www.Agnes-Carlsson.nu

Lördag
Äntligen ska jag komma ikapp i bloggen. Den här kommer jag ägna åt att skriva om vad som hänt från lördagen - onsdagen. Efter att Cicci och jag kommit hem från festivalen i Hässleholm sov vi riktigt länge under lördagen. Klockan var en bra bit efter tolv när vi tog oss ur sängen och tog oss in i duschen. Men det var oerhört skönt att äntligen få sova ordentligt. Det var välbehövligt om man säger så. Under lördagen softade vi mest. Hängde vid datorn en del och myste i största allmänhet. Det är viktigt att få ha lite lugna dagar också så man kan njuta av att vara nära varandra. Jag kände mig ganska off och hade ingen större lust att ge mig ut i nattvimlet när Cicci sa att hon bestämt med Anneli kl. halv tolv men ibland får man ju försöka stå ut ändå. Vi tittade lite på tv och så framåt elva sms:ade Anneli till Cicci och skrev att hon inte mådde bra och att hon inte orkade ge sig ut. Lycka för mig kan man tycka men vid det här laget kände jag mig hungrig och Cicci och jag gav oss ut på matjakt, klockan ett på natten. Vi visste visserligen att en pizzeria på stan hade öppet så vi siktade på den. På vägen ner ringde Carro och när jag förklarade vad vi höll på med så tyckte hon vi var bra märkliga som gett oss ut så sent, haha. Vi åt iallafall varsin pizza, Cicci tog lite pommes till också, och sedan gick vi mot The Tivoli. Klockan var rätt mycket så det kändes inte lönt att ge sig in och ta en svängom men det var allt lite lockande. Vi nöjde oss dock med att stå utanför och titta lite, Cicci hälsade på lite folk, innan vi åkte hemåt igen.

söndag
Klockan var efter tolv när vi vaknade även på söndagen men något tidigare än dagen innan iallafall. Den här dagen blev också lugn och skön. Både Cicci och jag kände att vi behövde vila upp oss. Framåt kvällen bestämde vi oss dock för att ge oss ut och hyra en film. Så vi knallade iväg och jag passade på att ringa Agnes, som blivit av med bredbandet när blixten slagit ner, och hon tyckte det var trevligt att jag ringde eftersom hon var lagom rastlös. En sak som jag lyckades konstatera under helgen var att båda Agnesarna, säger man så, är vänsterhänta. Både Agnes Palm och Agnes Carlsson alltså. Det är faktiskt ganska roligt när man tänker efter för så vanligt är det ju inte att vara vänsterhänt. Vi hyrde filmen Flightplan med Jodie Foster. En thriller som var riktigt bra. Älskar filmer där allt inte är så förutsägbart. Vi såg på Nip/Tuck, mest Cicci och jag fick lite tråkiga rapporter på msn. Jag blir tokig på att vissa människor inte förstår vad det håller på med. Och när barn kommer emellan och tvingas utsättas för saker som dom inte har en chans att värja sig emot då blir jag riktigt illa till mods. Du vet att jag alltid finns för dig oavsett vad som händer. Jag lämnar dig aldrig.

måndag
Måndagen var sista dagen hos Cicci och då hade vi bestämt att vi skulle ge oss ner en sväng på stan för att uträtta en del bankärenden. Eller rättare sagt Cicci behövde uträtta en del. Så vi åkte ner utan att ha ätit något och fick vänta ett tag innan vi fick allt gjort. Vi höll nästan på att svimma, Cicci pratade allt mindre, innan vi hamnade på McDonalds och fick lite mat i magen. Det satt riktigt bra. Jag passade på att köpa en fruit & youghurt, dom är ju så otroligt goda! Sedan tog vi bussen hem och softade lite innan det var dags att laga mat åt stora delar av familjen Andersson och mig såklart. Cicci och jag fixade potatismos och wienerkorv och det gick riktigt bra för oss. Vi är ju inga mästare i köket direkt men vi klarar oss ganska bra ändå. Efter maten satt vi vid datorn ett tag innan vi myste till det lite framför tvn dom sista timmarna innan jag skulle åka hem. Klockan 23.00 gick bussen från Helsingborg och Cicci var med och vinkade av mig. Jag försökte sova på vägen hem men det är på tok för liten plats för att jag ska hitta någon bekväm ställning med mina långa ben. Resan gick bra med Winnerbäck och kent i öronen och jag kom fram till Norrköping strax efter kl. 4. Det går faktiskt oväntat bra att resa på natten, känns som att man inte förlorar så mycket tid med Cicci då. Att jag sedan sover länge om dagarna är ju lite halvt obra men det är sånt man får ta.

tisdag
Under tisdagen sov jag som ni säkert kan förstå ganska länge. Tog det lugnt på dagen innan jag begav mig iväg till Borgsmo på kvällen för att kolla in stafett-DM, och då pratar jag alltså om friidrott, men det kunde ni säkert lista ut. Det var väldigt lite lag som ställde upp och frågan är om det är någon mening med att ha det kvar nästa år. Jag fick med mig lite vindmätare och några kabelvindor hem som vi ska ha på Tjalvespelen nästa tisdag, nationaldagen. Sedan flummade jag en del vid datorn innan jag gick och la mig relativt sent.

Idag!
Och så har jag då äntligen kommit fram till idag, onsdag. Jag sov som vanligt länge även om jag blev väckt ett par gånger av att syrran ringde. Hon var iväg på anställningsintervju nere i Holsbybrunn, vet Agnes vart det ligger?, och hade kommit dit alldeles för tidigt så hon var lite rastlös och undrade om hon skulle gå in eller inte. Jag svarade att hon skulle avvakta ett tag och det hade tydligen gått bra sen. Det återstår att se om hon får jobbet. När jag väl kom upp så såg jag att det regnade ute och det har det gjort mest hela tiden dom senaste dagarna känns det som. Jag satte mig vid datorn, helt ovanligt, och fick bl.a. reda på att Marre fått brev av Linda Bengtzing, det var riktigt kul. Förhoppningsvis kan hon hänga med till Motala i slutet av juni också och se just Linda B och Carola. Sen fick jag reda på att Marre gillade Maja i The Sounds väldigt mycket och det var ju en glad överraskning. Vad hon ville göra med henne ska jag inte skriva här..haha! Sen såg jag lite på Matchen på tv, den mellan bronslaget från -94 och ett kändisslag, det var faktiskt ganska bra fotboll emellanåt. Sedan gav jag mig äntligen ut och sprang igen. Det har blivit lite dåligt med det på sistone vilket bl.a. beror på att jag fick så ont i ryggen. Jag sprang riktigt dåligt först, sakta, och blev så förbannad att jag sprang skiten ur mig under några minuter. Det kändes faktiskt riktigt bra! Dagen avslutades vid datorn och här sitter jag alltså just nu.

Imorgon händer tre viktiga saker. Till att börja med så slås portarna upp för www.Agnes-Carlsson.nu Sidan är inte riktigt klar än men det finns redan en hel del intressanta saker att ta del av. Sedan tar Patryk tar äntligen studenten och Lina ska klippa sig. Jag hoppas verkligen att Lina lyckas komma på hur hon ska håret.

Idag säger vi grattis till Anna Ternheim som fyller 28.

Give you second chances easily
We wait for answers, for hours and years
But the sadness in your eyes won't go away
It becomes you, in a strange kind of way
I wonder were you come from
Who you've been
What you gain, if you win
But my guess is right you break like glass
And I wonder where, your god was then
Anna Ternheim - I Say No

Siesta-festivalen

Norrköping-Helsingborg-Hässleholm
Gårdagen var den sista hos Cicci och då ville jag som ni säkert förstår inte sitta vid datorn hela tiden. Därför blev det ingen blogg och den här kommer jag ägna åt vad som hände i fredags. Cicci och jag tog bussen från Norrköping kl. 9.55 för att anlända till Helsingborg kl. 16.15. Väl där tog vi det lugnt i någon timme innan det var dags att få i sig lite mat och börja förbereda för kvällens festival i Hässleholm. Runt klockan 18 satte vi oss i bilen för att styra mot Hässleholm och resan dit gick bra trots att jag kände mig riktigt seg. Var nästan på väg att somna ett par gånger men som tur var gick det bra. Det är ingen hit att vara trött och köra bil, det har jag gjort en gång för mycket redan, men nu var jag så illa tvungen. Vi hittade rätt på en gång för ovanlighetens skull, parkerade och gick upp till ingången. Biljetterna som vi hade köpt på nätet och skrivit ut här hos mig, scannades, och vi fick stämpel och skuttade in. Vi gick runt och bekantade oss med området, som bestod av en scen i ett tält, en stor utomhusscen, en inomhusscen, ett tält för mat, och ett par försäljningsstånd med godis och tröjor.

