Förvirrad

Känner mig smått uppgiven och värdelös just nu... Det far runt en massa tankar i huvudet och det är inte bra tankar. Jag är på väg att falla igen och ändå tycker jag att det känts oväntat bra den senaste veckan. Men kanske just därför.

Älskade J. varför? Våga och vinn! Kämpa... Jag önskar verkligen att jag kunde göra något mer konkret men istället får man bara hoppas och tro.

Dagen började illa och har egentligen inte varit bra nångång. Önskar att jag sluppit uppleva den och att jag kunde dra ett stort streck över den. Det gick inte ens bra att springa. Hade ont i vaden från första steg till sista och tvingades stanna för att stretcha ut den innan jag fortsatte när jag var halvvägs.

Tankar på framtiden har börjat ockupera min hjärna. Inte blir det bättre när man läser att dom spår en stor övertalighet bland lärare framöver. Hur kunde obehöriga lärare anställas? Det alternativet borde inte ens funnits på kartan...

Drömmar om J.

Kom i säng väldigt sent natten till söndagen eftersom Cicci var ute och partajade. Är man lika omtänksam som jag håller man sig vaken om man kan, och går och lägger sig med ett välbehagligt lugn. Sen drömde jag nästan natten igenom om Jassi. Det har jag inte gjort tidigare, men nu drömde jag ganska starka saker. Dessutom så är det bara när jag drömmer något riktigt starkt som jag lyckas komma ihåg mina drömmar. Ni som inte tror er drömma något om nätterna får nog tänka om för alla drömmer vi varje natt, bara det att vissa kommer ihåg sina drömmer väldigt lätt medan andra inte gör det. Däremot är det ju väldigt tråkigt att vissa bara ska komma ihåg en massa mardrömmar. Lider verkligen med er som gör det. Men för att gå tillbaka till det jag drömde så är det ju väldigt synd att det inte kunde vara så i verkligheten som jag drömde. Då hade allting varit så mycket enklare. Men det var väldigt trevligt ändå. Att få se leenden, skratt, rösten och en massa flummande. Och jag saknar henne...

Den sista riktigt soliga och varma dagen var lovad till idag och därför passade jag på att utnyttja den genom att sätta mig ute. Solade lite och lyssnade på Gyllene Tider genom fönstret. GT är verkligen sommar och det var trevligt att minnas tillbaka sommaren -04 då jag såg dom i Oxelösund. En grym känsla. Trevligt var det också att minnas tillbaka tiden från idol med Agnes vilket jag gjorde lite senare när solen gick i moln. Agnes gjorde så otroliga många bra framträdanden och visst kom det upp en hel del känslor när jag såg finalen igen, wiiie! :-)

Annars så har dagen mest bestått av fortsatt uppdaterande av hemsidor. Skrev ett par artiklar på ÖFIF:s hemsida och la ut inbjudan till ett par tävlingar och uppdaterade i vanlig ordning Agnes-Carlsson.nu med färska nyheter. Agnes fick t.ex. Dagens ros i Expressen idag. Då var det bara att ge sig iväg och köpa tidningen, scanna insändaren och lägga ut det. Såna saker är dumt att missa.
Sen har det givetvis pratats med en hel del trevligt folk. Emmy och jag kom in på lite djupa ämnen som inte behöver ta plats här men det känns som att jag lär känna henne mer och mer för varje dag som går. Och hon är ju en grymt skön tjej så det är ju inte helt fel.

Annars så har jag börjat få förutsättningarna klara inför nästa helg då jag kommer befinna mig i Nyköping hela dagarna. Det kommer bli grymt kul även om det blir intensivt och jag lär inte hinna tänka så mycket på hur jag ska skriva saker och ting. Snackar alltså om Ungdoms-SM i friidrott nu för er som missat det.

Och imorgon rycker både Ciccis bror och en viss Patryk in i lumpen. Det lär ju bli ett äventyr. Ska bli oerhört spännande att se hur det går för Filip för han kan verkligen behöva lumpen med allt vad det innebär. Att lära sig ta lite ansvar och ha lite ordning är alltid nyttigt.

Jag fortsätter att irritera mig på tidningarna men en elogé till både Aftonbladet och Expressen som valde att publicera Carolas förklaring till fortkörningen. Tänk om dom kunde låta den drabbade komma till tals varje gång. Men nu lär väl tidningarna varit farligt nära en stämning om dom inte gjort det...
Jag säger bara suuuck och ursäkta att jag lever...

Dom som skriver ljuger...

Äntligen har vi fått regn, och inte så lite heller. Efter en juli där vi knappt fått en droppe regn så fick vi två rejäla åskskurar idag med en hel del regn som följd. Det var riktigt skönt efter några dagar som varit helt sjukt varma. Nu verkar det bli lite mer normal värme nästa vecka och det tackar vi för. Dagen har mest gått ut på att softa och sitta vid datorn och uppdatera hemsidor. Agnes-Carlsson.nu har fått sig en rejäl uppdatering igen. Tänkte försöka få upp lite nya avdelningar där, så nu har jag fått upp länkar iallafall. Härnäst lär det väl bli en del bilder och diskografi. Hittade en rolig blogg också som var skriven efter Agnes uppträdande på Skansen i tisdags. Det är riktigt kul att läsa att folk blir positivt överraskade när dom inte följt Agnes så noga sen idol, http://lizas.blogspirit.com/archive/2006/07/26/som-en-sval-sommarbris.html

Emmy har fått mig att lyssna på finsk metal. Hon skickade över lite låtar och jag fastnade för Sonata Arctica. En hel del riktigt grymma låtar om man gillar att lyssna på lite hårdare musik. Jag kommer in i såna perioder emellanåt men har haft lite dåligt urval tidigare men nu börjar det kännas bättre. Sen såg jag The Poodles i Sommarkrysset och blev imponerad av hur trummisen virvlade runt med trumpinnen. Och då säger Emmy att hon kan göra samma grej! Det måste jag få se inom en inte alltför avlägsen framtid. Poodles ska för övrigt uppträda på Augustifesten här den 11 aug. och dom måste jag se. Poodles och Linda Bengtzing. En lagom blandning.

Funderar fortfarande på att åka ner en sväng till Friidrotts-EM. Det vore ju illa om jag som är så intresserad inte åkte ner och tittade på något "live". Biljetterna är lagom dyra men när får Sverige ett stort mästerskap i friidrott nästa gång?
Sen är det lika tragiskt varje gång någon åker fast för doping och i synnerhet när det handlar om dom allra bästa. Amerikanen Justin Gatlin som delar världsrekordet på 100 m har åkt fast för att ha tagit testosteron. Ännu en gång tvingas man inse att det inte går att lita på sprinters. Jag måste väl säga att jag inte är förvånad. Har aldrig gillat Gatlin och något skumt har det varit runt honom hela tiden. Vem sjutton åker fast och sen frias för att man använt en ADHD-medicin som varit otillåten? Sjukt är ordet. Ne, det är bara att glädjas åt alla svenska framgångar i stället. För dom är INTE dopade.

Och ni som läst på aftonbladet och tror att Carola kört i 160 km/h för att hinna till en konsert i Sunne, det stämmer inte. Det verkar ha gått lite för fort här och var men hon fastnade i en kontroll där dom kollade om hon var nykter eller inte... Och dessutom körde hon inte själv. På tal om tidningar så är det sjukt hur dom vinklade artikeln om Agnes i aftonbladet i onsdags, "Agnes letar efter den rätte". Sen söker sig ett gäng killar till hennes hemsida och tror att dom ska få dejta henne genom att skriva i gästboken... Hur lågt får man sjunka.

Tänk på att:
dom som skriver dom ljuger, allt är tvärt om
dom skulle mörda för pengar, skandalen är dom
jag såg ett dreglande lejon, stå på toppen och sa
jag ger bara folket, vad folket vill ha
Lars Winnerbäck - Mareld

Dagens klant!

Jag utnämner mig själv till dagens klant! Skulle fixa spaghetti och köttfärssås nu ikväll och råkar hälla kokande vatten över ena foten. Just den foten jag hade ont i innan också. Gjorde förbaskat ont så jag skrek rätt ut och tvingades kyla ner foten... Får väl se om det uppstår en blåsa också, suck..
Sprang iallafall strax innan och det gick riktigt bra. Blev 7,5 km den här gången och det är väl det längsta jag sprungit i år. Flyter på riktigt bra nu och det enda som oroar är foten men jag kör på så får vi se hur det blir med den. För övrigt så undersökte Agnes min fot igår... Hur det gick till får ni lista ut själv men hon klurade ut att en nerv kanske ligger i kläm, det tycker vi inte om isåfall.

Annars har dom senaste dagarna varit ganska lugna. Har fixat med alla bilder från Skansen och lagt upp dom på Agnes-Carlsson.nu, 77 bilder totalt! Och så finns går det att hitta länkar till ännu fler bilder och en intervju med Agnes så det är bara att ta för sig. För övrigt så har jag spanat in delar av extrashowen från Skansen som lagts ut på nätet och där syns jag visst en hel del. Råkar klia mig på kinden när dom tar en närbild, såå fint. Den stora nyheten när det gäller Agnes är annars att hon släpper sin andra skiva den 27 september. För övrigt samma datum som Anna Ternheim släpper sin andra skiva. Då blir det dubbelköp och stort firande!

Sen har jag pustat och frustat i värmen som varit riktigt påfrestande dom senaste dagarna. Hittade en bordsfläkt idag som jag satt här bredvid datorn och den har verkligen gjort nytta.
Och så har jag flummat en del med Agnes, är galet kul att prata med henne! Hon är omtyckt. Det här citatet gjorde ju inte det hela sämre:
"Inte visste jag att du kunde sjunga"
Sånt tackar man för och självförtroendet får sig en kick i rätt riktning...
Sen råkar Agnes precis som Emmy hävda att hon inte har nån dialekt. Och visst att Agnes inte pratar den värsta småländskan men visst har hon dialekt... Och Emmy tycker att jag pratar dialekt vilket jag själv inte tycker, lite snurrigt.
Och så har jag fått se galet flummiga filmer från rikslägret som Agnes var på. Vissa är ju mer tröga än andra...
"En grönsak som är orange, spetsig och med grön blast på"
"ehh, ehh...." *reser sig upp och hoppar nästan*
"Såna som kaniner har för helvete"
"eeh, morot!"

