Ny månad...

Ännu en månad är över och även augusti har gått ruskigt fort. Jag såg framemot Friidrotts-EM väldigt länge och är fortfarande oerhört glad över att jag fick komma ner och njuta av tävlingarna en dag. Helt klart oförglömligt och något jag hade ångrat för livet om jag inte fått uppleva. Sedan fortsatte jag att se EM hemifrån samtidigt som det var Augustifesten här i stan och det var kul att se Rix FM-festivalen med bl.a. Patrik Isaksson, Velvet och Ola och senare även The Poodles och Linda Bengtzing. Sedan fortsatte det roliga med Voice där jag fick träffa en hel del skönt folk som Emmy och Jassi. En sväng ner till Cicci har det blivit också vilket naturligtvis var riktigt härligt. Fick se ännu en konsert med Agnes, göra ett drömjobb på MAI-Galan och se ännu en radiokanalsfestival, NRJ in the park. Sedan hann jag hem lagom för att fira min 27-årsdag innan det var dags att hjälpa till vid en tävling som arrangerades här i helgen innan jag avslutade söndagen i Nyköping och ännu en Agnes-konsert.

Dom sista dagarna av månaden har jag valt att ta det ganska lugnt. Softat, uppdaterat hemsidor och tagit mig tid att träna ordentligt. Så jag kan helt klart vara nöjd med vad jag uträttat under månaden. Imorgon ska jag göra mitt första träningspass på bana på väldigt länge, 3x1000 m. Ska bli spännande att se vad klockan stannar på då. Annars måste jag börja ta tag i skolan och allt vad det innebär. Datakurser och lite annat smått och gott. Nu när allt lugnat ner sig och jag fått ta igen mig i några dagar så kan det nog bli bra med skolan.

Det är riktigt roligt att titta på dom första programmen av idol när dom första uttagningarna sker. Jag kan inte fatta hur så många kan gå dit och tro att dom kan sjunga för att sedan inte sätta en enda ton rätt. Många verkar bli totalt chockade när dom får en spydig kommentar från juryn över hur illa det låter. Så Emmy, du är definitivt inte sämst på att sjunga. Det finns många som låter betydligt värre. Sen vet jag inte om det bara är jag som har relativt lätt för att avgöra, nästan direkt när det öppnat munnen, om de ska gå vidare eller inte. Idag fastna jag för Jessica som sjöng Because Of You. Grymt bra röst och hon ska bli intressant att följa framöver. Annars har det varit ganska få som imponerat på mig. Men alla visas ju inte i kvalomgångarna utan det finns ju vissa som dyker upp längre fram.

Found love, last summer it faded away
All marks on my body vanished in a day
Unwanted, late September when you are eager to find
Wait to last winter, love of any kind
Anna Ternheim - Troubled Mind

På G igen!

soJag har haft ett par lugna dagar och det är precis det jag behövt. Körde verkligen slut på mig och det märks nu när jag sovit sjukt mycket. Varvet runt klockan natten till måndag och tio timmar inatt. Men kroppen behöver väl få ta igen sig ett tag för att hämta igen alla krafter den förlorat. Det har gått riktigt dåligt att springa en längre tid men idag släppte det äntligen. Jag har satt ett mål och jag hoppas verkligen att det ska gå att genomföra. Vaden smärtar visserligen litegrann men jag ska försöka specialträna den lite så hoppas jag att det ger med sig. Hur som helst så går det bra att springa som den känns just nu.

Annars har det varit mycket uppdaterande av hemsidor nu. Har skrivit två artiklar om tävlingen i helgen och fixat en hel del med statistiken. Nu SKA alla tävlingar som arrangerats hittills finnas med i statistiken och så bra till har jag väl knappast legat på hela säsongen. Så det börjar väl bli dags att titta lite på vad jag behöver göra på dom datakurser som jag ska gå nu i höst. Men tänker se till att inte göra alldeles för mycket igen. Nu ska jag hålla det på en lagom nivå.