Maja - eldfacklor - Agnes
När vi kom dit spelade inga höjdarband direkt, vi lyssnade lite på Radio Dept. men det var inga vi fastnade för. Vi köpte lite godis, remmar såklart, och gick och tittade på några som jonglerade med eldfacklor. Dom visste vad dom gjorde! Cicci tyckte att hon såg en bekant, Marcus från just Hässleholm, så det stämde säkert.
Vi gick en sväng igen och helt plötsligt petar Cicci upphetsat på mig och viskar
- Såg du Maja?
Då hade vi precis gått förbi Maja Ivarsson i The Sounds och jag vände mig om och fick syn på henne där hon gick hand i hand med sin flickvän. Sedan tog det inte lång stund innan vi stod någon meter ifrån henne när hon skulle köpa rem. Och naturligtvis valde hon just den remen som jag hade valt bort tidigare, med andra ord var jag tvungen att köpa just en sån rem lite senare, ja lite crazy är jag allt. Sedan drog jag iväg ett sms till Agnes också för att höra hur hon hade det i Halmstad och det slutade med att vi smsa fram och tillbaka mest hela kvällen! :-)

Spånka Nkpg - Emmy
Cicci och jag gick till tältet för att se ett band från Norrköping som jag faktiskt inte sett innan, Spånka Nkpg. Ett houseband som visade sig ha ett stort Norrköpingshjärta då det ofta sjöng och eller sa något om Norrköping som visade hur stolta dom är över sin hemstad. Och jag kan faktiskt förstå att dom fått en Grammis för deras musik var riktigt bra och lär säkert gå hem på dancegolven. Strax före halv tio gick vi bort mot utomhusscen för att titta hur mycket folk som samlats inför The Sounds konsert vid tio. Det verkade ganska lugnt och därför valde vi att gå in och titta lite på The Slaves som spelade inomhus.

Jag köpte mig en kaffe och sedan gick vi bort till ett hörn. Telefonen pep till och jag var säker på att det var Agnes som smsa igen, gissa om jag blev förvånad men väldigt glad när det var Emmy som skrev. Den förvirrade men oerhört sköna flickan som varit "borta" i en dryg vecka efter att ha kommit hem från Polen. Hon hade tydligen inte varit hemma hos sig sen hon kom hem så det var därför hon inte hade varit något på nätet. Kul att hon hade saknat mig och jag kan säga att det fattas något när inte hon är online. Förhoppningsvis kan vi träffa varandra någongång i sommar! Sedan blev det mkt knappande eftersom jag inte hann svara på Emmys sms innan Agnes svarade och Emmy hann svara innan jag hunnit få iväg ett svar till Agnes, men kul var det! Och vi det här laget hade jag faktiskt blivit betydligt piggare.

The Sounds
Och sen var det då dags för The Sounds! Vi hade ju sett dom dagen innan eller faktiskt samma dag eftersom nästan hela spelningen i Linköping var efter tolv. Dom körde nästan exakt samma setlist, låtlista, som i Linköping men det kändes som att det var någon eller ett par låtar mindre. Queen of apology drog dom igång med och publiken blev riktigt röjig, Cicci och några till drogs ned på marken men som tur var hamnade Cicci överst. Jag drog upp henne och sedan drog vi oss tillbaka lite för att slippa den värsta trängseln. Och The Sounds var riktigt grymma som vanligt. Maja hade stor föreställning på scen där hon lyckades med det mesta. Eller vad sägs om att göra armhävningar, röka och spotta ut mot publiken. Sen var hon som vanligt energisk och gav järnet. Det som hämmade henne lite och som gör att The Sounds är som allra bäst inne på en klubb är att hon hade lite för långt avstånd till publiken. Hon vill gärna få närkontakt med dom och nu gick hon visserligen ut till publiken under nån låt men det blir ändå inte riktigt samma sak. Men The Sounds är riktigt, riktigt bra. Inget snack om något annat. Jag har dessutom konstaterat att fyra av medlemmarna i bandet, däribland Maja, är födda samma år som jag, 1979. Konserten nådde sitt slut på samma sätt som i Linköping, dvs. genom att Felix och Jesper ställde sig vid varsin trumma och drog järnet med varsin trumpinne.

Mew
Sedan skickades det ytterligare några sms samtidigt som jag och Cicci hittade något att dricka innan det var dags att ladda för nästa spelning, Mew. Det danska bandet som är något alldeles extra. Dom beskrivs som indie rock och något i den stilen är det. Bandet har lyckats hitta ett alldeles eget sound som är grymt häftigt att lyssna på. Och att se dom live ger ytterligare en dimension till det hela eftersom dom har bakgrundsbilder som rör sig till de olika låtarna och en unik ljussättning på scen. Vissa bilder är riktigt läskiga medan andra är ganska trevliga att se på, en katt som spelar fiol t.ex. Till "Am I Wry" hade dom några textrader. Och det var en riktigt bra spelning. På scenen väljer dom att inte göra något större väsen av sig, knappt något mellansnack, utan dom låter musiken tala. Dom öser ut några av sina mest kända låtar i början av spelningen till blinkande ljus på den annars nästan helt mörka scen. Jag försökte ta en del bilder på dom men eftersom det var så mörkt, dom gick på scen vid midnatt, märkte jag att det blev bäst om jag tog videosnuttar istället så det blev ett antal såna. Det var riktigt kul att äntligen få se Mew iallafall. Glada och nöjda gick Cicci och jag mot bilen, där vi tvingades bli vittne till ett bråk, som gjorde att vi fick säga till några vakter som ingrep.

Resan hem gick bra och sedan somnade vi utmattade efter ännu en lyckad dag. Äntligen fick vi sova en hel natt utan att vi hade någon tid att passa. Gissa hur skönt det kändes efter tre nätter med halvdålig sömn? Hoppas ni lyckats ta er igenom den här bloggen. Den blev längre än vad jag trodde men jag ville försöka beskriva allt så bra som möjligt.

Svenska Cupen, The Sounds

Jag hinner inte med att skriva här. Men nu ska jag iallafall göra ett försök att komma ikapp lite. Gårdagen och dagen har visserligen varit lugna men jag har ju ändå velat umgås med Cicci så mycket som möjligt och när jag väl varit vid datorn har det varit både det ena och andra att diskutera med folk.

Jag tänkte börja med torsdagen. Lyckades sova några timmar under natten till torsdagen innan det var dags att ta sig upp och få i sig lite frukost innan det bar av mot Borgsmo, idrottsplatsen, och tävlingen vi skulle arrangera. Tyvärr regnade det då men det blev dock bättre under dagen även om började hagla precis efter att tävlingen var avslutad. Det strulade riktigt mycket med nya målkameran vi fått. Till att börja med gick det bra men sen strulade det ena efter det anda. När vi fått ihop allt så kunde vi konstatera ett brott på en kabel och då var det bara att riva ner hälften och dra en ny kabel. När det väl var gjort så fungerade inte knappen som vi skulle filma löparna med. Då började paniken sprida sig och vi lyckades inte lokalisera felet. Som tur är finns det en backup så man kan filma löparna manuellt via tangentbordet, men det är lite knepigare, vilket också visade sig senare.

Jag fick efter många om och men en mikrofon och en cd-spelare, så jag kunde utföra mitt uppdrag som speaker på ett bra sätt. Tävlingen drog igång och ganska snart insåg jag att jag varit lite för ambitiös när det gällde att ta fram fakta om deltagarna. Jag hann inte säga hälften av det jag tänkt och teknikgrenarna, allt utom löpningen, blev riktigt lidande. Så blir det knappast i en vanlig tävling men nu var det ett väldigt pressat tidsschema eftersom 16 grenar i både dam och herrmatchen skulle genomföras på drygt 4 timmar.

Men hur som helst så flöt det på. Jag presenterade flera av dom bästa deltagarna och såg till så att publiken fick en bra koll på när det gjordes bra resultat. Fick in musik lite då och då vilket verkade uppskattas av folket på läktaren. Det kändes som att det gick ganska bra även om det säkert lär gå bättre och bättre ju mer man får testa på det. Man kan alltid formulera sig bättre ibland och undvika att säga fel vilket blev fallet men huvudsaken är ju att man rättar till det. Tog åt mig av lite småsaker som min pappa påpekade för mig efteråt. Cicci var också där och tittade och verkar ha varit nöjd med mig. Fick även bra kritik efteråt från flera håll.
Tyvärr blev det inga tider på 110 m häck för män då målkameran strulade. Förmodligen gick tidtagningen igång för tidigt för tiderna blev riktigt dåliga. Men på något sätt tro jag ändå att dom kan ha stämt för förhållandena var inte dom bästa med motvind och kyla.