Och nu är Cicci ute på Helsingborgsfestivalen och jag skulle egentligen varit där och vandrat runt med henne. Men det går inte att få allt. Ibland måste man prioritera bort saker och ting när pengarna börjar sina. Blir nog en tripp ner till Göteborg sen i samband med EM.

Sen måste jag avsluta med lite friidrott. Stefan Holm satte världsårsbästa i höjd när han klarade 2,34 i London ikväll. Riktigt roligt för honom och en knäpp på näsan för dom som trodde att han var slut. Kajsa tog 2,05 och hon imponerar stort. Vi får väl se om hon knäcka världsrekordet på 2,09 innan säsongen är slut.
Och så är Joni Jaako, från min friidrottsklubb Tjalve, klar för EM i Göteborg. Han ska vara med i stafetten 4x400 m. Tyvärr lyckades inte Ellinor Stuhrmann kvalificera sig... Men kul att få med en aktiv på EM iallafall.

3 år!!!

Cicci och jag har haft kontakt i över fem år men det tog lite tid innan vi träffades och idag firar vi tre år tillsammans med varandra! Tre helt underbara år som fått mig att verkligen förstå vad äkta kärlek är. Det är svårt att förklara men jag hade några mindre lyckliga förhållanden bakom mig när jag träffade Cicci och kände direkt att den kärleken jag och Cicci hade var något helt annat. För trots att vi bott så långt från varandra har vi fått det att fungera på ett utmärkt sätt. Vi har delat en massa roligt tillsammans och allt känns så otroligt bra när vi är med varandra. Cicci gör mig så lycklig, hon får mig att känna mig trygg, får mig att le och har fått mig att få upp ögonen för annat i livet än det jag pysslade med innan vi träffades. Den kärlek hon ger mig är obeskrivbar. Cicci är söt, vacker, underbar, mysig, rolig och grymt omtänksam. Ändå går det att fortsätta skriva en massa fina saker om henne. Tack för att jag får vara din och för att vår kärlek får lysa i världen! Vår kärlek är oslagbar!
Den här låten med Carola stämmer riktigt bra för hur det känns:

Jag känner ditt hjärta
Jag känner det slå
Jag hör hur du andas
Vi vet båda två;

Vad som än händer
Och vad som än sker
Så har vi varandra, för vi vet;

För alltid är det du och jag
För alltid ska det va vi två
Finns ingen annan jag vill ha
Och det kan inget ändra på
Jag vill aldrig lämna dig
Jag vill aldrig gå
För alltid börjar nu idag
För alltid är det du och jag

I dina ögon
Ser jag en värld
En evighets längtan
Jag vill vara där

Allting kan hända
Allting kan ske
För vi har varandra, och vi vet;

För alltid är det du och jag…




Carola - För alltid

Allsång på Skansen

Färden till Sthlm
Det är hög tid att få ner en del om gårdagen. Den var händelserik och det är omöjligt att beskriva allt som hände. För trots att det kanske låter tråkigt att vara på Skansen ända från kl. 10 när direktsändningen av allsången börjar kl. 20 så hände det en massa saker och det var inte många stunder som var tråkiga. Cicci och jag var hur som helst uppe hur tidigt som helst, redan vid 5 för att hinna med bussen 6.05. Bussfärden upp gick bra även om den var något störig pga. en alkoholiserad gubbe som satt och yrade en massa. Dessutom hade han en visselpipa som han blåste i några gånger så man nästan hoppade högt. Han verkade bra på att härma dialekter, pratade både dalmål och småländska... Snackade nåt om Falun och det var ju ganska passande...

Tårtkalas
Vi var uppe vid 8 och yrade runt på stan lite innan vi träffade Marre på Karlaplan strax efter 9. Sen hade vi sällskap till Skansen och vi var framme vid scen strax efter halv tio. Redan då var det ganska mycket folk där som ville ha bra sittplatser. Stina och Emmy kom strax efter tio och ganska snart var det dags för dagens överraskning. Cicci, jag och Marre hade fixat en prinsesstårta till Emmy bara för att hon fyllde år dagen efter, alltså idag. Cicci och jag hade ju inte möjlighet att träffa henne idag så vi valde så klart att fira det dagen innan. Marre tog ton och så sjöng vi "Ja, må hon leva" Och visst vore det trevligt om hon blev 100 år! Hon blev så glad så och vem hade väntat sig nåt annat! I saknad av tallrikar och något vettigt att skära tårtan med så fick vi ta varsin plastsked och försöka äta så gott vi kunde. Det gick faktiskt bättre än man kan tro. Sen började Emmy visa prov på sin förmåga att äta. Hon spillde grädde på kläderna och som om inte det var nog så lyckades hon lägga sig i locket till tårtan så hon fick choklad på hela ryggen, ett vitt linne, haha! Allt för att hon skulle rädda sig ifrån en geting. Inte så lyckat men det var bara att gilla läget. Stefan och Erik anslöt och så var vi dom sju som vi skulle vara.

Sång
Sen ville alla höra Emmy sjunga vilket hon inte ville själv och det kanske går att förstå så här i efterhand. Stina hotade med att spela upp en massa låtar för oss om inte Emmy spela upp nåt från sin mobil så det gjorde hon till slut... Och så tog Emmy ton till "Jag ljuger så bra" på den lilla scen som vi stod på. Det var många olika toner som hon fick fram men inte många var på rätt ställen. Men vad sjutton, alla kan inte vara bra på allt. Hur många av oss har taktkänsla och kan spela trummor t.ex, förutom Emmy? Men ett gott skratt fick vi iallafall. Till slut drog orkestern igång på scen och repade "Stockholm i mitt hjärta" så då sjöng vi den för full hals. Lät säkert riktigt bra för dom som lyssna.

Glass och fotografering
Sen valde vi att gå en sväng för att aktivera oss lite. Vi gick förbi fåglar och lite får, och inte heller den här gången lyckades jag få höra Emmy härma ett får. 7 augusti blir kanske nästa tillfälle och då ska det banne mig ske. Alla köpte iallafall glass och sen hittade vi en skuggig bänk att sitta på. Gissa hur skönt det kändes när det var en stekhet sol som brände på oss mest hela tiden. Vissa köper alldeles för stora glassar och vissa äter galet långsamt men så kan det vara, gott var det hur som helst. Marre blev nervös att det skulle komma en massa folk och ställa sig vid scen så vi vandrade tillbaka och konstaterade att det var ungefär 15 pers där... Vi hann knappt sätta oss ner innan två killar kom fram och började prata med Erik. Dom ville ta kort på honom eftersom han hade sin Agnes-tröja på sig och det fick dom göra. Sen kom dom till resten av oss och ville ta kort och det var väl bara att bjuda på ett leende... Tyvärr hade Cicci hunnit smita iväg på toa när kortet togs annars hade det blivit helt perfekt.
Kortet blev dock bra så här är sex av dom sju i sällskapet:


Stina, Emmy, Marre, Erik, Stefan, Smörgås!

Första repetitionen
Vi tog plats vid scen och vår väntan började. Värmen var pressande och vi fick springa och fylla på våra vattenflaskor ett antal gånger. Vi flummade om både det ena och det andra samtidigt som det hände ett och annat på scen. Början av programmet är viktig och därför repades det flera ggr. innan artisterna kom in och började sitt rep.

Så strax efter två presenterade Anders Lundin Agnes för första gången och hon gick på scen och körde Right Here Right Now första gången. Marre, Emmy och Stina hade dock valt att gå och äta just när det hände så dom blev tvungna att springa ifrån maten för att kunna se Agnes och det var ju inte läge att gå tillbaka...
Lite halvt roligt men också tragiskt eftersom maten blev totalt bortprioriterad den här dagen. Agnes sjöng iallafall med stor inlevelse och klockrent direkt på första repet som följdes av ett andra rep. nästan direkt efter. Då tränade hon hur hon skulle gå på scen och så och tränade också på sin allsång. Sen fick vi se Orup och Eric Gadd köra sina rep. och sjunga lite allsång innan det var dags för ett break... Kul var det iallafall att se alla rep. och hur allt förbereddes i detalj inför sändningen. Alla kameror som snurrar runt i olika format, kameror i kranar som folk måste akta sig för, hur ska alla stå, var ska dom stå, Agnes ville ha lite dricka... Mycket saker att tänka på..


Inlevelse på första repet, man ryser...

Vattenkrig
Under uppehållet passade vi på att fixa lite vatten och vissa kunde ju inte fylla på vattenflaskorna utan att starta ett vattenkrig... Och trots att dom blev riktigt våta och klagade på varandra så tror jag nog att det var ganska skönt trots allt... För att blöta håret är ganska smart när det är varmt. Nu blev det ju halvt ofrivilligt men ändå. Jag var faktiskt med på ett hörn jag också men jag gjorde det lite diskret så det märktes nog knappt...

Blöta eller mindre blöta vandrade vi tillbaks till våra platser. Vi stod riktigt bra, 3-4 raden till höger sett från scen vid staketet. Cicci sa att jag började bli röd i nacken och jag var ju inte så förvånad, men försökte iallafall vände mig åt andra hållet för att skydda den lite. Vi åt ännu en glass, Marre hälsade på Agnes som vandrade in bakom scen, och blev helt till sig för att hon sa "Hej Marre"...
Sen filmade Mia, som gör en Agnes dvd, några fans, bl.a. Marre och Emmy. Och den dvdn ser man ju verkligen framemot!

En typisk bild under vår väntan...

Vi fortsatte iallafall att ha det trevligt i solskenet. Men samtidigt började vi känna oss lagom sega så vi låg väl halvt utslagna ett tag... Åtminstone vissa av oss. Det kändes verkligen som jag hade kunnat sova om jag hade velat...
Stefan och Erik valde att sitta ner så därför hade vi inte så mycket sällskap av dom. Erik kom lite då och då vilket var trevligt...