Har lyssnat på Anna Ternheim och Winnerbäck under dagen. Behövde riktigt bra soft musik för att komma i rätt balans och nu känns allt väldigt bra. Saknar Cicci givetvis men det börjar jag ju kunna leva med även om jag hoppas komma närmre snart.

Avslutar med att lägga in fyra bilder på affischer som jag kommit över under sommaren.

Nyköping

Då har jag sett Agnes för jag vet inte vilken gång i ordningen. Erik och jag försökte räkna lite på det nu och vi fick det till att det var 9:e gången... Kan mycket väl stämma och då återstår det att se när den tionde kan komma.. Det låter kanske mycket med nio men nu är det ju flera som varit på fler och inga namn nämnda men jag vet en som sett Agnes uppträda över 20 ggr. Möjligen att jag försöker ta mig till Bris galakväll i Trollhättan den 7 okt. En lördag borde det ju passa bra.

Söndagen började annars med att jag gick upp lika tidigt som lördagen, dvs. halv åtta. Skulle hjälpa till med eltidtagningen under första halvan av dagen och det gick efter omständigheterna bra. Men att vissa saker bara lägger av helt plötsligt och att man tappar inställningar det får vi tydligen leva med som det är just nu. En enda tävling återstår nu och det ska säkert gå att klara den med men det är förbaskat tråkigt att man inte kan lita på systemet utan att man måste hålla ett vakande öga så att inget är ur funktion från lopp till lopp. Sen är det riktigt jobbigt på långloppen där dom man filmar inte dyker upp i tidsföljd på filmen. Så man får leta runt lite innan man hittar alla. Jag var orolig för att dom inte skulle klara sig när jag var tvungen att dra strax efter 1 men det gick bättre än förväntat. Dom fick sätta manuella tider på några stycken men dom kunde jag lyckligtvis leta upp i efterhand så nu fick alla utom en eltid, bra bra! Nu fattar ni säkert inte hälften av det jag skriver men så är det iallafall.

Tåget till Nyköping gick 13.35 och det var ett rejält åskväder just då men jag kom iväg i tid iallafall och var nästan i tid till Nyköping. Hittade rätt på alla bussar och tog mig till Rosvalla där jag träffade på Marre, Erik och Mia. Dom hade redan varit där i ett par timmar och fixat platser längst fram. Det går att lita på Marre om man säger så! Sen var det bara att vänta lite inan det drog igång med en modeshow. Strax efter den var det dags för Agnes och det var lite speciellt att sitta inne på en friidrottsarena och se en konsert. Sargen var bortplockad i ena kurvan och stolar ditsatta. Scenen var satt på ansatsbanan till stavhoppet och Agnes anlände till scenen i en röd saab som kom åkandes på löparbanorna. Häftigt!

Sen körde allt igång som vanligt med Get My Math och rullade på därefter. Den lilla scenen gjorde att Agnes, bandet och tre dansare fick ganska ont om plats och det var inte särskilt mycket utrymme för Agnes att röra sig på men det gick bra ändå. Hon kunde dock inte riktigt visa upp sitt suveräna kroppsspråk på scen som hon lyckats utveckla under sina båda turnéer. Agnes eldade dock på publiken rejält och bad alla att klappa och sjunga med. Kändes som att hon var lite orolig ibörjan över att det skulle bli lite dålig stämning men den blev riktigt bra. Flera tjejer ropade Agnes, Agnes, Agnes mellan låtarna och många sjöng med. Verkade vara lite extra laddat eftersom det var sista spelningen på turnén men det var lite tråkigt att några låtar plockats bort pga. tidsbrist. Det lugna partiet med I Believe, Let Me Carry You och Forever Yours fick ge vika för tiden. Spelningen började i solsken och slutade i ösregn. Agnes tackade för att alla stannade kvar på slutet i det här jävla skitvädret som hon sa.... Sen dansade alla loss till What A Feeling och alla tjejer och killar studsade fram framför scen och det blev en riktigt härlig avslutning.