För att skriva lite om tävlingarna så lyckades båda lagen från min klubb, Tjalve, riktigt bra. Damerna ledde faktiskt länge men fick se sig slagna av Helsingborg, till Ciccis stora glädje. Men nåt annat hade varit en riktigt stor överraskning. Vår landslagstjej Ellinor Stuhrmann vann både 200 m och 400 m häck och ska bli intressant att följa framöver. Tre klubbrekord blev det också på den kvinnliga sidan. Bland herrarna blev det ett bra lopp på 800 m mellan Mattias Fager i Tjalve och en kille från Ullevi, båda tog guld vid junior-SM förra året. Tyvärr drog Ullevi-löparen det längsta strået men det är bara att komma igen. Vår landslagslöpare på 400 m, Joni Jaako, som ska ha en god chans att ta sig till EM, vann iallafall enkelt utan att behöva gå för fullt. Utöver det var det ytterligare ett gäng bra resultat av deltagare utifrån men det tänker jag inte skriva om här för det känns knappast så intressant och då slutar ni nog läsa.
Hur som helst så fungerade det bra och alla var glada och nöjda efteråt.

Jag var dock riktigt trött när jag kom hem framåt sex på kvällen. Tog igen mig lite, fick mat i mig och pratade en del med Lina. Cicci och jag hade ju bestämt att vi skulle iväg till Linköping för att se The Sounds senare på kvällen och dit kom vi. Vi blev dock riktigt sena, jag skrev blogg och skickade bilder till Lina, och klockan drog iväg. Därför halvsprang vi från bilen till Platen Bar där dom skulle spela för att konstatera att det inte alls var särskilt mycket folk där. Så vi kunde i godan ro ta ut pengar och gå tillbaka. Väl inne så satt vi och filosoferade på ett par barstolar innan förbandet The Change gick på strax före 23. Dom spelade riktigt hård och skränig musik men Cicci tyckte inte att det lät så dumt och jag har hört värre. Sedan såg vi till att ta oss närmre scen för att få bra platser tills The Sounds skulle gå på. En bit efter halv tolv var det så dags. Till tonerna av "Queen of apology" gick dom på till publikens stora förtjusning. Och Maja visade sig som vanligt från sin bästa sida. Hon jobbar så grymt bra på scen, aldrig tycker man något blir segt eller tråkigt utan hon gör det så grymt bra med sina moves, gester, det hon säger
m.m. Sen har hon alltid något nytt för sig. Den här gången började hon röka på scen under "Rock´n´roll". Dom gör grymt bra låtar som gör sitt även på skiva men det är något speciellt att se dom live, helt klart. Showen dom bjuder på är grym!

Runt klockan 1 rullade vi hemåt efter en väldigt lyckad dag. Sedan var det dags att sova fem timmar innan det var dags att ta sig upp för färden ner till Helsingborg under fredagen. Tredje natten i rad som jag sov betydligt mindre än vad jag borde göra. Men det gick det med.
Under fredagen väntade en festival i Hässleholm men mer om det i nästa blogg. Den här är tillräckligt lång redan.

It's so good, you don't have to worry
I'm not like that, I'm not in a hurry
Take your time, I'm not going nowhere
If you go I will always follow
The Sounds - 24 hours

Rolig dag i Göteborg

Då är dom två dagarna avklarade som jag gått och väntat på ett bra tag. Igår var det Agnes i Göteborg och idag Svenska Cupen här i stan. För att det inte ska bli en jättelång blogg så väljer jag att skriva om gårdagen nu och väntar med dagens övningar till senare. Det är ju tänkt att Cicci och jag ska till Linköping och se The Sounds ikväll och då händer det ju ännu mer.

Gårdagen var riktigt roligt. Det blev lagom flummigt och det var så kul att träffa alla i JG som jag ännu inte träffat. Agnes, Lina, Elli, Erik och Hezel! Det var naturligtvis kul att träffa Marre och Patryk också. Men för att ta det från början så gick det bra för mig att komma upp och iväg med bussen kl. 12. Det blev lite panikartat som alltid när jag ska iväg men jag hann iallafall och fick med mig det jag skulle. Jag mötte upp Cicci på centralen i Göteborg och efter ett litet tag hittade också Hezel dit. Så där kom dagens två första kramar... Efter att ha fått i oss en pizzaslice tog vi spårvagnen till Liseberg. Hezel hade helst velat ta en taxi men jag hade ju kollat i förväg hur vi skulle ta oss dit. Och allt gick riktigt bra till skillnad från när vissa andra är ute och reser.

Väl framme vid Liseberg var klockan runt sex och vi begav oss direkt till Stora Scenen där delar av JG väntade. Först hittade jag fram till Marre och Patryk och sedan tog jag mig fram till Lina och Elli. Då blev det ytterligare några kramar! :-) Sedan snacka vi om allt mellan himmel och jord. Marre och Hezel var iväg och lämnade lite presenter till Agnes. Regnet kom och gick men humöret var trots det på topp. Efter lite väntan lyckades Agnes P. hitta fram också. Eller stjärnan som jag hellre kallar henne. Då blev det riktigt flummigt, vilket inte var helt oväntat. Vi tog en massa roliga kort och lekte arga leken mitt i allt. Åtminstone jag och Patryk som iallafall kunde hålla oss för skratt, värre var det för vissa andra. Jag antar att Lina känner sig ganska träffad och hon skrattade i stort sett non stop, vilket alla tyckte var roligt och då skrattade hon ännu mer. Inte konstigt att hon hade ont i magen. Agnes berömda vante fångades på bild och en gruppbild blev det på både oss och alla våra skor, hahaha. Lina gav prov på några roliga citat som jag tänkte avsluta bloggen med.

Sen var det då dags för Agnes framträdande och vilken show hon bjöd på. Hon visade verkligen hur hon utvecklats på scen. Visade upp några moves tillsammans med dansare som kommit med på sommarturnén och njöt verkligen av att vara på scen. Mycket folk var på plats och om dom var något sega i början så tog dom sig verkligen på slutet. Vi i JG svängde loss rejält därframme, Marre värst som vanligt såklart, och detta trots att hon hade en jobbig migrän. Jag tog en massa bilder och lyckades också filma lite med Hezels kamera, får hoppas att det inte blev lika skakigt som filmen i Vänersborg, haha. Agnes ägde verkligen scenen och höll även ut micken till publiken några gånger. Hon hade dessutom utökat showen med några favoritlåtar från idol. I´m outta Love och Young Hurts run free var riktigt kul att höra. Under den dryga timme som spelningen pågick fick hon en massa gosedjur uppkastat till sig. Undrar hur mycket sånt hon fått egentligen och kan hon spara alla?
Jag fick som vanligt mersmak efteråt och nu försöker jag lista ut när jag kan se Agnes nästa gång.

Efter konserten dröjde sig många kvar för att få en ev. autograf av Agnes och till slut var det några som fick det också. Under tiden stod vi i JG och flummade en massa och jag kom den briljanta idén att vi skulle skrika att här är Agnes och peka på Palm. Då sa Marre att Palm skulle få 20 kronor om hon gick fram till ungarna och frågade om dom ville ha hennes autograf. Gissa hur chockade vi blev när hon gjorde det!
- Hej, det är jag som är Agnes, vill ni ha min autograf? gick hon fram och sa och en liten kille blev helt stirrig och såg helt förvirrad ut innan han fick fram ett nej.
Det var dagens bästa händelse, helt klart!

Sedan gick vi en sväng på Liseberg, jag hittade mitt block och en penna i ryggsäcken och var snabb och tog Agnes autograf. Det är klart man ska ha autograf av sin idol! Sedan skulle Marre och Patryk åka radiobilarna och då kom Agnes på idén att vi skulle fixa några lappar som det stod "Hejja Marre" på, haha. Typiskt Agnes och det blev ganska lyckat. Marre kände sig hedrad medan Patryk blev lite fundersam! Sedan var det dags att ta avsked av folket. Lite vemodigt men efter en riktigt lyckad kväll trots allt. Ännu fler kramar och så gick vi åt varsitt håll. Lina med kompisar gick åt samma håll som Cicci och jag. Sen tog vi avsked av en skrattande Lina och tog spårvagnen till Centralen. Efter ett litet matintag gick vi på bussen och åkte hem. Hemfärden gick bra även om jag inte lyckades somna. Därför känner jag mig tokigt seg nu och om det blivit nåt knas här i bloggen så får det skyllas på det.