Genrep och väntan...
Generalrepetionen, hela programmet från start till mål, började ungefär 17.15 och det var naturligtvis trevligt att se på. Agnes hade bytt om och var så enormt fin i sin klänning och med håret som hade fixats till. Hon var och är så sööt! Och publiken var verkligen med och stöttade henne på ett fantastiskt sätt trots att det "bara" var genrep. Allt fungerade bra under hela repet även om några småsaker justerades. Anders Lundin ställde sin stol fel när han skulle prata med Orup, bara en sån sak.. :P
Efter genrepet var det ungefär 1,5 timme kvar till sändningen skulle börja och väntan tog vid igen och nu blev det faktiskt lite segt. Vi var sega och trötta av värmen.. Stina och Emmy lyckades på något sätt sätta sig ner, Emmy med mig och Cicci som stöd, och mitt ben höll på att gå av men men...ibland får man lida lite för att göra en god gärning. Med en halvtimme kvar till sändning kom Gabriel Fors ut på scen för att öva inledningen av programmet med oss. Det var ju inte riktigt som vanligt för er som såg det... För vi var ju så usla på att sjunga... Ja, det skulle folket vid tv-apparaterna tycka åtminstone så att Gabriel var tvungen att coacha oss lite.
Och mitt i allt så säger jag:
- Anders fru saknas, var är han.
- Han!, säger både Emmy och Stina i mun på varandra och skrattar...

Sen säger jag att HON förmodligen gått och gömt sig med Anders, haha :P Svårt att få det bekräftat men vem vet...


Orup körde några gamla klassiker

Det stora allvaret...
Och så var det då äntligen dags för det stora allvaret och det vi väntat på hela dagen, direktsändningen. Stina och Cicci såg ut att ramla ihop men höll sig på något sätt stående hela tiden, så duktigt! Inledningen gick som den skulle och första allsången också med alla hundar som spatserade runt på scenen till "Änglahund". Sen flummade Anders till det lite när han skulle presentera Eric Gadd och så körde han Meet Me Here som har växt i mina ögon. Det blev ett härligt gung i publiken till den. Sen var det allsång innan danskan Gitte Henning gjorde ett framträdande och så var det AGNES tur.

Agnes
Med enorm inlevelse sjöng hon "Right Here Right Now" på ett helt fantastiskt sätt. Trots att hon var så nervös lyckades hon prestera på topp och publiken gav henne ett enormt stöd. Det var klart mest jubel när Agnes uppträdde och hon såg så riktigt lycklig ut när hon log åt och tackade oss. Vi sjöng, jublade och applåderade så mycket vi bara orkade. Lite roligt var det att Agnes gjorde bort sig lite "live" vilket ingen vid tvn märkte. Under repetionerna hade Agnes övat in att hon skulle gå ut på scenen, där vi stod, först under andra refrängen men nu gick hon ju ut dit direkt när hon började på andra versen vilket förstås var extra roligt för oss.

Anders var lite lurig och la in en extra fråga under intervjun, som ställde Agnes lite, och sen var det dags för allsången "En kväll i juni". Och smart som Agnes är så börjar hon med att sjunga "Det var en kväll i JULI" vilket inte ens Anders verkade märka. Hon gick ner till oss och lät några längst fram sjunga i micken innan hon vandrade vidare. Just i det momentet så syntes Emmy och Marre ganska bra i tv. Och så här i efterhand, efter att ha sett programmet på tv, så kan jag säga att Agnes fick väldigt bra kontakt med publiken när hon vandrade runt under allsången. Många sjöng och riktade blicken mot henne... Så Agnes fick säkert med sig en hel del positiva intryck från sitt första, men förmodligen inte sista, framträdande i allsång på skansen.

The end
Programmet fortsatte med bl.a. Orup och just under hans uppträdande och när han intervjuades så syns vi ganska bra i tv, om man nu har lite koll på vart vi står. Marres solglasögon går att leta efter och så är vi andra i närheten. Och som tur är syns det inte hur trötta vi är på tv :P. Eric Gadd avslutade programmet och sen började eftershowen. Där blev vi alla rejält förvånade när Agnes inte dök upp. Istället körde Gadd och Orup två låtar var och så var det lite andra musikinslag. Agnes valde tydligen att spara sin röst, men som det lät var det inget större fel på den och jag tycker gott hon kunde bjudit oss på ett extranummer. Men så fick det bli, och istället fick vi se henne stå vid sidan av scen och bli fotograferad... Cicci och jag var tvungna att gå innan signeringen och likaså Stina och Emmy så Marre blev ensam kvar, men hon klarade sig bra ändå.

Resan hem gick bra även om vi var tokigt trötta och somnade på bussen båda två.... Men dagen var grymt lyckad även om den blev väldigt lång. Det var riktigt kul att träffa allt folk, speciellt Stina som jag aldrig träffat men hört så mycket om, och naturligtvis kul att se hur ett allsångsprogram byggdes upp från början och till allvaret med direktsändningen. Så nu har man ytterligare några minnen för livet.

Inför allsången

Så håller jag på att glömma blogga trots att jag tänkt göra det hela dagen. Så mycket har inte hänt varken igår eller idag. Igår planerades det en massa inför morgondagen, Allsång på Skansen, med Agnes! :-) Det ska bli riktigt kul att bara uppleva allsången på plats men extra roligt är det ju förstås att Agnes ska vara med. Vi var ju ett helt gäng som tänkt dra dit, och nu blir vi några färre tack vare att det blev bestämt så sent att hon skulle vara med, men vi blir ganska många ändå. Extra kul är det givetvis att Emmy, Stina och Cicci ska vara med. Övriga bor ju i närheten. Sen kan man ju inte hjälpa att det kommer saknas en o annan. För visst hade det varit ännu roligare om övriga i JG kunde varit med. Extra mycket kommer det kännas att inte Jassi är med. Hade hon bara varit frisk så hade hon definitivt hängt med...

Cicci har iallafall kommit upp nu, enbart för allsången. Hon måste nämligen ner till Helsingborg igen på onsdag för att hinna se Winnerbäck på Sofiero. Folk tycker att jag springer runt på tokigt många konserter men Cicci är faktiskt snäppet värre!

Annars har jag uppdaterat en del hemsidor och sett en del på tv. Såg ett inspelat avsnitt av Morden i Midsomer inatt. Det måste spelas in imorgon. Alltid lika bra och lika klurigt varje gång att lista ut vem som är mördaren. Ofta någon som haft en helt undanskymd roll i avsnittet. Bra är det hur som helst!
Och så var jag ute och sprang ikväll. Känns fortfarande betydligt bättre i foten när jag springer än när jag går.

Sen får vi se hur det blir med maten imorgon. Det går ju inte att stå på Skansen från 9 - 21 utan att äta. Vi får väl se hur det kan lösas på ett bra sätt. Och så kan ni ju titta när programmet går på SVT 1 kl. 20:00. Inte för att jag tror att jag kommer synas men det är synd att missa Agnes.
Right Here Right Now för sista gången i tv. Hela Sverige håller andan...

Nu måste vi sova för bussen går 6.05 imorgon...

Samtal med Juhlin

Då var jag äntligen igång med löpningen igen. Efter min vandring på Ven för en vecka sedan så jag har ju haft ont i foten och idag kände jag mig mogen att testa foten. Till min förvåning, men naturligtvis samtidigt stora glädje, så kände jag knappt någon smärta när jag sprang. Känner alltså mer smärta när jag går och en teori är att det kan bero på att jag har mindre blodcirkulation i foten när jag går än när jag springer... Kan för lite om sånt där men huvudsaken är att det går att springa utan några större besvär.

Dagen har annars varit ganska lugn. Vaknade sent och hamnade föga förvånande vid datorn. Sen var jag naturligtvis tvungen att ta vara på det fina vädret ett tag. Idag var det ju varmt på ett skönt sätt till skillnad från igår då det var åskvärme. Sen ringde jag friidrottsexperten Lennart Juhlin för att få lite information om hur uppdateringarna ska gå till under USM 4-6 aug. Jag ska ju sitta och skriva liverapporter därifrån hela dagarna. Det lär bli ett tufft men roligt jobb. Då gäller det att inte fundera på hur man ska skriva utan då är det bara att låta fingrarna flöda över tangenterna. Vi pratade i över en timme... Han var visst lite nyfiken på vad jag gjorde civilt också.

Idag har jag lyssnat på musik som brukar förknippas med mig, The Sounds och Lasse Winnerbäck. Och Winnerbäck har gjort nästan halva turnén nu. Det känns lite overkligt för så längesen var det ju inte sen vi såg honom på premiären i Linköping.

Jassi, jag önskar att du kunde läsa mina bloggar. Kämpa!

Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.
Lars Winnerbäck - Brustna hjärtans höst

Kärlek.

Sen jag kom hem i tisdags har jag inte gjort så mycket vettigt. Har pratat mycket med folk på msn om både roliga och mindre roliga saker. Jag har återknytit en gammal bekantskap vilket var väldigt trevligt och det har faktiskt saknats någon att prata med som är så insatt i sportens värld. Emmy lyser upp stora delar av mina dagar. Det är svårt att förklara men när jag gräver ner mig, tänker för mycket och känner mig halvt fördärvad då studsar hon in med sitt underbara sätt att vara, hon får mig att le, skratta och tänka bort allt det jobbiga... Vad hade jag gjort utan dig? Sen finns det givetvis andra där som fyller viktiga funktioner för att jag ska kunna klara av det här på ett någorlunda bra sätt.

Sen är jag ansvarig för våran klubbstuga den här veckan så jag har varit där och kollat läget ett par gånger, hämtat posten och lite såna saker. Och så har det uppdaterats en del på hemsidorna. A-C.nu och ÖFIF... En massa resultat har lagts in i statistiken, en del artiklar har skrivits och fortfarande råder det en salig röra angående Agnes medverkan i RIXFM-festivalen eller inte.
Jag har även försökt få lite ordning på alla bilder som tagits den senaste tiden. Har ju varit sjukt mycket konserter och det tar tid att få ordning på det men det börjar synas en ljusning när det gäller det också. Tänkte försöka få upp ett gäng bilder här också så att ni kan ta del av några av dom.