Sen blev det tyvärr desto tråkigare efteråt. Ett stort gäng småungar hängde utanför Agnes omklädningsrum och verkade helt desperata för att få en autograf eller en skymt av henne. Några idiotiska killar drog upp ett fönster och försökte slänga in nånting. Bobo var ute och sa till och inga vakter såg till att styra upp det hela. Till slut dök det upp en "funktionär" men det var ju knappast någon som fick respekt för honom. Det blev fortsatt ganska stökigt och till slut kördes en bil fram till dörren för att kunna ta emot Agnes och bandet när dom kom ut. Sen blev det såklart hysteriskt och smått kaos när Agnes kom ut och det tog bara ett par minuter innan hon bestämde sig för att gå in i bilen istället och dom drog iväg så snabbt dom kunde. Det var inte mycket att välja på när säkerheten var så otroligt dålig.

Erik och jag gick in på arenan igen för att se på fotbollsmatchen mellan Nyköping och IK City som skulle spelas, medan tjejerna drog sig inåt för att komma undan regnet. Fotbollen var helt okej men det var skapligt orättvist att City vann med 2-1. Erik och jag satt och pratade om både det ena och det andra undertiden. Vi kom fram till att det alltid är speciellt med artister som skrivit sina texter själva. Vissa klarar inte av det men dom som gör det är riktigt grymma och ofta går det att relatera en del till sig själv hos vissa artister, Winnerbäck t.ex. Han har verkligen texter som berör och som kan träffa rakt in i hjärtat.

Det regnade under hela matchen och lagom till att den tog slut upphörde nästan regnet men efter stort övervägande valde jag att dra mig hemåt trots att Ola skulle uppträda efteråt. Jag hade ju sett honom framföra några låtar på Rix FM-festivalen och jag hade kommit hem riktigt sent om jag stannat kvar... Resan hem gick bra, träffade ett par tyskar som jag guidade på station innan jag klev på tåget, och sen kom jag hem strax efter halv nio. Var helt sjukt trött och gick och la mig betydligt tidigare än vad jag brukar göra.

Sen sov jag nästan varvet runt klockan. Kändes märkligt att vakna efter att ha sovit i tio timmar och sedan somna om, det om något är tecken på att jag sovit på tok för dåligt på sistone. Under dagen har jag tagit det ganska lugnt. Har uppdaterat lite på hemsidor som jag ligger efter men nu har jag fått in resultat från ett gäng tävlingar och uppdaterat statitistiken på ÖFIF:s hemsida så nu är jag i stort sett ikapp där. Sen har jag pratat med Emmy ett bra tag. Var riktigt kul och den här gången ska jag inte tappa bort henne bara för att hon råkar försvinna lite. Däremot var det lite läskigt när hon avslöjade att jag säger samma uttryck ganska ofta. Jag som fått för mig att jag sa något så där överdrivet ofta. Annars börjar det bli dags att ta tag i dom datakurser som jag ska gå. Nu har jag inte så mycket att se framemot framöver utan det mesta är faktiskt avklarat av konserter, friidrottstävlingar och allt vad jag nu varit med om den senaste tiden. Känns skönt på ett sätt för det har varit grymt mycket ett tag nu. Har ju inte bloggat alltför mycket den senaste tiden men jag hoppas på att jag ska kunna bättra på mig på den punkten.

Kick Back Relax!

Ska bara skriva några rader innan jag ska sova. Är helt sjukt trött och orkar knappt tänka. Var uppe vid halv åtta idag och har hjälpt till på en tävling. Det har gått ganska bra även om vi hade ett par missöden. Det är dock tyvärr inget vi kunde göra något åt. Fel i programvaran och det är såna fel som inte får finnas. Hoppas att dom kan hämta tillbaks utrustningen och se till så att allt fungerar som det ska till nästa år. Annars har jag tittat på Finnkampen under två dagar. Ja, trots att jag fyllde år igår så såg jag en del på friidrotten. Hade inte klarat mig annars. Nu när säsongen går mot sitt slut. Helgens prestation stod helt klart Helena Engman för i kula när hon satte personbästa med nästan en meter. Tala om fullträff. Annars var det ganska få riktigt bra resultat. Och så var det retfullt att herrarna fick stryk med tre poäng som Johan Engberg kunde fixat på 200 m om han inte gått sönder.