Nu dags för lite Lina-citat:
" Jag har krockat med Carolina Klüft i radiobilarna."

"Här har dom goda pizza"

"Jag har sett Nordman i Kungälv"

"Jaa, men den är inte äkta"

"Jag är jättehungrig men jag vill inte ha min macka, Lina.
Du kan ge den till Mackan, Elli."

Agnes, JG, Cicci

Nu snurrar det rätt friskt i mitt huvud. Det är mycket att tänka på och inget får försummas. Jag blir tokig om jag glömmer något viktigt nu när det händer en massa på kort tid. Mamma blev lite smått hysterisk när jag förmedlade allt som vi tänkt göra under de närmsta dagarna men men... Det är sånt man får räkna med trots att man inte är så ung längre. Igår planerade jag inför torsdagen, var även uppe en sväng på Tjalvegården och pratade med folket som var där. Det känns iallafall som att vi har det mesta under kontroll. Förhoppningsvis löser det sig med alla funktionärer och högtalaranläggningen också. Det vore trist om vi tvingas använda den värdelösa ljudanläggningen som finns på idrottsplatsen nu. Jag ska ta och förbereda lite mer för vad jag ska säga om alla som tävlar. Det kommer vara en hel del riktigt bra friidrottare på plats. Säkert ett tiotal som ligger bland dom 5-6 bästa i landet i sin gren. Så nu hoppas man bara att vädergudarna är med oss. Men det ser tyvärr lite mörkt ut. Blåst och regnskurar talas det om.

Samma sak gäller för imorgon kväll, blåst och regnskurar alltså. Och då talar jag om konserten med Agnes i Göteborg. Det ska bli galet kul att se henne igen och riktigt roligt att träffa flera från JG som jag inte träffat tidigare. Tycker att jag fått en bra bild av dom flesta men sen vet man ju inte hur det blir när man väl träffas. Större delen av dagen har annars gått åt till att skriva ett styrelseprotokoll, men nu är jag äntligen klar med det.


Ryggen har blivit bättre även om den är riktigt stel när jag vaknar om dagarna. Men det går som tur är åt rätt håll. Nu ska jag duscha och äta lite innan det är dags att ta itu med resten. Måste tänka över vad jag ska ha med mig till Göteborg också...

Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad
Lars Winnerbäck - Lycklig och förvånad

Ryggont

Idag vaknade jag vid 11 och hade så fruktansvärt ont i ryggen att jag inte kom upp ur sängen. Vet inte vad som hänt men den har låst sig på något sätt och jag känner mig stel som en pinne. Vissa rörelser är inte att tänka på. Jag somnade om och vid 1 så kunde jag iallafall röra lite på mig. Sen dess har det gjort riktigt ont till och från och jag hoppas att det går över snart. Verkar vara någon form av sträckning. Hur som helst så har det gjort att jag inte fått någonting uträttat idag direkt. Jag hade ju tänkt springa men det gick ju inte. Får se hur det känns imorgon. Jag har mest suttit vid datorn och flummat med folk. Agnes skrev att jag ÄR en gammal gubbe med tanke på att jag var så stel i ryggen och kände mig som en sådan. Tack för den! :-) Hon om någon vet hur det är att ha ont i ryggen iallafall.

Om jag visade mina tekniska färdigheter på Happy Mil igår så har jag gjorde det vid tvn idag. Vi sökte nya kanaler och fick inte riktigt ihop det och det tog sin tid innan vi klurade ett bra sätt att lösa det på. Nu ska vi dock kunna hitta alla kanaler på ett smidigt sätt. Annars förstår jag inte riktigt var tiden har tagit vägen. Jag lider oerhört mycket med J. som har det väldigt jobbigt nu. Frågan är vad man ska och inte ska göra och när man ska göra det. Jag tror dock hon insett allvaret själv och hoppas innerligt att vi reder ut det här, för det ska vi bara göra. Finns inget annat i mina tankar. Och jag lovar att jag finns för dig precis hela tiden....

Biljetter har ordnats till Markan i Hässleholm nu på fredag. Ska bli kul att äntligen se Mew. Har sett en halv konsert med dom tidigare, på Hultsfred förra året, men då var det svårt att njuta av showen som dom bjöd på. The Sounds lär det förhoppningsvis bli både torsdag och fredag. Dom är ruskigt bra live. Men innan dess Agnes i Göteborg på onsdag. Det ser jag framemot riktigt mycket och det ska bli riktigt kul att träffa allt folk, inkl. Cicci. Alldeles för många veckor har gått sedan vi sågs senast och det ska bli underbart att vara nära igen.

Det finns dagar
i mitt liv då jag ingenting förstår
Varför saker händer
och händer just mig
Men vad än som i livet sker
så vet jag ändå
Dina tankar är högre än mina
och du har allting i din hand
Carola - Fast det är mörkt nu

Monsterbandet vann...

Den här bloggen har något speciellt över sig. Det är nämligen det 100:e inlägget i min blogg sedan starten i januari. Hurra för mig! Känner mig riktigt nöjd faktiskt, trodde det skulle gå sämre än vad det gjort att skriva. Anledningen till att jag skriver två bloggar så tätt är för att jag vill ge mina tankar kring schlagerfinalen. Det verkade ju bli en spännande fight på förhand och allt såg bra ut när Carola gick ut som nr 22 av 24 bidrag och gjorde ett riktigt bra framträdande. Hon nådde inte riktigt upp till de högsta tonerna i slutet men gjorde trots allt ett gnistrande framträdande. Det sprudlade energi och det var ju inte så konstigt att hon fick pris för bästa artistiska uppträdande efteråt. Ett pris som röstades fram av tidigare vinnare av tävlingen. Mina favoriter förutom Carola var nog Rumänien och Bosnien.

Omröstningen påbörjades och ganska klart stod det klart att Carola skulle tillhöra toppen men att Finland skulle vinna. Finland? En hårdrockslåt som visserligen var helt okej om det inte framförts av ett monsterband, i masker, som såg riktigt äckliga ut. Jag förstår verkligen inte poängen med det, och sen när blev en hårdrockslåt schlager? Men det är möjligt att The Poodles hade lyckats bra dom också för nog hade Finland en stor fördel av att det var det enda bidraget med en hårdrockslåt. Återstår att se hur tävlingen påverkas av att Finland vann, det får inte urarta för mycket. Men det är alltid roligast första gången något är nytt. Nästa år tror jag knappast samma koncept är lika framgångsrikt. Carola kom på en femteplats och det var väl ungefär vad jag hade trott på förhand. Lite bättre hade man kanske hoppats på och nog var det lite märkligt att hon inte fick några poäng av t.ex. Tyskland och Holland. Men fighten mot Greklands Anna Vissi vann hon enkelt. Vem hade trott något annat?

Nu ska jag se klart på speedwayen och invänta det obligatoriska samtalet från Cicci innan det är dags att sova lite igen. Sen får vi se om jag orkar springa nånting under söndagen, hoppas det.

Invincible
One love supreme
Unbreakable
One land of dreams
Two hearts unite
Insatiable
This love tonight
Invincible
Carola - Invincible

Fredag, Happy Mil!

Det blev ingen blogg under fredagen och så mycket hände egentligen inte. Det var riktigt skönt att vara helt ledig hur som helst. Jag softade nästan hela dagen bortsett från när jag sprang på kvällen. Den här gången blev det 3 km och det kändes ganska bra. Det är svårt att begära så mycket mer när jag nyss kommit igång. Lite extra bra gick det nog för att Agnes höll sina tår för mig, haha! Satt och pratade en del med bl.a. Agnes och Camilla under kvällen och det var riktigt trevligt. Jag skulle ju upp tidigt idag så det var inte läge för att hitta på så mycket under fredagkvällen. Ett par skivor lyckades jag iallafall bränna med musik som jag tänkte kunde vara bra att spela på Happy Mil och på tävlingar vi har framöver. Jag försökte få med en del låtar som jag förmodade att barn upp till 11 år kan gilla och kryddade det med en massa aktuella låtar från bl.a. melodifestivalen och andra låtar med fart i.

