Kapten med prickigkorv för ögat

Gårdagen var som ni säkert märkte inte någon av mina bättre dagar. Men det är jobbigt att behöva ha en massa krav på sig och underprestera. Jag är i alla fall på väg uppåt nu och det känns bra. Desto tråkigare är det att andra personer i min omgivning har det jobbigare. Att se hur folk går ner sig och tvingas ta den ena smällen efter den andra, gör ont i mig. Men som jag sagt till er så finns jag för er hela tiden. Behöver ni något råd eller bara få ur er något så finns jag där och lyssnar.

Idag har jag tagit det ganska lugnt. Sover inte helt bra just nu. Vaknar till ibland och somnar om en timme och så vaknar jag igen. Lite jobbigt i längden och jag sover inte riktigt lika djupt som jag vanligtvis gör. Kom upp sent som vanligt och kände mig riktigt seg så jag fastnade vid datorn, som så ofta förr. Sen blev det riktigt flummigt i forumet på Agnes hemsida. Jag funderade över om fåglar har pekklor, storklor, lillklor så om det är någon som har något svar på det så kan ni ju höra av er, haha! Emmy berättade om sin flummiga dröm där jag var kapten Smörgås med en prickigkorv för mitt ena öga, hahaha. Jag fattar inte riktigt hur vi klarat oss när Emmy varit borta… Allt blir så mycket roligare när hon är med.

Två saker som hände igår och som inte togs upp i bloggen var att Stefan Holm visade att han fortfarande kan, för dom stackare som tvivlat. Han vann en tävling i Italien där han klarade 2,30. Det var hans 91:a tävling som han hoppade 2,30 eller högre. Snart blir det jubileum!
Vislanda IF:s F91-lag i fotboll vann mot Hjortsberga IF med hela 9-0, wiie! Tala om utklassning och äntligen fick laget fart på målskyttet. Agnes var lite lagom stolt efteråt. Nu närmar sig laget tabelltoppen eftersom det enda obesegrade laget fick stryk samtidigt. Riktigt tråkigt var det däremot att Agnes slog upp sin gamla fotskada på dagens träning. Men det är bara att kämpa vidare och hoppas på att det inte är lika allvarligt den här gången.

Sedan var jag ute och sprang en sväng. Den här gången gick det bättre. Kände att jag kunde trycka på lite och att kroppen svarade och klockan indikerade att jag höll ett ganska bra tempo under de 4,5 km som jag sprang. Nu ska jag göra ett litet uppehåll på några dagar, så länge jag är hos Cicci, så hoppas jag kunna springa en liten sväng igen på måndag kväll.
Imorgon åker jag alltså neråt landet igen. Men jag ska försöka hinna in på datorn några gånger medan jag är därnere, så ni vet vad jag har för mig.

J. kämpa vidare och tappa inte modet. Det du går igenom tror jag ingen kan förstå hur det känns. Jag hoppas att mitt stöd hjälper dig och när du än behöver mig så finns jag för dig.

I min värld finns det ingen som är ensam
I gemenskap finns det plats för dig och mig
Varje dag nu vill jag välja rätt på vägen
Om jag faller så reser jag mig om
och om igen
Carola - Jag lever livet