Sen har jag givetvis tittat på Agnes på Sommarkrysset. Hon körde sin nya låt Kick Back Relax! och den är riktigt bra. En refräng som sätter sig direkt men nu ska jag väl erkänna att jag hört bättre låtar. Det är ju trots allt en riktig popdänga och dom har jag svårt för... Inte riktigt min stil.
Hade tänkt blogga mer men fastnade med Agnes på msn och det var betydligt roligare att prata med henne än att blogga även om jag vet att hon vill att jag skriver här.

Imorgon blir det Agnes i Nyköping om jag orkar... Känner att jag är farligt nära att bara rasa ihop. Det har varit väl intensivt på sistone.

Ditt huvud faller av om du står kvar
jag har stuckit mitt rakt ned i sanden
Lögner skär lätt av mig fingrarna
Dina skar bort två på vänster handen
kent - Kallt kaffe

Intensivt

Jag kastas från det ena till det andra. Från Cicci, närheten till sin älskade och allt det underbara, till Norrköping och en massa uppdrag. Dagen har som ni säkert förstår bestått av att resa hem från Cicci. Hann knappt komma hem innan det var dags att dra vidare. Skulle lära ut eltidtagningsanläggningen till en som ska vara med och hjälpa till vid tävlingen som dom ska ha lörd-sönd. Jag ska vara där och stötta lite så får vi se hur det går för dom. Nu fungerade allt som det skulle och skönt var det. Tänk så mycket ett litet batteri kan betyda. Skillnaden mellan godkända och icke godkäna tider i det här fallet. Vi smällde på ett par skott i en soptunna och det är en grym kraft i det hela så det lät ju rätt skapligt om man säger så :-) Känns lite sådär att vara hemma. Det jag ser framemot mest nu är naturligtvis Agnes i Nyköping på söndag. Jag såg henne visserligen i måndags men det är svårt att få för mycket av henne. Hennes utveckling är så rolig att följa. Sen är det kul att visa att man finns där och stöttar hela tiden.

Jag får väl skriva lite om onsdagskvällen också. En hel rad artister uppträdde på "NRJ in the park" som det så fint heter på Stortorget i Malmö. Många rätt sega artister uppträdde men några stack iallafall ut och gjorde det roligare. Ana Johnsson gjorde ett riktigt bra uppträdande och hennes nya singel gillar jag så det blir nog att köpa hennes skiva när den väl kommer ut, 20 september. Han är ju riktigt söt också vilket inte gör saken sämre direkt :P
Sen var det Shayne Ward och då blev ju dom flesta tjejer helt galna. Och vilken grym röst han har. Där är jag allt lite avundsjuk trots att jag är ganska nöjd med min röst annars. Han sjöng givetvis No Promises och det på ett fantastiskt sätt. Och han kommer precis som Agnes från en talangtävling och hans första singel, That´s my goal, är skriven av Jörgen Elofsson som skrev Right Here Right Now. Båda har sålt platina på både sin första singel och sitt första album. Men Shayne Ward sålde 1 miljon singlar på en vecka. Helt galet! Petter och Snook fick stora delar av torget att gunga men den musiken tilltalar inte mig riktigt. Desto roligare blev det när Basshunter körde Boten Anna och sin nya singel. Sjukt dåliga låtar egentligen men riktiga plågor som sätter sig direkt. Det blev ju en grym allsång till Boten Anna och han gjorde sig faktiskt riktigt bra på scen. Eldade på publiken och körde järnet. Sen åt vi god våffla efteråt. Var några som prata amerikanska som stod och sålde. Mums! Sen åkte vi givetvis in på vårat specialställe på vägen hem och köpte oss lite mer att äta. Vi har ju åkt några vändor till Malmö vid det här laget. Och när vi kom hem var Cicci trött och jag pigg och så kunde jag inte sluta skratta när vi skulle sova så Cicci höll på att bli knäpp på mig....:P