När jag väl kom i säng så hade jag väldigt svårt att somna. Låg och tänkte på en massa saker och inte blev det bättre av att fåglarna kvittrade utanför fönstret. Hur som helst så lyckades jag sova lite innan klockan ringde 7.10. Blev faktiskt väckt lite innan men lyckades somna om och sedan var det riktigt segt att ta sig upp. Jag kom fram till Tjalvegården något sen men det gjorde inte så mycket. Det var alltså dags för Happy Mil om ni inte hänger med i svängarna. Vi förberedde en massa, jag visade bl.a. prov på mina tekniska färdigheter när jag var med och reste ett partytält. Jag klämde mig och lyckades få en blodblåsa så den får jag leva med nu, åtminstone ett tag till. Vi packade prispåsar som barnen skulle få och plockade fram bord, högtalare, gjorde en portal för start och mål, och snitslade banan. Barnen började komma runt tio och halv elva gick första start. Uppvärmningen skedde till tonerna av Carolas Evighet. Allting flöt på bra, musiken spelades flitigt och allt gick som det skulle förutom att det kom ett par regnskurar. Det gjorde att stämningen kom av sig lite men både föräldrar och framförallt barnen såg ut att ha riktigt kul, och det var ju det som var meningen. Sedan var det bara att börja plocka ihop allting runt tolv då alla begett sig hemåt. Serveringen som var ny för i år gick sådär. Kunde gått bättre men vi gick iallafall lite plus. Arrangemanget är väldigt lätt att genomföra men det ligger inte riktigt bra med tanke på våra övriga tävlingar så vi får väl se om vi arrangerar det nästa år igen.

Sedan kom jag hem och kände mig riktigt seg. Jassi berättade glatt att hon vann i konståkningen och att hon klarat testet vilket gjorde mig väldigt glad. Jag kunde nästan känna hur mycket det betydde för henne. Sedan lyckades jag somna en timme utan att det egentligen var meningen. Sov förbi maten så den fick jag värma senare. Men så kan det gå när man sovit dåligt på natten. Det var iallafall välbehövligt. Vid sju bänkade jag mig vid tvn för att se GP-speedway från Eskilstuna. Vet ännu inte hur det gick eftersom det pågick till 10 och delvis krockade med Schlagerfinalen och den ville jag ju se från början. Så vid nio bytte jag kanal!

Mellan vitt och svart
Där vill jag inte leva
Vi väljer färgerna
Vi kan måla om
Mellan dag och natt
Blir alla drömmar skeva
Jag vill ha (vill ha)
Vill va' nåt annat nu
Magnus Carlsson - Mellan vitt och svart

Äntligen lite lugn och ro

Yes! Carola är vidare till finalen i Eurovision Song Contest. Gissa, om jag blev nervös. 10 av 23 länder skulle gå vidare till finalen och ett efter ett lästes upp utan att det stod Sweden... Som 8:e och tredje sista land lästes dock "Sweden" upp och jag jublade högt. Tävlingsmänniska som man är. Nu får vi se hur det går på lördag. Men om det blir en plats bland dom fem bästa är jag nöjd. Jag är dock lite nervös för finska Lordi. En bra låt som faktiskt kunde varit ännu bättre men det kan räcka långt ändå. Det snackas oroväckande mycket om dom. Sen är det ju Greklands Anna Vissi förstås... Men inte blir det väl Grekland som vinner två år i rad? Knappast.

Nu har vi, dom tre friidrottsklubbarna i Norrköping, Sveriges bästa eltidtagningsutrustning. Den var riktigt grym. Upplösningen var riktigt häftig där det gick att se exakt vilka löparna var och sen gick det att zooma in löparna också så man kunde avläsa tiden mer exakt. Sedan var det ytterligare en rad funktioner som var bättre än den andra eltiden vi använt oss av tidigare. Så det lär bli ett nöje att köra eltid framöver. Förut hade man en viss oroskänsla innan man visste att det skulle fungera från tävling till tävling men nu kan man känna sig lugn.
Och serveringen är fixad till lördagens Happy Mil också, wiie! Nu ska jag bara fixa lite hopp och studs musik som vi kan spela under tävlingsdagen. Sen får jag väl utse mig själv till speaker. :-)

Hade tänkt springa idag men det blev aldrig av så jag får ta det imorgon istället. Då har jag helt tomt i min kalender vilket känns väldigt skönt. Har varit en hektisk vecka men nu känner jag att allt börjar falla på plats och att jag har saker och ting under kontroll. Det blev lite stressigt och oroligt ett tag men nångång ska även jag vara det.


Jag försöker få in alla ord du sa
med du vet hur dom smakar
Det är nånting konstigt med stan just idag
Det är nånting som knakar

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Inga tanklösa, menlösa ord
Ingen felaktig fras
Varning för ras
Lars Winnerbäck - Varning för ras

Möte nr. 2

För en vecka sedan var det 20 grader och sol ute mitt på dagen och nu har vi haft flera dagar i rad med riktigt trist väder. Mulet, regnigt och kallt. Nu är man visserligen lite bortskämd men 10 grader är iallafall inte varmt. Jag har hållit mig inomhus större delen utav dagen. Tog det ganska lugnt inledningsvis innan jag hittade till datorn och där blev det en del flummande med gänget från Agnes hemsida. Lina försökte lära sig procent mitt i allt och Agnes P. agerade lärare. Jag tror det gick ganska bra för dom tills det blev lite för flummigt i chatten så den blev mer intressant än själva räknandet. Agnes var lite rädd att hon inte skulle känna igen allt folk på Liseberg och den tanken har slagit mig också. Men det ska säkert lösa sig på något sätt. Vi är ju ett gäng och alltid känner man väl igen någon. Sen återstår det att se när alla kan vara på plats.

Sedan bar det iväg till veckans andra styrelsemöte. Men inte samma styrelse som i måndags om någon nu trodde det. Den här gången pratade vi bara friidrott och det gick förhållandevis bra. Vi konstaterade att vi för tillfället har ganska lite pengar, att vi har fyllt upp deltagarantalet till Sport Campen i sommar och att vi saknar ledare till vår friidrottsskola. Sen gick vi igenom Happy Mil inför lördagen och där finns det fortfarande en del att göra. Det viktigaste är att ordna med serveringen och där är det bara att hålla tummarna för att vår ordinarie serveringspersonal kan vara på plats annars kan det bli lite knepigt. Om jag vaknar i vettig tid imorgon så ska jag försöka ge mig iväg och packa lite prispåsar som deltagarna får när dom kommer i mål. Det blir ett ganska stort deltagarantal i år också, men då krävs det nog att det inte regnar som det ev. ska göra.

Annars så blir det ytterligare planering inför tävlingarna vi ska ha framöver under kvällen imorgon. Men det jag ser framemot mest blir utbildningen av nya eltidtagningen. Det ska tydligen vara den bästa möjliga som finns att tillgå på marknaden och det vill ju säga en del. Hoppas bara att det går att förstå allting relativt lätt.

Kvällens Lost-avsnitt förtjänar en kommentar också. När jag inte kunde se finalen i Champions League mellan Barcelona och Arsenal som "Barca" med Henke Larsson vann så blev det Lost istället och det var ett riktigt bra avsnitt. Mr. Eko och Locke hittade en ny lucka som dom utforskade lite och vad är Michael ute efter egentligen? Och varför var Ana-Lucia tvungen att dö, det blir lite tomt utan henne.

Och grattis Norge, 17 maj är Norges nationaldag. Jag hoppas fortfarande få vara i Oslo någongång när dom firar den för det ska vara något alldeles extra. Valet av låt är därför ganska självklart. Ni som kan låten förstår nog...

Den vinner som är trägen
Den förlorar som ger opp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
Så fort man tittar ner så vänder dom hit åt
och sjunger: Vart tog den där elden vägen
Lars Winnerbäck - Elden

Speedway, tidsbrist!

Återigen vaknade jag upp sent och har egentligen inte fått så mycket gjort som det var tänkt. Hade tänkt städa bilen, uppdatera hemsidor och fixat lite annat smått och gott men så har det inte blivit. Jag fick stötta lite folk som behövde lite kärlek och omtanke och fixade lite småsaker innan det var dags att ge sig iväg för att se speedwaymatchen mellan Vargarna-Masarna. Nu tror säkert dom flesta av er att jag höll på Vargarna men så var det inte. Med en pappa från Dalarna och Tony Rickardsson i Masarnas lag så var valet givet. Mest med tanke på Rickardsson som jag beundrar så enormt mycket. Matchen blev riktigt jämn och spännande och tyvärr slutade den med förlust för Masarna, 47-49. Rickardsson hade lite problem ibörjan men hittade bra fart och fäste i sina sista heat och tog 15 av 18 p. Tyvärr strulade det till sig för Antonio Lindbäck och där försvann segerchanserna. Efter ett stopp i första heatet och en uteslutning i det tredje så tappade han för många poäng för att segern skulle gå att rädda. Men hur som helst var det riktigt kul att se Rickardsson i aktion och att få se speedway live igen, för det var längesen sist. Trevligt sällskap hade jag också. Nu får vi hoppas att det går bra i GP-tävlingen för Rickardsson och Lindbäck på lördag.