Annars funderar jag på om jag blivit lite snurrig. Vet inte om det är värmen eller allt annat men idag har jag mest lyssnat på Håkan Hellström och Lena Philipsson. Det fanns inte på kartan för något år sedan. Nu blir nog Agnes glad för Håkan, och för övrigt så hittade hon hem idag, och det var riktigt roligt att höra att hon hade det så bra på sitt läger. Hon förtjänar verkligen att ha det helt underbart efter alla tråkigheter. Och hon har varit saknad. Men på något sätt så kanske det var lika bra att hon var borta just den här veckan... För hennes eget bästa.

Sen planeras det för Allsång på Skansen på tisdag. Jag hoppas verkligen kunna ta mig dit och sen får vi se vilka jag får vid min sida. Agnes får man inte missa och sen är det nog något visst med att ta sig till Skansen under en allsångskväll.

Det är ofattbart hur livet kan vara så grymt mot någon. Nästan allting har gått emot J. under de senaste åren. Inte nog med att två av hennes bästa kompisar dött nyligen utan det finns ytterligare ett par närstående som hon tvingats se försvinna ifrån henne... Och lägg därtill föräldrarnas stora svek. Var fanns hennes trygghet? Var kunde hon bygga upp sin självkänsla, sitt självförtroende och sin personlighet? Vem hjälpte henne och fanns för henne när hon mådde som sämst? Hur ska man klara att gå vidare när folk försvinner runtomkring en dör på ett eller annat sätt och när man inte ens kan känna sig trygg i sitt eget hem? Det känns omöjligt...
Och det enda hon vill är att få vara lycklig... Något hon knappt vet vad det är...

Visa mer kärlek och omtanke till era närmaste...

Jag trodde aldrig livet var så svårt
Jag trodde aldrig hjärtat var så hårt
I människor som älskade varann
Jag trodde på att drömmen den var sann

Nu står jag här och orkar inte mer
Nu undrar jag om Gud hör när jag ber
Alla mina ord har tagit slut
Det känns som allt mitt hopp har runnit ut
Och alla mina tårar
Carola - Vem kan älska

Helsingborg

Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta dagarna nere hos Cicci, onsd-tisd. Det var ju inte helt lätt att slappna av och ha roligt med tanke på hur J. hade det men vi gjorde så gott vi kunde. I onsdags när jag kom ner så drog jag, Cicci och Anneli till stranden. Det blåste lite lagom kallt så varken Cicci eller jag tog oss ner i vattnet. Men det var riktigt skönt att ligga i solen när det inte var sådär galet varmt som det varit. På vägen hem köpte vi oss varsin mjukglass och mumsade på. Vissa åt långsammare än andra om man säger så... När vi kom hem till Cicci så höll hennes föräldrar på med att packa ner det allra sista inför deras resa ner till Spanien som skulle ske natten till torsdagen. Cicci och jag satte oss vid datorn och flummade lite och så mycket mer blev inte gjort den dagen.

Under torsdagen sov vi riktigt länge, ska inte nämna något klockslag, haha! Hur som helst så begav vi oss ner till Landskrona för att fixa biljett till Venfestivalen på lördagen. Direkt när vi kom ut på motorvägen så var det lång kö och vi fattade rätt snart att det måste hänt en olycka. Mycket riktigt så kom också det ena räddningsfordonet efter det andra och ville förbi, så vi fick snällt åka åt sidan. När vi väl tog oss förbi olycksplatsen så såg vi inte så mycket mer än att det var en bil med husvagn som förmodligen kört in i mitträcket. Vi tog oss till Landskrona, hittade efter mycket om och men till Ventrafiken, och fick våra biljetter köpta. Sen var jag naturligtvis tvungen att hitta ett ställe att köpa glass på innan vi åkte hem igen.

När vi kom hem så gav jag mig ut och sprang en sväng. Det blev en blandning av asfalt och grus som underlag och det kändes riktigt bra. Sprang halvt vilse också men jag lyckades hitta rätt igen. Sen gjorde jag pannkakor åt mig och Cicci. Har pratat länge om att jag ska göra det men vi har ju alltid haft förmånen att få maten lagad åt oss av andra, men nu när vi var själva passade det bra.
Efter maten hamnade vi en sväng vid datorn innan vi kom på att vi skulle hyra film. Efter en stunds beslutsångest, ja jag har nog en släng av den åkomman också, så hyrde vi Saw och Saw II till ett specialpris i två dygn.
Så vi åkte hem och såg första filmen som var riktigt bra. Oerhört välgjord film där inget lämnats åt slumpen och lite lagom läskig också. För er som inte sett den så handlar det om en som njuter av att leka en dödslek med några människor som han valt ut. De tvingas utföra hemska saker om de vill vara kvar i livet.

I fredags gick vi upp lagom tidigt för att vara pigga tills Cicci skulle iväg och klippa sig vid två. Medan Cicci klippte sig så gick jag runt en vända på stan och hittade både det ena och andra. Fastnade framförallt för några skivor på Åhléns och sen hittade jag ett liniment att lägga på vid träningsvärk, stelhet och ömhet i muskler och senor, som jag köpte. Så när Cicci var klar gick vi tillbaks och inhandlade några skivor, bl.a. Josef Zackrissons skiva, och tog en sväng på Stadium där Cicci köpte ett par byxor och hantlar. Det är viktigt att försöka hålla sig i form ju! Under kvällen lagade vi ugnsstekt falukorv och det blev riktigt gott! Vi såg på firandet av kronprinsessan Victoria där Håkan H. och Lena Ph var med och lite på friidrotten. Susanna Kallur har utvecklats ytterligare ett snäpp på 100 m häck och slog nu hela världseliten för andra veckan i rad, personligt rekord med en tiondel och 12,52 är bara fem hundradelar från Ludmila Engqvists svenska rekord. Det vore riktigt kul om hon kunde springa till sig EM-guldet om ett par veckor.

Sen hamnade vi lite för länge vid datorn av olika orsaker innan det var dags att se Saw II. Samme psykopat var igång igen och den här gången hade han fått ihop nio personer, bl.a. sonen till den polis som ledde utredningen. Men som så ofta förr var inte tvåan lika bra som den första filmen. Det gick inte att känna lika mycket för det olika karaktärerna och så värst mycket äckliga saker hände det inte. Men det är ju en thriller och spänning var det ju... Hur som helst en bra film med ett oväntat slut men inte lika bra som ettan.

Så till lördagen som bestod av Venfestivalen på den vackra ön Ven en halvtimmes färd ut från Landskrona i Öresund. Jag hade aldrig varit där innan så det var riktigt trevligt att få komma dit och se sig omkring lite. I vanlig ordning fick Cicci och jag lite halvt bråttom och vi trodde väl egentligen inte att vi skulle hinna med båten men med lite god vilja så gick det. När vi väl kom över så bestämde vi oss för att gå till festivalplatsen. Det var en bra bit att gå men vi hade ganska gott om tid på oss och vi tittade in på ett par ställen på vägen, bl.a. för att köpa oss nåt att dricka. Väl framme så satte fick vi våra festivalband och gick in och satte oss på en filt som vi tagit med oss. Festivalplatsen var riktigt mysig. Mitt på Ven, på ett mysigt grönområde hade dom fått upp en scen, ett serveringstält och ett ställe för merchandise. När vi kom dit spelade Martina Nilsdotter. En tjej som spelade en ganska lagom trevlig musik, ganska lik Cajsa Stina Åkerström. Var lite nyfiken på henne och hon motsvarade ungefär mina förväntningar.

Sen var det några mindre roliga band som väntade. Vi satt kvar och lyssnade lite på nåt band som hette Alex Fridell & Bison Band innan vi bestämde oss för att gå iväg en sväng och äta pizza. Och då fick jag riktigt ont i foten, ovanpå foten. Vet inte om jag satt väldigt konstigt på filten, om skorna var värdelösa eller hur det nu kom sig men smärtan i foten har inte gett med sig än och nu är det fem dagar sen. Och jag bestämde mig hur som helst för att kassera dom skor som jag haft och som jag fick ont av i Borlänge också. Dom var billiga och värdelösa helt enkelt. Hur som helst så tog vi oss till pizzerian, åt goda pizzor, och gick tillbaka för att vänta in Von Benzo. Ett hårdrockband som spelar riktigt bra musik även om det är i hårdaste laget för mig. Cicci känner han som är basist i bandet och hon stod längst fram vid staketet och avnjöt konserten. Jag valde att sitta kvar på filten och titta. Lite roligt är det allt att han som spelar trummor i bandet spelade trummor i Nic & The Family också, tala om olika musikstil.

Sen var det dags för den stora höjdpunkten, The Sounds! Ja, ni tycker säkert att vi är helt galna, och det var femte gången vi såg dom i år, men dom är ju så grymt bra. Ingen spelning är helt lik någon annan och den här gången hade dom dessutom gjort om sin setlist, låtlista. Då blev det givetvis ännu roligare. Och ni kan säkert förstå att jag inte satt ner längre. Maja var lite seg ibörjan för en gångs skull men kom igång riktigt ordentligt vartefter och hur grymt är det inte att se henne gå i spagat i luften under "Living In America". Hon blir helt stollig på scen ibland men det är ju det som är kul också. Cicci och jag lyckades komma ifrån varandra under spelningen men det är smällar man får ta. Vi klarade ju oss bra på varsitt håll också.
Och det här var The Sounds sista spelning innan deras USA-turné, Warped Tour, som inleddes i tisdags i Vancouver. Och Vancouver ligger i Kanada... :-)

Cicci och jag köpte oss varsin Sounds t-shirt, innan vi gick hela den långa vägen tillbaka igen för att ta båten tillbaks till Landskrona. Strax innan båten kommer så ser vi att Maja & Co. i The Sounds ska åka med samma båt, trevligt trevligt. Vi väntar in dom lite och så faller det sig så att vi hamnar bara några meter från Maja och hennes flickvän. Vad säger du om det Marre? :P
Hon verkade mest vilja vara i fred men två små flickor vågade sig fram och tog autograf. Trevligt var det iallafall att åka båt med Maja. Klockan var ungefär 1 när vi klev av i Landskrona, tittade en sista gång på Maja, innan vi tog bilen hem.