Det är väl svårt att låta bli att nämna sin egen födelsedag här. Fyller alltså år imorgon fredag och det känns knappt som jag har tid att fylla år. Jag har visserligen inget planerat under dagen men det är lite splittrat. En del tankar går till helgen och tävlingen där allt bara måste fungera och en del tankar går till friidrotten, Finnkampen, som går fred-lörd. Det är dumt att det ska kollidera med ens födelsedag men det är bara att göra det bästa av situationen. Och jag blir 27. Det är väldans vad åren går fort...

Agnes - MAI-Galan

Så har jag ännu en Agnes-konsert att lägga till alla dom andra och det är så häftigt att se hennes utveckling. Hon hade samma setlist som på Liseberg och i Eskilstuna. Skillnaden den här gången är hennes sätt att framföra låtarna. Agnes gjorde det så grymt bra, hon jobbade igång publiken med stor energi, stor scennärvaro och härlig kroppsspråk. På det sättet har hon utvecklats enormt mycket bara under den senaste turnén. Hon gav järnet och det smittade av sig på publiken. Flera av låtarna har jag aldrig hört henne göra bättre. Nu gillade jag ju t.o.m. Stranded och det vill inte säga lite. Sen gjorde hon sina idol-covers riktigt bra och jag har aldrig hört Right Here Right Now bättre, ja det ska vara på Skansen isåfall, och när hon körde What A Feeling var det fullt ös. Har en del videos som förhoppningsvis kommer upp på Agnes-Carlsson.nu inom en snar framtid. Ligger uppe sex bilder där nu från konserten. Sen var det fullt kaos på signeringen efteråt. Ville ju gärna säga att jag gillade låten på Voice så jag fick skriva ett litet hemligt meddelande och ge henne.
Sen såg Cicci och jag Amy Diamond lite senare. Har faktiskt velat se henne men det har inte passat bra förrän nu. Hennes låtar är lite för poppiga och barnsliga för min del men hon sjöng två låtar som jag verkligen gillade där hon fick användning för sin fantastiska röst. För det är grymt hur tonsäker hon är. Låtarna låter nästan identiskt som på skiva. Sen har hon en del att jobba på när det gäller att stå på scen men det lär säkert komma.

Igår var det jobb som gällde i Malmö, på MAI-Galan på Malmö Stadion. Friidrott om ni inte redan insett det. Jag skrev live-rapporter till www.friidrott.se och den här gången fungerade det riktigt bra. Ibörjan hände det inte så mycket och då flöt det på riktigt bra. Sen gällde det att försöka få med så mycket som möjligt av det som hände. Som att Sanna Kallur noterade den nästsnabbaste tiden genom tidern i Sverige på 100 meter, 11.30, Linus Thörnblad tog 2.30 i höjd och Johan Wissman gjorde ett bra lopp på 200 m, 20,47. Sen gjorde en Tjalvelöpare bra ifrån sig vilket gör att han får springa Finnkampen nu till helgen. Jag var klar runt nio och sen bar det av till Helsingborg igen. Hann dock med att få i mig lite mat innan tåget gick, jag höll nästan på att dö av svält. Var inte framme i Hbg förrän vid halv tolv och som tur är kunde Ciccis pappa hämta mig. Cicci som skulle upp och jobba tidigt idag var uppe och vi hann prata lite innan vi sa godnatt. Jag skulle nämligen skriva två artiklar till friidrott.se också så jag hade att göra till 2 på natten. Satt uppe en timme till och slösurfade lite innan jag gick o la mig. Sen sov jag länge och väl innan jag vaknade vid halv tolv av att regnet piskade mot rutan. Nu är det dock uppehåll och vi ska ner till Malmö ännu en gång för att se NRJ-festivalen. Shayne Ward, Ana Johnson m.fl.