Annars är det smått kaos i min hjärna just nu. Fick lite panik inför Happy Mil på lördag då det fortfarande är en del saker att ordna som kanske borde varit lösta redan. Men det ska säkert redas ut på morgondagens styrelsemöte. Mycket möten nu och fler blir det på torsdag då jag även ska lära mig nya eltidtagningen. Samtidigt vet jag att det finns vänner som behöver stöttning och tiden har en tendens att inte räcka till just nu. Det känns dock oerhört bra att få veta att man är uppskattad för det man gör och att få höra att man är omtyckt som person. Och Linas skratt och leende sprider sig vidare inte bara till mig utan även till andra. Det tackar vi för. :-)

Utöver allt detta så försöker jag planera min sommar lite smått. Det mesta börjar faktiskt klarna och nu återstår det att se hur mycket ledig Cicci blir.

jag läser en tidning, jag ser vad det står
men det är inget jag bryr mig om, ingenting jag förstår
dom som skriver dom ljuger, allt är tvärt om
dom skulle mörda för pengar, skandalen är dom
jag såg ett dreglande lejon, stå på toppen och sa
jag ger bara folket, vad folket vill ha
Lars Winnerbäck - Mareld

Saknad

Idag har jag arbetat ideellt som det så vackert heter. Med andra ord arbetat utan att få någon lön. Allt för Tjalves skull och det känns som vi är på rätt väg när det gäller vissa frågor som vi ältat väldigt länge nu. Jag ringde upp ägaren till det företag där Tjalve har sitt webbhotell nu för att säga upp det och dom var verkade vara glada för att jag ringde. Han jag pratade med, Hans-Jörg hette han för övrigt, roligt namn, sa att både vi och dom skulle tjäna på att bryta avtalet så nu gäller det bara att göra upp en bra deal med dom. Arbetet kan alltså börja med ökad intensitet för att fixa en ny hemsida, wiie! Sen bar det iväg på styrelsemötet som för en gångs skull gick ganska snabbt och smidigt. Vissa frågor sköt vi upp eftersom orienteringen inte hade någon representant med, medan andra klarades av relativt snabbt. Men det är nog mötet på onsdag jag ser framemot mest då vi bara ska prata om friidrotten och dess verksamhet. Då känner jag lite mer engagemang. Alla ser framemot den 25:e maj då det är Svenska Cupen. Flera riktigt bra friidrottare kommer hit, med lite tur Johan Wissman och Kajsa Bergqvist. Då hoppas jag verkligen på bra väder. Den jobbiga biten är att jag måste lämna Göteborg tidigare än vad jag egentligen vill, eftersom jag är där den 24:e, och tvingas åka hem på natten. Men det lär säkert ordna sig. Speakeruppdraget den 25:e blir en höjdare, då gäller det att visa vad man går för.

Vädret såg ut att bli uselt imorgon, tisdag, men nu har dom ändrat sig och det tackar vi för. Då lär det med all sannolikhet bli speedway på kvällen och det ska bli riktigt kul. Tony Rickardsson, han som Robert Gustafsson gjort parodi på ett antal gånger på Idrottsgalan, gör sin sista säsong och naturligtvis måste man se honom när han kör här för sista gången. Jag lider dock med Cicci som ska ut i skogen hela dagen imorgon när det ser ut att bli regn, regn, regn därnere. Hoppas verkligen att det inte blir helt olidligt.

Och jag vill fortfarande så mycket som jag inte kan. Tänker på Lotta, skulle behöva henne nu. Hon kunde alltid ge mig goda råd och få mig i rätt balans men nu vet jag varken ut eller in. Några av Lottas visdomsord finns dock kvar i mitt huvud, tänk på dig själv i första hand. Se till så att du mår bra och att ditt liv inte blir lidande. Hon vet på vilket sätt jag fanns för henne och för andra i min närhet. Hon vet hur mycket jag kan offra mig för att få andra att må bra. Men det är en svår balansgång. Och Cissi, du tvekar mycket gällande dig själv och din egen kapacitet men jag känner igen det där och du har ett sånt oerhört gott hjärta och har gett mig flera bra råd utan att kanske veta om det. Vi är så lika och jag saknar Dig... Och jag kommer alltid finnas kvar för Dig, för Dig, för Dig!

se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid
Lars Winnerbäck - Se dig om

Otillräcklig

Jag brukar få höra när jag inte skrivit nån blogg någon dag och det har varit lite fattigt den senaste tiden men jag ska försöka skärpa mig. Det känns bra att förmedla vad som händer och det känns skönt att få ut precis det man har inom sig för stunden. Just nu är det blandade känslor och det är svårt att sätta ord på dom. Saknad, maktlöshet, nedstämdhet, frustration, medlidande, kärlek. Med andra ord är det inte helt bra. Jag saknar Cicci. För varje dag som går nu känns det mer och mer att det var längesen vi sågs och nu är det tio långa dagar kvar. Jag hoppas verkligen att vi kan hitta en lösning till hösten.
Den frustration jag känner kommer från att jag inte kan göra något när folk mår dåligt. Jag känner mig otillräcklig. Visserligen finns jag där för dom och det verkar betyda en hel del men jag vill ju göra mer... Det gör så ont i mig att få höra om den smärta som vissa tvingas leva med, båda inombords och utanpå. Och varför finns det ingen rättvisa? När någon gått igenom en massa jobbiga saker och är på väg att må som bäst igen så kommer nästa bakslag. Det känns inte rätt. Och jag lider med folk som blir sjuka när dom har som mest att göra. Om jag bara kunde vifta bort allt elände med ett trollspö, jag vill!

Det jag skrivit hittills är nog inte så jättekul att läsa men det är som det är helt enkelt. Jag mår bra iallafall, bortsett från det jag skrivit ovan. Helgen har varit ganska lugn. Igår var jag på säsongens första friidrottstävling. Det var riktigt kul att se alla som var igång även om det var svårt att prestera några riktigt bra resultat då det blåste så mycket. Riktigt värdelöst att springa när det blåser en motvind på mellan 3-5 m/s. Ansatsen stämmer inte i hoppgrenarna och i kast går inte redskapen lika långt. Men hur som helst så var det roligt att vara där. Jag råkade bränna mig lite i solen också, i ansiktet. Eftersom det "bara" var 13 grader så trodde jag inte det skulle vara så farligt, trots att solen låg på, men det tog mer än vad jag trodde.
Under veckan som kommer har jag ett späckat schema. Två styrelsemöten och ytterligare ett planeringsmöte inför alla tävlingar framöver och dessutom ska vi ha utbildning på den nya eltidtagningen som vi beställt. Det blir riktigt häftigt att få lära sig den. Första tävlingen är på lördag också, Happy Mil. Egentligen ingen tävling eftersom det är utan tidtagning men men... Ett arrangemang är det iallafall. Och så ska jag naturligtvis inte missa semifinalen i Eurovision Song Contest. Carola ska bara ta sig till final!

Och J, A, C, jag tänker på er, mer än ni förmodligen tror!

När allting svartnar
det är då Du bleknar
Vi är på väg till Isola
När allting svartnar
det är då Du veknar
Men allting kommer igen
igen...
kent - Oprofessionell

Nålens öga

Så är den stora Vår Ruset-dagen över. Den dagen som många i föreningen jobbat länge för och där kanslipersonalen haft alldeles för mycket runtomkring sig. Men vi lyckades göra ett bra arrangemang även det här året. Ungefär 7500 tjejer deltog i loppet där den första tjejen tog sig i mål på tiden 17.53. En bra tid men trots allt en av dom sämre segrartiderna. Jag kom dit runt 17.00 och fick reda på att jag fått uppdraget att dela ut medaljer, kul! Första gången jag fick den uppgiften. Hur som helst hjälpte jag till med att packa upp "Kelloggs flingor" och vatten innan för att allt skulle gå så smidigt som möjligt när alla kom i mål sen. Sedan tog jag och en kille till, Klas, en fika innan vi begav oss ut på samma färd som tidigare år. Vi gick till starten, såg den mäktiga synen av 7000 tjejer som står och värmer upp med samma rörelser. Sedan vandrade vi iväg längs med banan och stannade ungefär efter 1 km för att vänta in dom första tjejerna. Mina vana trogen hade jag med mig kameran och tog några bilder innan vi med raska steg gick mot målområdet igen. Väl där så gick jag till målet för att vänta in dom första tjejerna. Jag, en till som fotade för Tjalves hemsida och två tidningsfotografer samlade ihop dom tre första tjejerna och tog ett par bilder och sedan var det bara för mig att ge mig iväg till mitt uppdrag.