Nu skriver jag väldigt mycket men i söndags så var vi iallafall på bio och såg nya Beckfilmen, Skarpt läge. Och som vanligt är det Micke Persbrandt som lyfter filmen. Han är så otroligt grym som Gunvald. En bra film som är klart sevärd för er som funderat på det.
Måndagen blev riktigt soft. Jag ville vila min fot så jag höll mig hemma hela dagen. Cicci var iväg och såg när Henke Larsson gjorde comeback i Helsingborg efter 12 år som utlandsproffs. Tyvärr förlorade dom mot Häcken med 1-3, men det ska säkert gå bättre för dom framöver.

Det var väl det mesta av det som hände under tiden i Helsingborg. Och jag är galet kär i Cicci. Vad vore jag utan henne?

Tack!

Min tro har ställts på prov. Jag skrev redan när jag fick reda på att J. låg på sjukhuset att är det någon gång han där uppe ska hjälpa mig så är det nu. Jag har sällan bett så intensivt för något som för det här. Dagarna gick, jag slets mellan hopp och förtvivlan och hann t.o.m. ge upp en gång... Men Gud är med oss vilket jag till slut fick erfara. Läkarna och föräldrarna hade bestämt att J:s liv skulle släckas ner under måndagskvällen, runt åtta. Jag bad en halvt desperat bön strax före åtta och halv tio på kvällen får jag reda på att J:s kompisar lyckats få läkarna och föräldrarna att hålla henne vid liv även över natten. :-)

Denna och Natta gav sig iväg till sjukhuset för att försöka få J. att vakna och själv sov jag lite halvdåligt under hela natten. Men trots allt kände jag mig på något sätt ganska lugn. Cicci och jag gick upp ganka tidigt, såg på sommarlovsmorgon, och runt elva kommer Denna in på msn och berättar att J. börjat röra på sig vid 5 på morgonen vilket alltså betydde att hon skulle vakna. Hon rörde på sig för första gången på två veckor, bara några timmar innan dom skulle stänga av respiratorn. Helt fantastiskt! Kände en enorm glädje och samtidigt stor lättnad. Jag hade ju nästan gett upp hoppet men på något sätt kändes det som att något skulle hända när dom valde att låta henne leva över natten. Och givetvis har jag Denna och Natta att tacka för väldigt mycket. Hade inte dom funnits där hos Jassi så hade hon förmodligen aldrig vaknat. Det är ju knappast J:s föräldrars förtjänst att hon lever iallafall, för fy sjutton om dom stängt av respiratorn på kvällen som dom ville...

Nu är det bara att hoppas på att J. fixar dom här första dagarna... Hon är i allt annat än bra skick vilket man i och för sig kan förstå när hon varit borta så länge. Jag hoppas verkligen hon blir fullt frisk, att hon hittar livsgnistan igen och att hon får lite lugn och ro runtomkring sig.
Jag får fortsätta att be...

Och utan Cicci vet jag inte hur jag skulle klarat det här. Det har känts oerhört bra att få vara nära henne, att få prata ut om vad jag känt, tyckt och tänkt... Det är inte lätt att komma med goda råd i såna här situationer men att du bara funnits där har betytt så mkt.

Tack även till Denna som kommit med all information och fått mig att lära känna J. ännu mer trots att hon haft väldigt jobbiga dagar.
Och jag vill även tacka alla er som funnits där för mig på ett eller annat sätt under den här veckan. Ni som vetat om vad som hänt och som jag fått reflektera en del med, och ni som visat omtanke och undrat hur jag haft det. Det är sällan jag mått så här dåligt, om ens någon gång tidigare. Och det är vid såna här tillfällen man märker vilka som är ens riktiga vänner. TACK för att ni finns!

Varför?

Jag önskar att jag hade lust och ork att blogga mera men just nu pendlar jag väldigt mycket upp och ner... Tänk inte så mycket brukar jag säga till folk, och nu märker jag på ett påtagligt sätt hur svårt det är att inte göra det. Tiden rinner snart ut för J... Varför valde hon att skriva några av sina sista sms till mig? Var det jag som visste mest om vad som hände runt henne?

Jag lovade att aldrig ge upp kampen för att hon skulle få det bra...
Och tänk om hon inte får träffa dom som hon förlorat tidigare...

Varför, varför, varför?

Men du - du lutade dig mot mig när du var svag
och jag hjälpte dig genom dan
jag var där för dig när du var ensam
och jag var där för dig när du var ledsen
Håkan Hellström - Jag har varit i alla städer

Emmy!

J. blir sämre och jag vågar knappt tänka tanken...

Hur som helst så tänkte jag skriva om Ciccis och min Svärdsjö-tripp i den här bloggen. Jag satt och skrev ner allt under tågfärden ner till Cicci idag... Och det handlar alltså om något som hände i lördags.

Efter att ha sovit dåligt natten till fredagen blev det ännu en natt med för få timmars sömn natten till lördagen. Detta efter en underbar festivaldag men mer om det i en annan blogg. Cicci och jag gick upp runt halv åtta för att vara klara för frukost runt åtta. Men nu dröjde frukosten av olika anledningar och hastigt och mindre lustigt fick vi väldigt bråttom. När vi lämnade vårt "Bed & Breakfast-ställe" hade vi drygt tio minuter på oss tills bussen skulle gå, vilket fick till följd att vi fick springa stora delar av vägen. Jag hade riktigt värdelösa skor och det var nog då som jag såg till att mina fötter fick sig så mycket stryk att dom värkt och varit väldigt ömma sen dess. Men det är smällar man får ta, speciellt som vi hann med bussen. Det var i sista stund som jag kom fram och klev på och Cicci kom strax efter. Det hade ju varit riktigt pinsamt att ringa Emmy och säga att vi missade bussen.

Vi åkte till Falun, såg Lugnets Skidstadion på vägen in i stan, och där bytte vi buss för att ta oss till Svärdsjö. Vi åkte genom ett riktigt fint landskap, förbi sjöar, skogar och små samhällen och till slut kom vi fram. Efter ett par minuter hittade Emmy fram till oss, wiiie! :-) Vi kramades lite och började så sakteliga gå längs med vägen för att ta oss en titt på hur Svärdsjö ser ut. Vandringen gick förbi en skoaffär, en klädbutik, en färghandel, en järnhandel och en handelsbod. Utöver det visade det sig finnas ett apotek, en mataffär, två pizzerior och en kiosk. Så jag blev riktigt imponerad över hur mycket butiker och grejs det fanns. :-)
Emmy undrade om jag fortfarande tyckte att hon pratade dalmål och ni kan ju gissa vad jag svarade. Hon har en sån underbart skön dialekt som jag och Cicci senare döpte till Svärdlängska.
Jag kan njuta hur länge som helst av att höra Emmy prata, och det verkar hon ha lite svårt för att förstå, haha! Sen förklarade Emmy att hon säger en del saker som hon inte vet om att hon säger, något förvirrat. Emmy hade något svårt med Ciccis dialekt verka det som men annars tror jag nog att det gick bra.

Vi gick in en sväng på handelsboden där jag och Cicci handlade lite kort och godis, till Emmys stora förtjusning. Frågade om Emmy ville ha en smörgås också, men det ville hon ju inte, hahaha! Och samtidigt sprang Emmy runt och tittade igenom min mobil, på meddelanden och bilder, så om jag hade något hemligt där lär det vara avslöjat nu.
Sen traskade vi tillbaks igen och kom på att vi ville ha glass. Vi var i en affär där Emmy inte gillade folket i kassan och varför behöver vi inte gå in på här, men jag tror att dom tycker Emmy är så snygg och det är därför dom tittar så mycket på henne. Till slut hittade vi i alla fall en kiosk med glass, det blev en skaplig omväg dit, men under den hade vi väldigt roligt, vilket vi iofs hade hela tiden! Det var inte många stunder som vi inte skrattade om man säger så.

Jag valde min glass ganska snabbt men värre var det för Cicci och Emmy. Tala om att ha beslutsångest. Emmy valde borde glass för glass tills hon bara hade två att välja emellan, haha!
Och när Cicci betalt sin glass så hände det värsta tänkbara. Hon tappade en tia under en disk så att hon inte kunde komma åt den. Inget jag skulle bry mig så mycket om och inte Emmy heller men för Cicci var det värsta katastrofen. Jag vet hur mycket sånt där stör henne och det tog en halv evighet innan hon glömde bort det. Och sen när hon väl gjort det så var Emmy tvungen att påminna henne igen, gaah! Och när vi väl började äta våra glassar så var Emmy nästan lika seg på att äta upp sin glass som Cicci, och det vill inte säga lite. Men vi hade ju ingen större brådska
och visst ska man njuta av goda saker. Det kanske är mig det är fel på?
Och mitt i allt glassätande så dyker Lasse Berghagen upp och går in i kiosken. Jag trodde jag såg helt galet men Emmy förklarade att han har ett sommarställe i närheten. Men hon hade aldrig sett honom där tidigare. Av alla ställen så ska vi möta en kändis i Svärdsjö! Dessutom visade han lite divafasoner när han parkerade med halva bilen på trottoaren istället för på parkeringen där det var gott om plats.