Voice i Stockholm

Det har inte hänt alltför mycket. Åtminstone inte så många roliga saker så jag väljer att skriva om gårdagen istället. Ni som hängt med i bloggen vet att jag tillbringade den i Stockholm tillsammans med ett gäng Agnes-folk. Jag kom till Stockholm runt kvart i två efter att tåget blivit lite försenat. Tog tunnelbanan till Kungsträdgården och såg att det var full aktivitet när jag kom dit. Gick förbi scenen där voice-konserten skulle vara och ringde Emmy för att höra vart hon var. Fick tag i henne och hon berättade entusiastiskt att hon skulle sjunga karaoke och jag var bara tvungen att komma och lyssna. Med risk för att skämmas inför allt annat folk så gick jag dit :P Hittade Emmy, och hennes kompis Jessica, Jassi och hennes kompis Amanda och Erik. Det var underbart att se Jassi igen. Det blev en lång kram och efter allt som hon gått igenom så var det så oerhört skönt att få se henne glad och lycklig. För är det någon som är värd det så är det hon.

Amanda och Emmy hade bestämt sig för att sjunga och stod och valde låt. Under tiden dom valde så var det någon som sjöng Fångad av en stormvind och Emmy och jag hängde naturligtvis på. Sen konstaterade vi att Emmy kan texten på varenda låt, ja hon har tydligen väldigt bra minne för sånt, när hon sjöng med till Sareks Genom Eld och Vatten och Ebba Gröns 800 grader också. Och till slut bestämde dom sig för att sjunga, Här kommer Pippi Långstrump, och det var verkligen en upplevelse. Emmy vrålade på som aldrig förr och han vid mixerbordet skrattade lite och drog ner volymen rejält. Det var en trevlig start på det hela hela iallafall och det är bra att bjuda lite på sig själv...

Vi vandrade tillbaks till scenen där soundchecket höll på för fullt. Där stod Marre och Sofie och lite senare tillkom också Therese. Nästan alla hade sett Agnes soundcheck strax innan jag kom och då sjöng hon en ny låt som dom först trodde var hennes nya singel men som sedan visade sig vara en annan låt från den kommande skivan som Agnes själv varit med och skrivit. Så vi stod där och såg en del band genomföra sitt soundcheck, bl.a. Dhani, September och Accent och samtidigt flummade vi också en del, sjöng till låtarna vi kunde och sa bara suck... Ja, vi lyckades beklaga oss lite över värmen också och det ska man väl egentligen inte göra men det var riktigt varmt.



Det hela började klockan 17 och redan timmen innan började det bli tumultartat och stökigt bland publiken. Vakterna fick ingripa ett antal gånger innan allt började för att föra iväg folk som hade börjat bråka. Först upp på scen var Accent och dom följdes av Dhani innan det var dags. Vi det här laget var det riktigt stökigt även där vi stod, folk trängdes, knuffades, slängde ur sig hot och började tjafsa med varandra. Det blev väldigt otrevligt och stackars Emmy blev klämd mellan två stycken. Agnes kom iallafall ut som trea på scen och körde först den nya låten, Champion. En härlig låt där hon verkligen får visa prov på sina bästa kvalitéer som artist. Hon får sjunga ut och visa vad hon går för. Lite RnB och soul får man väl säga och en riktigt bra låt.
Jag försökte filma det så gott jag kunde i trängseln och det gjorde jag även när hon körde Right Here Right Now som andra låt. Sen var det roliga slut och vi skyndade oss att tränga oss ut från publikhavet för att komma bort ifrån allt.