Topptre, i mitten segrarinnan Adrijana Saljunovic.

Samlade på mig en massa medaljer och sedan var det bara att se glad och trevlig ut och säga Grattis till alla och hänga på medaljen. Så det gjorde jag på säkert en 5-600 tjejer. Riktigt roligt faktiskt för det var väldigt uppskattat. Sedan fick alla tjejer en varsin påse som blev fylld med banan, kexchoklad, kelloggs, pasta, näsdukar och vatten. Och som om inte det var nog var nästan alla tjejer med i ett lag och dom kunde njuta av en picknick i den underbara försommarkvällen. Sedan skulle allt rivas. Målgången, med allt som blev över av det som skulle delas ut, reklamskyltar, tält m.m. När i stort sett allt var klart var klockan en bra bit över tio och jag cyklade hemåt efter en lyckad dag.

Här hemma hamnade jag som vanligt vid datorn, helt ovanligt va? Hezel och jag försökte lösa lite tekniska problem till nya hemsidan med Agnes, gamla agnes-carlsson.tk alltså, och samtidigt fixade jag med bilderna som jag tagit under kvällen. Skrev en artikel och lade ut bilderna innan jag gick hoppade i säng. Klockan blev lite väl mycket men det är smällar man får ta när man vill få saker och ting gjorda. Imorgon är det en ungdomstävling i friidrott som jag tänkte åka iväg på och då lär det säkert bli en del nya bilder.

Idag lär det blir en lugn dag. Kommer sitta en del vid datorn, en del vid tvn, lyssna på musik och kanske läsa lite i min bok om Stefan Holm. Skulle behöva köpa nya batterier till min kamera också för dom har blivit riktigt dåliga.

Nån står i dörren
och lyssnar stum
skuggan över tröskeln
når in i mitt rum
Här kommer rädslan, nu igen
När alla fjärilar i magen målas upp
till ett mönster på min säng
Kent - Nålens öga

Springa, sprang, sprungit

Det har varit dåligt med bloggandet i några dagar. Men jag har inte tagit mig tiden att sitta här och skriva om en massa saker. Dels för att det inte hänt så mycket och framförallt för att vädret varit så underbart. Efter en seg vinter blev det bara några veckors vårvärme innan sommarvärmen slog till. 20-23 grader har vi haft månd-onsd. och det har varit så härligt. Har lyckats få lite solbränna på dom här dagarna när jag suttit ute samtidigt som jag haft fönstret öppet och låtit musiken strömma ut. Har kommit in i en period med kent. Förmodligen för att jag inte lyssnat på dom under en period och nu är det snart ett år sen konserten i Malmö. Första gången jag såg dom live och förhoppningsvis blir det ytterligare en gång i sommar. Planer finns för en tripp till Oslo och se dom i mitten på juni.

Annars har jag lyckats springa ytterligare en gång. Närmaste bestämt igår. Det kändes faktiskt betydligt bättre än första gången så det kanske inte behöver kännas som en plåga så många gånger till. Men varje år när man börjar så kommer samma tanke. Varför kom jag inte igång tidigare? Då hade det inte behövt kännas så segt och tungt för att inte tala om träningsvärken.
Jaja, det ska bli bättre framöver och kommer bli det.

Idag har jag varit på Tjalvegården och planerat inför dom tävlingar som dyker upp inom en snar framtid. Den här gången tyckte vi att allt var väldigt bra uppstrukturerat med arrangörskommitté och allt men naturligtvis fick vi bakslag ännu en gång. Vissa verkar inte förstå när det är dags att stiga åt sidan och låta andra ta över. När man gått i pension så är det inte läge att ta något större ansvar, inte när huvudet inte riktigt hänger med längre. Men vi tre som träffades ligger dock bra till med vårat arbete. Det mesta är faktiskt fixat inför alla dom tre tävlingarna som ligger framför. Efter planeringen började vi riva i allt vårt material i rummet och sorterade bort en massa skit som vi aldrig kommer ha någon användning för. Tala om att det såg betydligt snyggare ut efteråt.
Imorgon är det dags för Vår Ruset. Drygt 7000 tjejer/kvinnor ska ta springa/lunka/jogga/gå 5 km och jag ska hjälpa till vid målet, som vanligt. Vi får väl se hur det blir. Man håller ju tummarna för bra väder.

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har
Carola - Sanna Vänner

Solen i ögonen

Ännu en underbar dag! :-) Så härligt det var att sitta ute och njuta i solskenet och samtidigt lyssna på kent. Förstår inte hur fort allt gått. För en månad sedan hade vi snö i trädgården och idag var det kanonväder och över 20 grader. Tänk att det kunda gå så snabbt.
Nu ska det planeras en massa inför framtiden. Konserter, friidrott, möten, bokningar, biljetter osv. Det har stora delar av kvällen gått åt till samtidigt som man flummat med folket från Agnes hemsida. Hur sjutton ska det bli på Liseberg den 24:e maj? Jag har ett antal scenarion klara och dessa behåller jag för mig själv, så får vi se sen. Sen ska jag hem på natten och sova till 10-11 innan det är dags för årets friidrottstävling här. Det ska bli riktigt grymt! Kommer Johan Wissman och kommer Kajsa Bergqvist? Kanske, kanske...
Senare på kvällen är det The Sounds i Linköping och dom måste man givetvis se när dom är så nära. Det tokiga är dock att Cicci och jag planerar att se dom dagen efter också, i Hässleholm. Tala om att det kommer bli riktigt flummigt. Festival i Hässleholm och där spelar The Sounds och Mew. Kan man missa det? Troligtvis inte. Sedan blir det dock lite lugnare, vad det verkar.
Intensivt värre hur som helst.

Dagens stora grej var förutom värmen att jag var ute och sprang en sväng. En kort sådan men ack så betydelsefull. Nu ska jag se till att träna upp mig igen och se till att hamna på en lagom bra nivå igen. Då mår jag som allra bäst. För som det varit den senate tiden har jag inte varit på topp. Så ligger det till.

Vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
Vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt
Vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
vi kan om vi vill men vi kräver support
Lars Winnerbäck - Solen i ögonen

Tack!

Tack Carro! Dig kan man alltid lita på. Förstod att du skulle engagera dig! :-) Du är så oerhört omtänksam. Det är inte lätt att hantera såna här saker och inte blir det bättre av att man läser om folk som inte får hjälp eller som inte vågar ta steget att få hjälp. Men jag hoppas att det här ska gå att lösa på bästa möjliga sätt.

Idag sov jag riktigt länge och kom upp lite väl sent för att kunna njuta ordentligt av det fina vädret. Måste få lite bättre dygnsrytm. Nu har jag hamnat sådär fel igen. Fastnade lite vid handbollen på tv, damhandboll dessutom. Låter väl lite lagom lustigt men det blev väldigt spännande så det var svårt att slita sig. Sedan var jag ute och fördrev tiden i solskenet ett tag för att sedan flumma vid datorn. Jag spelade in lite låtar igen. Det blev lite halvdant men kändes helt okej ändå. Och det tar tid att få ihop det när man inte har världens bästa inspelningsutrustning heller.

Under kvällen blev det först speedway på tv. Tyvärr gick det mindre bra för alla svenskar och då framförallt Tony Rickardsson. Men det är sannerligen inte lätt att sätta sig på en hoj och prestera på topp när man varit magsjuk i flera dagar och gått ner flera kilo. Bara att komma igen till nästa tävling och prestera på topp då för nu börjar det bli en del poäng att hämta igen.

Leksand vann Axa-svenskan. Den baserades på antalet sålda limpor med klubbmärket på och Leksand lyckades få nästan 70 000 limpor sålda. 20 000 kr. till supporterklubben Superstars blev priset och det är välkomna slantar. Jag skrev för övrigt en artikel om det nu ikväll på hemsidan.
Sedan upptäckte jag en synnerligen trevlig sak när jag surfade runt. Terräng-SM i löpning går i helgen i Alingsås och på www.bannister.nu gick det att tippa slutsegrarna i tio olika klasser. Efter första dagen är det jag och två till som toppar den tävlingen med full pott, 4 rätt tippade segrare. Återstår att se hur det går under söndagen men där vet jag redan att jag kommer få ett fel då en av löparna som jag tippat på inte kommer till start. Men kul är det hur som helst.

Varför ska vissa saker undanhållas? Den saken hoppas jag få svar på snart...

Nätter kommer smygande med vårens luft ibland
det liksom rör sig under ytan och fasaden
Det här var natten då vi dansade tills älvorna kom fram
Det var pollenchock och stjärnfall över staden
Det var natten då vi kom bland alla älvor och försvann
rätt in i dimman ibland blommorna och bladen
Hon har ett badkar, där vi sitter nu och drunknar i varann
Sagan är slut, jag sätter punkt för sista raden
Lars Winnerbäck - Pollenchock & stjärnfall

Värmen är här!