Sen vandrade vi vidare förbi Emmys hus, det såg riktigt fint ut, det lilla vi såg. Jag tog upp min kamera och Emmy ville givetvis titta på bilderna i den också. Nyfiken flicka!
Sen ville jag ju ta lite bilder på henne och vi flummade iväg till en fotbollsplan vid Emmys förra skola. Där tog jag först en del bilder på Cicci och Emmy och sen tog Cicci några på mig och Emmy. Det blev galet flummigt och än värre blev det när vi skulle ta på oss alla tre. För hur lätt var det att få med alla på bilden och hur ofta var det inte nån som gjorde nån ful min eller blundade? Sen är ju både Cicci och Emmy lika petiga och kräsna när det gäller dom själva så det var inte många bilder som dom var nöjda med. Själv tyckte jag att båda blev bra på nästan alla bilder. Tiden gick fort och det var dags för mig och Cicci att dra oss tillbaks till Borlänge. Vi tog avsked och hoppade på bussen som gick åt fel håll. Vi kom till Falun åt båda hållen men vi åkte tydligen den längsta vägen. Jaja, huvudsaken var iallafall att vi kom dit och därifrån.

Och äntligen fick jag träffa Emmy och Emmy sin smörgås! Riktigt roligt och flummigt blev det också men vad annat var att vänta. Emmy är ju en sån oerhört rolig och skön tjej. Så det var en väldigt lyckad visit vi hade i Svärdsjö mitt i all festivalyra.

Faller...

Det jag känner nu är oerhört svårt att beskriva. Jag har aldrig varit i den här situationen förut och jag vet inte riktigt hur jag ska känna. Under flera månader har jag kämpat, stöttat och funnits där och gjort allt för att J. ska hålla sig vid ytan trots alla problem. Det kändes bra att hon kände förtroende för mig och att hon vågade och ville berätta. Ändå räckte jag inte till. Kunde jag gjort något annorlunda? Skulle jag ha agerat kraftfullare och kämpat mer för att soc. verkligen skulle få upp ögonen för vad som hände? Hade det hjälpt?
Det är så orättvist att någon ska behöva utsättas för såna saker... Den ena smällen efter den andra. När till slut ens tvillingsjäl försvinner ja då gäller det att ha kraft för att orka vidare. Tyvärr saknade J. det men jag hoppas verkligen hon klarar sig. Är det någon gång i livet jag ska få hjälp av han däruppe så är det nu...

Känner mig lessen, frustrerad och misslyckad... Jag lovade att alltid finnas där och att hon skulle komma ifrån sitt elände. Jag vägrade ge upp och det har känts som jag lagt ner halva min själ för J. skull. Hon valde den vägen som kändes rätt för henne men jag hoppas att hon kan hitta rätt väg om hon kommer tillbaka. Trots allt så hade hon flera framtidsdrömmar... Skolan med konståkningsinriktning... Hon får inte försvinna, hon får inte...

Hur många gånger har jag inte fått höra om att hon vill att jag ska rädda henne, att hon inte orkar mer och att hon t.o.m. skulle vilja att jag tog hand om henne. Och hennes rädsla...

Hennes sista sms som jag fick av henne natten innan...
Vetu, man e inte feg om man tar självmord, tänk hur modig
man måste va, å ja e modig, å jag vill till Jazzi :-(
klöös

Tack till Denna och Cicci för att jag fick och får veta...


Jag faller, faller, faller

Älskade Winnerbäck!

En enormt härlig helg har det varit. Allt har varit väldigt lyckat och gått bra förutom att vi fick ont i fötterna av att gå så mycket. Cicci fick en otäck blåsa och riktigt ont under lördagen men det gick bra ändå. Tänkte dock dela upp bloggen i lite olika etapper för att det inte ska bli för mycket på en gång och för att göra det rättvist måste jag börja med torsdagen och Lasse Winnerbäck & Hovet på Stångebro Sportfält i Linköping. Cicci och jag hade bestämt att hon skulle ta tåget till Linköping och komma fram tid vid sex-tiden och så långt gick allt bra. Var bara det att jag inte kom hemifrån i tid så hon fick gå ungefär halva vägen mot Stångebro själv men det klarade hon ju utmärkt! :-) Sen lämnade vi Ciccis väska i bilen och traskade mot entrén och Stångebros gröna gräsmattor. Vi kom in en knapp timme innan förbandet, Christian Kjellvander, skulle gå på. Det var riktigt varmt så vi strövade runt lite på området, tittade på all merchandise, fanns en hel del snygga saker, och så köpte vi varsin dricka för att klara oss i värmen. Hade ju inte varit så snyggt att svimma mitt i allt.

Framåt sju började folk resa sig och packa ihop sig vid scen så vi hängde på och skaffade oss bra platser i mitten en bit bak. Solen stekte i nacken på oss men som tur var försvann den ungefär samtidigt som Lasse & Hovet gick på scen kvart i nio. Scenen var täckt med ett gråaktigt tyg och den var riktigt djup skulle det visa sig... Christian Kjellvander gick på scen halv åtta och körde i ungefär 45 minuter. Han har en grymt bra röst den gode Christian och gjorde bra ifrån sig, men jag har inte riktigt fastnat för honom än. Har inte riktigt tagit mig tid till att lyssna på hans texter och dom ska ju säga en hel del.


Christian Kjellvander

Sen var dags att göra om på scen, fixa och trixa innan det äntligen var dags för det vi väntat på! Till tonerna av dalamusik, grymt härligt intro med fioler, så kom Lasse Winnerbäck & Hovet in och ställde sig på en rad. De tackade för ovationerna och intog sedan sina platser på scen. Ett skynke, backdrop, hade tagits ner och scenen blev nu dubbelt så djup som den var innan. Och bakom allt hängde en backdrop med texten "Lasse Winnerbäck & Hovet" i svarta bokstäver. Sen drog det igång och den här gången öppnade dom med "Min älskling har ett hjärta av snö". Det kändes lite oväntat men det gick hem bra hos publiken så stämningen blev kanon direkt. Sen följde "Sen du var här" och "Nånting Större" innan det var dags för den första oväntade låten, Lång dag. En lugn låt med härlig känsla som är b-sida på singeln "Elegi". Sen kom en grym version av "För Dig" där Lasse hade dragit upp tempot på låten ett snäpp. Blev en rolig låt men det var inte alldeles enkelt att sjunga med!


Idde Schultz och så Lasse W!

Roligt var det att Jens Back, som för övrigt var på hemmaplan, fick större utrymme på scen än vad han fått tidigare. Nu stod han längt framme vid scen och spelade dragspel och saxofon, han stod vid Idde och Anna och spelade och var runt betydligt mer än tidigare då han mest stod på sin kant, halvt i skymundan. Kul med lite nya grepp för trots allt blir det ju ganska likt det man sett tidigare scenmässigt sett, dom står uppställda likadant och så. "Fria Vägar Ut" var en annan låt som kändes oväntad men det är ju dom låtarna som gör hela spelningen roligare. Lite av spänningen på en Lasse-konsert är ju vilka mindre kända låtar som han ska köra. Och så kom "Söndag 13.3.99", en av mina favoritlåtar med Lasse och en av dom som berör mig mest, och då sjöng jag såklart för full hals.


Josef Zackrisson, basist i Hovet

Som vanligt kändes spelningen helt grym, allsången ekade under dom mest kända låtarna, som "Elden", "Dunkla rum" och så naturligtvis "Hugger i Sten". Och när Lasse sjunger "Elegi" så är det, sen den magiska kvällen i Cloetta Center den 19 oktober förra året, omöjligt att inte tänka på Anna Ternheims version. Jag hoppas verkligen att hon låter den leva vidare under sina spelningar i höst. Riktigt kul var det att höra "Inte för kärleks skull" som han hade plockat ut från sin allra första platta. Den låten och Elegi tillsammans med Du hade tid hörde till mitten av konserten där han lagt in några lugna låtar och stora delar av Hovet gick av scen. Sista låten innan dom gick av scen för första gången var "Söndermarken". Den vackra låten som beskriver lite om hur Lasse kände det under sin uppväxt i Linköping. Och hur mäktigt är det inte när flera tusen kan texten utantill på en låt som varar i sju minuter? Grymt!


Johan Persson på dragspel, Anna Stadling och Idde Schultz i bakgrunden

Åt Samma Håll, Stockholms Kyss, Solen i ögonen, Ingen soldat och Kom ihåg mig var dom fem låtarna som kördes som extranummer. Härlig allsång under alla låtarna och den här gången fixade Lasse texten på Stockholms kyss, vilket han ju inte gjorde när vi såg honom i Malmö i våras. Kom ihåg mig avslutade det hela och den lugna versionen som dom hade under förra turnén var kvar. Som vanligt hade man en grymt härlig känsla när man gick från konserten. Lasse lyckades t.o.m. få till lite mellansnack den här gången, om alla gånger han spelat i Linköping, och när vi skulle ta i så det hördes till olika ställen i Lkpg och även till Norrköping under "Hugger i sten" och så nämnde han att dom skulle till Per Gessles hemstad Halmstad dagen efter för att höra vad dom hade att bjuda på, och publiken svarade med burop!


LW!

Kul var det med några nya versioner av vissa låtar, sånt gör det hela mycket roligare. Och dom recensenter som fått för sig att det hela gick på rutin kan ju inte ha sett Lasse tillräckligt många gånger. Ringde till lite folk oxo så att dom fick ett smakprov på hur det lät. Hoppas att ni blev nöjda med vad ni hörde! Och naturligtvis tog jag en hel del bilder och videoklipp under konserten.
Så som ni kan förstå var Cicci och jag riktigt nöjda och glada när vi åkte hemåt strax efter elva...


En översiktsbild

Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill
Klippa nån tråd
Stormen tar fart över frosten igen
Och vilsen väntar på värmande vän
När som jag tröttnat på Jag Min och Mig
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig
Håll om mig inatt
Lars Winnerbäck - Inte för kärleks skull

Ingenting att förlora

Två sjukt varma dagar är till ända och fler lär följa. Skillnaden på dom är att det lär hända betydligt mer under dom närmsta dagarna och jag hoppas att det inte blir så galet varmt för då lär man väl gå under. Mycket dricka lär gå åt iallafall. Men jag ska inte klaga. Hellre sol och värme än regn och blåst, helt klart.

Dom senaste dagarna har iallafall tillbringats till stor del vid datorn och tvn även om jag givetvis varit ute en del också. Var ute och sprang igår igen. Blev två dagar i rad men eftersom det inte blev något i helgen så kändes det som att det skulle fungera. Körde tre varv på banan 4,5 km, och det kändes bra. Gjorde lite småryck i uppförsbackar och så, det kan alltid vara nyttigt. Det börjar bli dags att få lite kvalité på träningen.

