Siesta-festivalen

Norrköping-Helsingborg-Hässleholm
Gårdagen var den sista hos Cicci och då ville jag som ni säkert förstår inte sitta vid datorn hela tiden. Därför blev det ingen blogg och den här kommer jag ägna åt vad som hände i fredags. Cicci och jag tog bussen från Norrköping kl. 9.55 för att anlända till Helsingborg kl. 16.15. Väl där tog vi det lugnt i någon timme innan det var dags att få i sig lite mat och börja förbereda för kvällens festival i Hässleholm. Runt klockan 18 satte vi oss i bilen för att styra mot Hässleholm och resan dit gick bra trots att jag kände mig riktigt seg. Var nästan på väg att somna ett par gånger men som tur var gick det bra. Det är ingen hit att vara trött och köra bil, det har jag gjort en gång för mycket redan, men nu var jag så illa tvungen. Vi hittade rätt på en gång för ovanlighetens skull, parkerade och gick upp till ingången. Biljetterna som vi hade köpt på nätet och skrivit ut här hos mig, scannades, och vi fick stämpel och skuttade in. Vi gick runt och bekantade oss med området, som bestod av en scen i ett tält, en stor utomhusscen, en inomhusscen, ett tält för mat, och ett par försäljningsstånd med godis och tröjor.

Maja - eldfacklor - Agnes
När vi kom dit spelade inga höjdarband direkt, vi lyssnade lite på Radio Dept. men det var inga vi fastnade för. Vi köpte lite godis, remmar såklart, och gick och tittade på några som jonglerade med eldfacklor. Dom visste vad dom gjorde! Cicci tyckte att hon såg en bekant, Marcus från just Hässleholm, så det stämde säkert.
Vi gick en sväng igen och helt plötsligt petar Cicci upphetsat på mig och viskar
- Såg du Maja?
Då hade vi precis gått förbi Maja Ivarsson i The Sounds och jag vände mig om och fick syn på henne där hon gick hand i hand med sin flickvän. Sedan tog det inte lång stund innan vi stod någon meter ifrån henne när hon skulle köpa rem. Och naturligtvis valde hon just den remen som jag hade valt bort tidigare, med andra ord var jag tvungen att köpa just en sån rem lite senare, ja lite crazy är jag allt. Sedan drog jag iväg ett sms till Agnes också för att höra hur hon hade det i Halmstad och det slutade med att vi smsa fram och tillbaka mest hela kvällen! :-)

Spånka Nkpg - Emmy
Cicci och jag gick till tältet för att se ett band från Norrköping som jag faktiskt inte sett innan, Spånka Nkpg. Ett houseband som visade sig ha ett stort Norrköpingshjärta då det ofta sjöng och eller sa något om Norrköping som visade hur stolta dom är över sin hemstad. Och jag kan faktiskt förstå att dom fått en Grammis för deras musik var riktigt bra och lär säkert gå hem på dancegolven. Strax före halv tio gick vi bort mot utomhusscen för att titta hur mycket folk som samlats inför The Sounds konsert vid tio. Det verkade ganska lugnt och därför valde vi att gå in och titta lite på The Slaves som spelade inomhus.

Jag köpte mig en kaffe och sedan gick vi bort till ett hörn. Telefonen pep till och jag var säker på att det var Agnes som smsa igen, gissa om jag blev förvånad men väldigt glad när det var Emmy som skrev. Den förvirrade men oerhört sköna flickan som varit "borta" i en dryg vecka efter att ha kommit hem från Polen. Hon hade tydligen inte varit hemma hos sig sen hon kom hem så det var därför hon inte hade varit något på nätet. Kul att hon hade saknat mig och jag kan säga att det fattas något när inte hon är online. Förhoppningsvis kan vi träffa varandra någongång i sommar! Sedan blev det mkt knappande eftersom jag inte hann svara på Emmys sms innan Agnes svarade och Emmy hann svara innan jag hunnit få iväg ett svar till Agnes, men kul var det! Och vi det här laget hade jag faktiskt blivit betydligt piggare.

The Sounds
Och sen var det då dags för The Sounds! Vi hade ju sett dom dagen innan eller faktiskt samma dag eftersom nästan hela spelningen i Linköping var efter tolv. Dom körde nästan exakt samma setlist, låtlista, som i Linköping men det kändes som att det var någon eller ett par låtar mindre. Queen of apology drog dom igång med och publiken blev riktigt röjig, Cicci och några till drogs ned på marken men som tur var hamnade Cicci överst. Jag drog upp henne och sedan drog vi oss tillbaka lite för att slippa den värsta trängseln. Och The Sounds var riktigt grymma som vanligt. Maja hade stor föreställning på scen där hon lyckades med det mesta. Eller vad sägs om att göra armhävningar, röka och spotta ut mot publiken. Sen var hon som vanligt energisk och gav järnet. Det som hämmade henne lite och som gör att The Sounds är som allra bäst inne på en klubb är att hon hade lite för långt avstånd till publiken. Hon vill gärna få närkontakt med dom och nu gick hon visserligen ut till publiken under nån låt men det blir ändå inte riktigt samma sak. Men The Sounds är riktigt, riktigt bra. Inget snack om något annat. Jag har dessutom konstaterat att fyra av medlemmarna i bandet, däribland Maja, är födda samma år som jag, 1979. Konserten nådde sitt slut på samma sätt som i Linköping, dvs. genom att Felix och Jesper ställde sig vid varsin trumma och drog järnet med varsin trumpinne.

Mew
Sedan skickades det ytterligare några sms samtidigt som jag och Cicci hittade något att dricka innan det var dags att ladda för nästa spelning, Mew. Det danska bandet som är något alldeles extra. Dom beskrivs som indie rock och något i den stilen är det. Bandet har lyckats hitta ett alldeles eget sound som är grymt häftigt att lyssna på. Och att se dom live ger ytterligare en dimension till det hela eftersom dom har bakgrundsbilder som rör sig till de olika låtarna och en unik ljussättning på scen. Vissa bilder är riktigt läskiga medan andra är ganska trevliga att se på, en katt som spelar fiol t.ex. Till "Am I Wry" hade dom några textrader. Och det var en riktigt bra spelning. På scenen väljer dom att inte göra något större väsen av sig, knappt något mellansnack, utan dom låter musiken tala. Dom öser ut några av sina mest kända låtar i början av spelningen till blinkande ljus på den annars nästan helt mörka scen. Jag försökte ta en del bilder på dom men eftersom det var så mörkt, dom gick på scen vid midnatt, märkte jag att det blev bäst om jag tog videosnuttar istället så det blev ett antal såna. Det var riktigt kul att äntligen få se Mew iallafall. Glada och nöjda gick Cicci och jag mot bilen, där vi tvingades bli vittne till ett bråk, som gjorde att vi fick säga till några vakter som ingrep.

Resan hem gick bra och sedan somnade vi utmattade efter ännu en lyckad dag. Äntligen fick vi sova en hel natt utan att vi hade någon tid att passa. Gissa hur skönt det kändes efter tre nätter med halvdålig sömn? Hoppas ni lyckats ta er igenom den här bloggen. Den blev längre än vad jag trodde men jag ville försöka beskriva allt så bra som möjligt.