Sen blev vi av olika anledningar uppdelade i två grupper. Jag, Emmy, Jessica och Erik i en och resten i den andra. Här prioriterade vi saker och ting olika och så kan det vara ibland. Vissa ville träffa Agnes efteråt och vissa hade inget behov av att göra det. Hur som helst så gick jag och dom andra fyra och åt eftersom vi kände oss riktigt hungriga. Efter lite gående kom vi fram till Kungshallarna där det vi valde att äta lite tacos. Det var ett tag sen jag åt sån mat och det är alltid lika gott! Emmy visade prov på hur otroligt liite hon äter när hon är ute nånstans. Tre tacochips sen var det inget roligt mer :P Och det är tur att Emmy pratar mycket, av vilken anledning kan ni ju försöka lista ut själva...

Övriga gänget kom dit efter ett tag och efter att vi tagit avsked av Jassi, Amanda, Therese och Sofie så drog vi övriga vidare. Vi hamnade på Hötorget där Arash bjöd upp till konsert och visst hade han Rebecca med sig. Sen satt vi och pratade lite och jag passade på att lämna en rapport till Cicci och Agnes. Den ena försökte lära sig cykla på enhjuling, gissa vem? Efter ett tag gick det övriga gänget till bion och såg She´s the man medan jag var tvungen att dra mig mot centralen för att ta tåget hem. Hann dock med att höra Arash Temptation innan jag gick...

Det blev en lyckad dag, var riktigt kul att träffa allt folk, och det blev ytterligare ett minne att lägga till högen av alla andra.

Vilken färg har själen...

Ännu en dag är till ända och tiden går så ruskigt fort. Vart har den här sommaren tagit vägen? Jag blir lika rädd varje gång jag står inför en sommar eftersom jag vet att det kommer gå fortare än vad jag både vill och tror. Visserligen återstår det ett par veckor av sommaren än men skolan börjar smyga igång så smått och jag måste ta tag i ett och annat. Hur som helst så har jag haft en underbar sommar. Det har hänt saker nästan precis hela tiden och däremellan har det varit skönt att bara ta det lugnt så jag klagar inte. Bara på att tiden går så fort...

Nu har det dock kört ihop sig ibörjan av nästa vecka men jag tror trots allt att jag prioriterar rätt. Kärleken måste få gå före lite mer allvarsamma saker som styrelsemöten etc. Jag planerar för det första att åka upp till Stockholm på lördag för att se Agnes i The Voice-konserten i Kungsträdgården. Nu är största anledningen till att jag åker upp kanske inte Agnes utan folket jag ska träffa, Jassi, Emmy, Marre, Erik... Jag kommer ju som det ser ut att se Agnes i Malmö på måndag och då är det en hel konsert och det ska bli riktigt roligt. Sen fick jag ett telefonsamtal idag som ställde till det lite. Jag hade planerat att se MAI-galan, friidrott, i Malmö på tisdag och han som skulle sköta liverapporterna från friidrott.se hade fått förhinder och undrade om jag kunde ställa upp istället. Så nu måste jag försöka få loss datorn som jag lånade senast så får vi se hur det går. Det hade ju varit grymt skönt att få resan betald ner till Cicci. Bättre kan det ju liksom inte bli. Sen kan det bli riktigt skoj att rapportera från när Christian Olsson och Stefan Holm hoppar t.ex.

Har haft en ganska lugn dag annars. Suttit vid datorn och yrat med bl.a Jassi, Emmy och Cicci. Och det var riktigt flummigt emellanåt men till slut blev det lite mer seriöst för att sluta med ännu mer flum när Emmy inte kunde sova och jag råkade komma på den ena tokiga idén efter den andra. Eller vad säger ni om att kasta ut alla kastruller utanför huset? Ja, nu är det inte många som fattar men iallafall. Däremot lider jag med dig J. Jag trodde mardrömmen var slut men vissa verkar inte fatta någonting. Hur oerhört dum får man bli? Det gör mig lessen, arg och förtvivlad... Men jag tycker oerhört mycket om Dig!
Sen var det ju mindre kul att se att Älmhult slog Vislanda med 2-1. Men det är bara att komma igen även om det är förbannat tråkigt att förlora.
Och äntligen har jag skrivit och skickat iväg det där brevet som borde fått iväg för längesen. Men den som väntar på nåt gott...

