Känner mig smått uppgiven och värdelös just nu... Det far runt en massa tankar i huvudet och det är inte bra tankar. Jag är på väg att falla igen och ändå tycker jag att det känts oväntat bra den senaste veckan. Men kanske just därför.
Älskade J. varför? Våga och vinn! Kämpa... Jag önskar verkligen att jag kunde göra något mer konkret men istället får man bara hoppas och tro.
Dagen började illa och har egentligen inte varit bra nångång. Önskar att jag sluppit uppleva den och att jag kunde dra ett stort streck över den. Det gick inte ens bra att springa. Hade ont i vaden från första steg till sista och tvingades stanna för att stretcha ut den innan jag fortsatte när jag var halvvägs.
Tankar på framtiden har börjat ockupera min hjärna. Inte blir det bättre när man läser att dom spår en stor övertalighet bland lärare framöver. Hur kunde obehöriga lärare anställas? Det alternativet borde inte ens funnits på kartan...
Sommar 2022
1 år sedan
1 kommentar:
Jag har läst lite bakåt i din blogg och det du skriver om Jassi och hennes öde berör verkligen. Jag måste hoppas och tro jag också, fast jag inte vet vem hon är eller riktigt vad som hänt henne.
Jag förstår att du är försiktig med vad du skriver, men kan du berätta lite om hur hon mår nu? Är den värsta krisen över? Finns det hopp?
Skicka en kommentar