Idag har mamma fyllt år. Mormor och morfar dök upp ganska tidigt på eftermiddagen så vi blev lagom förvånade, vi som var hemma. Sen åt vi lite god mat, tittade lite på tv, pratade och avslutade med tårta och kaffe. Jag var uppe tidigt och gav mamma frukost på sängen också. Syrran och jag gick ihop när det gällde presenter och eftersom det är så svårt blev det några par strumpor och en stor påse Polly, favoritgodiset för min kära mamma. Hon var iallafall glad och nöjd över dagen när hon gick och la sig förut.

Våren är äntligen här, och nästan sommaren också! Insekterna har börjat smyga fram ur sina gömmor, vi har haft getingar och humlor inne idag, och häromdagen såg jag en vacker fjäril när jag vandrade runt i Linköping. Låter helt sensationellt men med tanke på hur sen vintern var så ligger vi en bit efter mot hur det brukar vara. Imorgon ska mamma och pappa så på vår kolonilott. Jag känner att jag börjar få spring i bena och som det känns nu kommer jag säkert ge mig ut på en springtur under helgen. Det var så ruskigt längesen jag sprang nu, flera månader. Precis som det blivit dom senaste åren när motivationen varit noll under vinterhalvåret.

Det börjar bli en hel del att planera inför i sommar. Vad ska man prioritera och vad ska man prioritera bort? Jag är mer och mer inne på att åka till Peace and love-festivalen i Borlänge i juli. Den festivalen har lockat en stor del av dom största svenska artisterna, och artister som jag gillar. The Sounds, The Cardigans, Magnus Carlsson, Bodies Without Organs, Thåström, Mando Diao, Sahara Hotnights och Håkan Hellström är några av dom artister som ska uppträda. Så det börjar bli dags för Cicci och mig att planera lite men det är svårt när vi inte kan träffas och när vi har andra aktiviteter för oss.

Fortfarande lider jag med en del i min närhet. Att önska sina föräldrar allt ont och önska sig nya, under dessa förhållanden lever många barn i Sverige idag. Jag önskar att jag kunde göra mer, kan jag det?

Stackars han som aldrig gråter
Fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
Och vart ska det där huset
Lars Winnerbäck - Stackars

Lkpg, Anna T, Great Tit

Idag tog jag mig äntligen till Linköping. Men det var inte långt ifrån att jag inte hann fram till kl. 15 då dom stängde. Skulle fixa ny legitimation till universitetet och fixa lite med böcker på biblioteket. Allt gick bra och det kändes bra att vara där igen.
:-)
På vägen hem var jag tvungen att svänga in till Gamla Linköping. Det ligger ju precis i närheten av universitetet så det var ju ingen omväg direkt. Jag strövade runt lite i det underbara vädret, strålande solsken och riktigt varmt, men lyckades inte se några djur som brukar ströva runt där. Gick hur som helst in i Cloettaboden och köpte mig en massa godis. Sitter och mumsar på dumlekolor nu! Jag ska försöka ta mig till den riktiga Cloetta-fabriken i Ljungsbro i sommar. Är det någon som vill hänga med?
Sen körde jag hem och gick ut ett tag för att njuta av vädret innan jag satte mig vid datorn. Sällan jag hamnar här!? :-)

Timmarna gick ganska snabbt och när jag satt vid tvn runt sju slog det mig att det bara var en timme kvar till Musikjournalen live med Anna Ternheim och Max Peezay. Jag hann äta lite och flumma vid datorn innan jag hittade ner till källaren för att fixa med inspelningen. Och vilken timme Anna bjöd på. Hon började med en fantastisk version av To Be Gone, på franska, och fortsatte med att spela en ny låt. Sedan blev det en låt från första EP:n som hon aldrig spelat live, A Friend At Last och en fin version av A French Love. Sedan kom den, låten som hon spelade på Lasse Winnerbäcks 30-årsdag, Elegi. Så oerhört vackert, magiskt, fantastiskt... Jag fick rysningar i kroppen redan innan hon slagit an första tonen och det fortsatte genom hela låten, tårarna trängde sig på. Kan något bli vackrare?

Mellan låtarna pratades det om det ena och det andra och en hel del intressanta saker fick man reda på. Ny skiva till hösten och turné på hemmaplan. Tyskarna hade tagit åt sig hennes musik med storm medan folket i Frankrike var mer svårflirtade. Ett riktigt trevligt program var det hur som helst och ännu bättre blev det av att man dom hade satt upp en webkamera på hemsidan så man kunde se lite av vad som hände i studion.
Så här kan ni se hur det såg ut när Anna Ternheim satt i studion och spelade:



Samtidigt som Anna T var på radion gick det två tv-program på 4:an som jag hade tänkt spela in. Tyvärr missade jag det första. Det hette "Det handlar om ett barn" och handlade om hur barn kan bli utsatta på olika sätt av sina föräldrar. Just det här känns extra viktigt just nu och jag är ganska irriterad att jag missade det men det kommer i alla fall två program till i ämnet. Hur som helst så spelade jag in Lost. Jag får se när jag tittar på det men det blir säkert under morgondagen.

Sen satt jag och hjälpte Agnes, Palm alltså, med hennes engelskauppsats. Hon hade skrivit en riktigt rolig story som hade anknytning till oss i järngänget, ett gäng från Agnes hemsida, och våra fågelnamn. Vi satt och klurade ut vad lappuggla, strandpipare, talgoxe och skäggdopping heter på engelska. Riktigt flummigt blev det när jag hittade en massa roliga bilder och info om lappugglan. Och inte blev det bättre när vi fick reda på att talgoxe heter Great Tit, haha!!
Jaja, kul var det hur som helst och vi lyckades komma en bit på vägen iallafall. Tycker synd om flickan som hade tokmycket att göra till imorgon, prov, uppsats att lämna in och redovisningar. Kommer gå en hel del tankar till Agnes under dagen...

Och till sist måste jag berätta att Ciccis exklusiva skiva med 747-låtar, kent, äntligen hittat fram. Efter många om och men där jag först betalade in till fel konto så har jag fått skivan. Jag var nära att ge upp både en och två gånger innan det löste sig.
Idag är låtvalet givet!

Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen, och jordens alla kval,
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.
Lars Winnerbäck - Elegi

Orättvisan i världen

Igår satt jag och såg lite på humorkvällen på 4:an. Skrattade en del åt alla sketcher osv. men fick en rejäl ångest också över hur orättvist allting är i världen. Hur utbredd fattigdomen är i Afrika, barn föds med HIV och har egentligen noll chans att klara sig, många dör i svält och nästan ingen får möjlighet att gå i skola. Kontrasten är så grym jämfört med hur vi har det här i Sverige och i övriga västvärlden. Vi köper den ena teknikprylen efter den andra, vi lägger pengar på märkeskläder, reser iväg utomlands, lägger pengar på konserter, för att inte tala om dom gigantiska löner som alla våra toppchefer har. Samtidigt dör den ena människan efter den andra på andra sidan jordklotet. Man mår illa bara man tänker på det. Det känns overkligt att vi lever på samma jordklot.
Vad har vi att förlora på att efterskänka våra biståndspengar t.ex.? Vi kan väl aldrig nånsin tro att vi ska få tillbaks dom? Jaja, helt klart fick jag mig en tankeställare.

Dagen har varit lugn. Hamnade här vid datorn ganska snabbt och pratade med lite folk. Jag tar åt mig en hel del när folk har problem, som ni vet, och nu är det flera som har det tungt. Många av mina tankar går hur som helst till er. Jag fick hur som helst ett kort skrivet och pålagt till världens sötaste Lotta som blir 22 imorgon. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Dels är hon en underbart skön tjej men det var Lotta som förde samman Cicci och mig, det ni!

Under morgondagen ska jag försöka komma iväg till Linköping. Det har jag tänkt länge men nu börjar tiden rinna iväg och saker och ting måste ordnas. Sen är det ju Lost i vanlig ordning på onsdagskvällen men den här gången kolliderar det med något som är viktigare. Anna Ternheim gör en exklusiv live-spelning i Musikjournalen Live i P3 kl. 20.03-22.00. Det måste bandas och då får jag helt enkelt se till att banda Lost också.

Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt och låter vinden komma in ifrån väster
som en virvlande vår, som en dansande storm, som en galen orkester
Jag dricker ur mitt glas och alla dörrar är öppna
Det är dimma över mig och över England
Lars Winnerbäck - Hugger i sten