Sen har jag som sagt uppdaterat hemsidor. En hel del nytt på Agnes-Carlsson.nu. Agnes medverkar i Tv4:s Sommarkrysset den 19 aug och hon har även varit i Visby och gjort en bra spelning. Marre var där, någon som är förvånad?, och tog en del bilder som jag börjat fixa i ordning för att lägga ut. Förhoppningsvis ska det bli klart under morgondagen så det kommer upp innan Cicci och jag drar iväg.
På ÖFIF:s hemsida har jag lagt in en hel del statistik, bl.a. från Stockholm Marathon. Har dragit ut på det då det är så segt att lägga in varenda en som sprungit manuellt. Så mycket lättare när man kan lägga in en hel resultatlista där databasen sorterar ut alla från Östergötland. Men nu är det gjort iallafall.

Sen har jag givetvis sett båda semifinalerna i fotbollen. Om vi börjar med gårdagens match där Italien vann med 2-0 mot Tyskland efter förlängning så var det en ganska seg tillställning med väldigt få målchanser. Lagen var jämna och inget av lagen vågade chansa av rädsla för att blotta sig bakåt. I förlängningen var dock Italien det klart bättre laget och efter en stolpträff och ribbträff alldeles i inledningen så kom 1-0 med bara två minuter kvar att spela. Och glad blev jag för det! Bara minuten senare avgjorde Del Piero matchen med ett oerhört läckert mål i bortre krysset.
Och Italiens finalmotståndare blev som många av er säkert vet Frankrike. Matchens enda mål kom på straff efter att Thierry Henry blivit fälld och Zinedine Zidane satte bollen säkert i nätmaskorna. Målet kom efter ungefär en halvtimmes spel och resten av matchen fick Frankrike styra matchen som man ville. Portugal hade oerhört svårt att skapa något. Dom farligaste målchanserna kom faktiskt på tilläggstid.

Sen kan jag inte låta bli att skriva om alla filmningar i fotbollen. Vissa är värre än andra och Ronaldo i Portugal är en riktig diva. Hur sjutton kan man slänga sig, förstärka fall och vrida sig i plågor helt i onödan? Och sen märks det att domarna blivit väldigt återhållsamma i bedömningen. Ibland väljer dom att inte blåsa för frisparkar när det ska vara det bara för att det KAN ha varit så att spelaren filmade. Om det är rätt eller fel kan inte jag säga men det känns nästan bättre än att ett lag ska få avgöra på en felaktig frispark. Det var ju faktiskt på det sättet som Spanien åkte ur turneringen. Den gången hette teaterapan Thierry Henry.

Under gårdagen fick jag även två roliga telefonsamtal. Först ringde en från Svenska Friidrotsförbundet och undrade om jag var intresserad av att vara liverapportör från Ungdoms-SM eller Junior-SM i friidrott ibörjan av augusti. Jag hade visst blivit rekommenderad av en viss A. Lennart Juhlin eftersom alla som brukar rapportera live är nere i Göteborg inför EM när USM och JSM går. Eftersom USM går i Nyköping, inte långt härifrån, tackade jag ja och det ser jag framemot! Jag älskar den rollen. Att känna att det som jag skriver och publicerar på nätet läses av ett antal hundra. Det andra telefonsamtalet handlade om att jag skulle vara med och hjälpa till med eltidtagningen vid Surbullespelen i augusti. Trevligt det också, och då hoppas jag verkligen att allt fungerar som det ska.

På tal om friidrotten så gick det en gala från Norrtälje på tv i måndags. Christian Olsson hoppade riktigt bra i tresteg igen vilket är riktigt kul att se. Däremot var det mindre roligt att höra på Johan Edlund som kommentator. Han var dåligt påläst och sa fel ett antal gånger. Och då sitter dom med en så bra bisittare som Lennart Juhlin som får sitta och rätta felen... Tänk vad bra det hade varit om dom haft en kommentator som är intresserad av och kan friidrott.

Och planerna inför dom närmsta dagarna är alltså följande. Imorgon torsdag är det premiär för Lars Winnerbäcks sommarturné i Linköping och givetvis är jag och Cicci på plats. Lasse i den stad där han växte upp och premiär, ska bli riktigt kul!
Tidigt på fredag morgon åker Cicci och jag upp till Borlänge och Peace&Love-festivalen. Där kommer det bli många intryck att ta in eftersom vi ska se en rad olika artister under två dagar, flera som jag aldrig sett heller men som jag verkligen ser framemot att se. Lena Philipsson, Sahara Hotnights, Lisa Miskovsky, BWO, Caesars och Mando Diao och så andra som man sett tidigare, Håkan Hellström, The Cardigans och givetvis The Sounds. Ska bli galet kul. Förhoppningsvis hinner vi träffa Emmy också. Det skulle göra helgen tokigt rolig!

Nu blev det en riktigt lång blogg trots att jag inte tyckte att jag hade så mycket att skriva. Men det poppade upp en del medan jag satt och skrev. Hoppas ni orkat läsa iallafall. Vi får se om jag hinner skriva något innan vi åker upp till Dalarna. Och grattis till Agnes som vann vadet mot Elli om vilka som skulle gå till final i fotbolls-VM. Frankrike verkade vara ett uselt val men det gäller att ha rätt fingertoppskänsla!

Det finns ingen väg tillbaka
Till den jag en gång var
På alla frågor ser jag svaren
För varje steg jag tar
Man får aldrig veta någonting om viljan inte finns
Jag vill gå vidare och våga se
Hur mycket mer som väntar där
Linda Bengtzing - Ingenting att förlora

Everytime we touch

Dagen har varit till belåtenhet men för rättvisans skull börjar jag med att skriva klart om gårdagen. Efter fotbollen så tog jag det lugnt ett tag, satt mest vid datorn, innan det var dags att ge sig iväg till Anna. Hon hade bjudit hem mig till henne för att prata om Tjalves hemsida och dess framtid. Bland det första hon frågar när jag kommer dit är om jag vill ha jordgubbar. Jag hade redan hunnit äta det en gång under dagen, men jag är ju inte den som tackar nej till dom röda bären. Så det slutade med att vi satt där och mumsade på jordgubbarna tillsammans med grädde och socker. Riktigt gott! Vi snackade om hur vi ska göra med hemsidan innan vi byggt klart den nya, vi snackade om Tjalve i det stora hela, om andra klubbar, tävlingar och lite andra saker som inte rörde idrotten. Var riktigt trevligt faktiskt! Repris på det får det gärna bli någongång framöver.

Framåt halv sex begav jag mig hemåt och då var det hög tid att få något rejält i magen för jag hade inte ätit så mycket. Mest dom röda bären och lite frukost... Sen hängde jag mest vid datorn resten av kvällen. Orkade inte uppdatera så mycket på hemsidorna utan snackade med folk i stället. Cicci hade badat med Anneli och lyckats få i henne i vattnet, wooh! :-)
Och idolen hittade hem från Valdemarsvik. Hon berättade att bollen verkligen var inne på hennes hörna och då känns det ju ännu mer bittert såklart. Var stod domaren egentligen?
Sen är jag lagom irriterad över att jag missade Vislandas match mot Hammarby som tydligen var lagets bästa och den moraliska finalen i cupen. Men jag valde att se en ev. finalmatch istället och de var ju ytterst nära att dom gick dit. Och nu är idolen borta igen...


Idol!

Sen hände en del mindre roliga saker under senare delen av kvällen. Hur fungerar vissa personer och hur gör man för att få någon att må bra som trycks ner hela tiden och får ta smäll efter smäll. Den berömda orättvisan har slagit till igen. Just dom här sakerna har rört sig i huvudet även idag. Hur som helst så satte jag klockan på 9.15 idag för att jag skulle iväg till Tjalvegården och träffa några som skulle hjälpa till att fixa i ordning tidtagningsutrustningen som vi haft så stora problem med. Jag fick vänta ett tag men till slut dök dom upp och allt var fixat på en knapp halvtimme. Kändes bra att få det ur världen och nu hoppas jag verkligen att det fungerar bättre i fortsättningen. Vi ska ha någon resultattävling framöver där vi testar utrustningen.

Här hemma satte jag mig i solen ett tag, så galet varmt. Man vet knappt var man ska vara för att må som bäst för nu är det i varmaste laget. Efter ett tag kände jag för att röra lite på mig och efter att ha blivit inspirerad av Agnesinho igår så letade jag fram en fotboll och lekte lite i trädgården. Efter ett tag kom syrran så vi slog lite bollar till varandra. Syrran undrade hur man skruvar bollen? Då skulle hon sett en viss hörna... :-)

Efter fotbollen hamnade jag här vid datorn och uppdaterade hemsidor och snackade med lite folk. Beklagade mig över värmen och att jag skulle ut och springa också... Och det var vad jag gjorde när klockan var lite över åtta. Jag drog iväg och sprang 6 km i ett lagom lugnt tempo. Det var 26 grader när jag sprang och jag hade med mig vatten så jag inte skulle ramla ihop av värmeslag. Det är inte alltför kul att springa när det är så varmt men det ska göras ändå och det känns riktigt bra när det väl är gjort.

Och älskade Cicci jag vet inte riktigt hur det ska gå för dig därnere när Z försvinner men det är inte mycket man kan göra åt det.. Jag tror nog att du kommer klara dig även om det lär kännas konstigt under ett bra tag framöver.

Your arms are my castle,
Your heart is my sky,
They wipe away tears that I cry (I cry).
The good and the bad times,
We've been through them all,
You make me rise when I fall.
Cascada - Everytime we touch

Orättvisa

Varför ska allt vara så orättvist för? Dom som säger att tur jämnar ut sig vet nog inte vad dom pratar om. Idrotten är iallafall grymt orättvis ibland.
Jag lyckades få några timmars sömn innan jag vaknade upp, fick i mig lite mat, och åkte neråt Valdemarsvik igen. Idag var det inte riktigt lika varmt eftersom jag åkte runt halv tio. Som många säkert förstått skulle jag ner och se Agnes och hennes Vislanda spela i fotbollscupen igen.

Igår blev det förlust med 1-0 på straffar mot Hammarby i semifinalen och som om det inte var nog så råkade laget ut för samma grej i dagens match om 3:e pris. Då är det banne mig ingen rättvisa! Särskilt inte som matchen gestaltade sig heller för Vislanda ägde ju stora delar av matchen. Var ju bara målet som saknades! Agnes slog en hörna som var ruskigt nära att skruvas in, delar av bollen var förmodligen inne men knappast hela. Sen missade domaren en hands som borde gett Vislanda straff... Ett skott strök tätt utanför stolpen... Små marginaler och tråkigt att det skulle behöva sluta som det gjorde. Vislanda drog sin straff utanför medan Derby satte sin ganska lätt.

Vislanda kunde lika gärna spelat final och haft chans att vinna turneringen men istället blev laget fyra och det kändes väl lagom kul... Hela laget deppade givetvis efteråt och även jag kände mig frustrerad och smådeppig. Kanske låter märkligt men jag har ett stort idrottshjärta och är det något som stör mig så är det såna här förluster... Så himla störande! Pratade lite med Agnes och hon tyckte naturligtvis det var riktigt tungt... Hon hade en hel del skavanker men så blir det lätt när man ger järnet. För jag beundrar verkligen hennes inställning. Hon springer på allt hon kan, vägrar ge sig i närkamperna och styr upp spelet. Och hur som helst så var det riktigt kul att se Agnes och hennes lag spela och givetvis kul att träffa henne igen också. Man vet aldrig hur länge det dröjer tills nästa gång.

Det är tuffa tider
För en del
För en drömmare
För en drömmare
Tunga tuffa tider
När man står bredvid
Som en drömmare
Som en drömmare
Gyllene Tider - Tuffa tider (För en drömmare)

Fotbollscup, Vetternfestivalen

Jaaa! Äntligen klar med alla bilder från Eskilstuna. Det tog i stort sett en vecka men det tar alltid längst tid första gången man gör något. Tog tid att märka upp alla bilder, förminska dom och att lägga upp dom på sidan. Jag har dessutom fått hjälp med att få ihop en video av dom två videoklipp jag tog där så nu kan vi bjuda på lite sånt också trots att Weez är borta. Om jag får skryta lite så tycker jag sidan fungerar väldigt bra just nu.

Fredagen blev helt underbar trots att jag sov riktigt dåligt natten innan. Som vanligt innan jag ska göra något som jag ser framemot väldigt mycket. Ligger och tänker och har svårt att slappna av. Nu såg jag framemot att träffa Agnes på fotbollscupen och så festivalen i Motala med Linda Bengtzing och min favvo Carola. Jag tog mig iallafall upp i tid tills Marre skulle komma. Men mycket mer än så var det inte. Hann göra i ordning mig och så men sen var det bara att dra iväg. Blev ändå lite försenad ner till station eftersom jag blev tvungen att ta spårvagnen ner men men, det gick ingen större nöd på Marre i solskenet.

Vi åkte hem och hamnade en sväng vid datorn innan vi samlade ihop våra grejer för att ge oss ner till Valdemarsvik och fotbollscupen. Jag höll på att glömma skivan som Agnes skulle få, och hon höll nog på att glömma att hon skulle få den när vi väl kom dit sen... Men iallafall så kom vi iväg, lite sena, och konstaterade ganska snabbt att det var tokigt varmt i bilen. Det var ingen höjdare att färdas en massa i bil men vi hade inte riktigt några val. Väl framme i Valdemarsvik och Grännäs IP så hade dom spelat ungefär 3/4-delar av matchen när vi kom. Mönsterås ledde med 2-1 vilket vi inte visste, men vi gladdes desto mer åt att Vislanda kvittera bara några minuter efter att vi kom. Resten av matchen blev det inte alltför mycket strukturerat spel eftersom det var så oerhört varmt och spelarna orkade knappt röra sig på plan. Agnes var dock en av få som försökte och gav järnet trots att krafterna egentligen var slut. Hon sprang, slog upp bollar, slog en hörna, vann närkamper osv. Så visst ligger det något i att jag fått bilden av att hon är en riktigt bra fotbollsspelare. Så nu slipper du oroa dig för att jag tänkte något mindre bra.

Matchen slutade 2-2 och efter att spelarna pustat ut lite så vågade sig Marre fram till Agnes och efter en liten stund även jag. Vi ville inte störa så mycket och visste inte riktigt hur omgivningen skulle reagera så vi tog det lilla lugna. Vi pratade lite om cupen och matchen och Marre och jag berättade om våra planer för dagen. Och till sist så blev också den signerade skivan överlämnad. :-) Sen var det dags för Agnes att äta och Marre och jag drog vidare för att mätta våra magar någonstans. Maten hittade vi ganska snabbt, pastasallad, men var vi skulle äta den blev ett större problem. Det kändes inte alltför skoj att äta i solen så vi letade och letade innan vi slutligen hittade en skuggig plats, en skoltrapp i Söderköping, hahaha!

Efter att vi äntligen fått i oss lite mat fortsatte vi hem till mig där vi softade lite. Vi åt glass och jordgubbar och förberedde oss för färden mot Motala. På vägen dit fixade vi batterier till Marres stereo också men trots det så vägrade den fungera, mycket märkligt! Vi hade iallafall en radio i bilen så helt utan musik blev vi inte. Så vi satt och sjöng på vägen dit, det är viktigt att värma upp rösten innan konserter, haha! Och lite roligt var det att vi fick höra Linda Bengtzings "Jag ljuger så bra" tre gånger under dagen när vi satt i bilen. Väl framme i Motala så hittade vi en parkering precis utanför festivalområdet, tala om tur! Vi gick in och bekantade oss med området som låg väldigt fint, precis vid Vättern. Sen åt vi lite, tittade på matchen Argentina-Tyskland som dom sände på storbild i ett tält, matchen gick dock till förlängning och straffar vilket vi inte hann se, innan det var dags att bege sig mot scen för att få en plats längst fram till Linda Bengtzing.

Linda gick på scen 19.30 och gjorde en riktigt bra spelning. En blandning av låtar från schlager till det lite mer rockiga hållet. Jag hade ju inte hört så mycket mer än hennes schlagerlåtar från i år och förra året men blev positivt överraskad. Sen är hon ju en sån skön personlighet. Hon säger saker som andra bara tänker. "Får jag ta av mig skorna", "titta vilka svettmärken det blir nu", "alla stora artister byter scenkläder men det är bara jag som får göra det själv", "titta där är Carolas fläktar, mår ni bra? " osv. Grymt rolig och skön. Efteråt signerade hon och Marre blev så till sig så hon köpte fem singlar för att visa sitt stöd. Linda blev riktigt glad över att se Marre och sa "Hej fantastiska du" till henne... Sen pratade dom lite till och kramade varandra innan Linda var tvungen att fortsätta signera. Marre blev helt stirrig efteråt, visste varken vad hon skulle säga eller göra. Men ett stort lyckligt leende sa det mesta i det läget.

Sedan blev det ungefär en halvtimmes väntan innan det var dags för dagens stora höjdpunkt för mig, Carola! Och dom förväntningar jag hade innan infriades med råge om man säger så. För Carola bjöd på en sån grym konsert. Scenen var uppbyggd med två trappor och ovanför trapporna var bandet placerat på ett etage och även Carola stod där uppe när ridån rasade ner och konserten började. Hon öppnade med låten "Genom Allt", den hon sjöng när hon ryckte upp blommorna och kastade ut i publiken på Skansen förra året, och vilken power. Hon gick ner för trappen ganska snabbt och var alldeles vild innan låten var slut, headbangade ett par gånger... Under refrängen så flög det upp eld och ånga på scen som skulle föreställa "genom eld och vatten".

Sen körde hon nästa powerlåt, Jag ger allt, och festen var igång. För publiken var med på noterna. Oavsett om man gillar Carola eller inte så är det svårt att inte ryckas med på hennes konserter för hon har sån energi på scen. I första mellansnacket lovar hon att ge allt för oss under kvällen och det gjorde hon verkligen och mer därtill. Jag kan i stort sett alla texter på nya skivan och eftersom det naturligt blev mest låtar från den sjöng jag såklart med för full hals. Fotade och tog en massa videoklipp också naturligtvis. Och Carola fortsatte att fara runt på scen som en tok! Hon står ju inte still många sekunder om man säger så. Sex klädbyten hann hon med under konserten och mot slutet kom några gamla godingar också, Främling, Tommy Tycker om mig och Mickey, då hon bl.a. hoppade hopprep. Under Fångad av en stormvind överraskade hon alla med att stagediva, och det gick hur bra som helst. Och som extranummer körde hon givetvis, Evighet. Publiken blev mer och mer entusiastisk ju längre konserten gick för det är ju inte alla som lyssnat så intensivt på nya skivan som jag och en del andra.

Jag hade en grym känsla genom hela konserten. Kände mig glad och studsig i hela kroppen och Carolas energi på scen smittar verkligen av sig. Sen har hon en fantastisk röst och sjunger med sådan härlig inlevelse. Det märks så väl att hon menar allt och kan stå för allt det hon sjunger. Visst saknades det låtar som Mitt i ett äventyr, Sanna Vänner och När Löven Faller men hon har ju så enormt många bra låtar att välja bland. Så om Marre blev kär i Linda så blev jag det i Carola!

Efteråt orkade vi inte vänta ut Carolas signering utan vi valde att styra hemåt relativt omgående. Och på vägen hem var det mycket att bearbeta. En del pratade vi om och en del satt vi nog båda och tänkte på.
Hur som helst så kommer vi ha många roliga minnen från den här dagen som var väldigt lyckad.

Nu blev det en sjukt lång blogg men jag ville försöka förmedla allting så bra som möjligt och om ni orkat läsa allting så blir jag väldigt glad! :-) Lite bilder från Carolas konsert kommer i nästa blogg.