Sprang sent ikväll och det kändes faktiskt helt okej. Fortfarande saknas det där rätta flytet som jag hade innan mitt ofrivilliga uppehåll men det ska nog komma tillbaks snart. Lite intervallträning skulle nog få fart på benen. Sen har jag suttit och pillat med hemsidor under resterande delen av kvällen och det lär även bli ett par timmar in på natten. Lexplex lär mig ett och annat knep och det är alltid kul att lära sig lite mer. Har även uppdaterat lite stjärnporträtt på min friidrottssida, www.smackesfriidrott.com

Så snurra min jord min igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(vilken färg har själen)
Snurra min jord min igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(vilken färg har själen älskling)
kent - Pärlor

Intryck från Friidrotts-EM

Jag har lovat en blogg om EM och det ska det bli. Lite kort om dagen bara. Det har inte hänt så jättemycket. Jag har lämnat tillbaks den bärbara datorn som jag lånade till Ungdoms-SM. Blev väldigt fäst vid den och nu vill jag såklart ha en egen. Men då får jag nog se till att hitta ett jobb. Jag har INTE skrivit ett brev som jag nästan lovade att jag skulle så det måste ske imorgon... Istället var jag iväg på styrelsemöte. Det var riktigt segt emellanåt och jag var bra snurrig i huvet när jag kom hem. Det blev mycket tjafs om inomhushall och det är den eviga följetongen. Sen fick jag mitt mobilskal på posten idag. Äntligen! Var tvungen att beställa ett nytt skal på internet, från Danmark! Så nu har jag ett snyggt metallicgrönt skal. Jag får väl se hur länge jag står ut med den här mobilen, det är inte min bästa kompis direkt.


En söt flicka med Ullevi i bakgrunden

Dags att säga några väl valda ord om Friidrotts-EM. Blandar det jag skriver med en del bilder som jag tog när jag var på plats på Ullevi. EM var en fantastisk fest i Göteborg och ett väldigt lyckat mästerskap för svensk del med sex medaljer och där ca 80 % överträffade sig själva jämfört med den ranking dom låg på innan EM. De bästa minnena kommer givetvis vara från måndagen när jag var där själv, men i övrigt är det två medaljer som jag gläds extra mycket över. Dels Susanna Kallurs guld på 100 m häck. Hon var visserligen favorit men det var verkligen en stor revansch efter tårarna i VM i Helsingfors förra året. Sanna började med friidrott som 15-åring och bara två år senare, 1998, tog hon brons vid junior-VM för att ta guld vid samma mästerskap två år senare. Sen har hon målmedvetet kämpat sig igenom både med och motgångar för att nå framgångar även som senior och nu har hon nått hela vägen. För nu är det inte många i världen som kan matcha henne. Det är enormt kul när sånt här slit lönar sig och särskilt när Sanna är en sån trevlig och glad tjej. Sen håller hon på det bästa hockeylaget också!


Ja, visst satt vi nära! Nadja Petersen skriver autografer

En som också kämpat länge och målmedvetet för att nå framgångar är Johan Wissman. Han är ett år äldre än Sanna, 24, och vägrade att lyssna på alla som ansåg att det var dömt att misslyckas att satsa på 200 meter. Nu sprang han till sig ett silver på distansen och kunde ge folk som inte trodde på honom en knäpp på näsan. Grymt kul för Johan som ofta spänt sig och misslyckats i mästerskap tidigare. Att han dessutom slog två svenska rekord gjorde inte saken sämre.


Carro efter 100 m häck

Väntade guld blev det för Carolina Klüft och Christian Olsson. Båda var totalt överlägsna så det blev egentligen aldrig roligt. Visserligen är det alltid kul att se Carro tävla, hon ger allt, hon klappar igång publiken och sist men inte minst, hon vill att hennes medtävlare ska lyckas. Hur många inom idrotten resonerar så? Sen var det givetvis synd att främsta konkurrenten Eunice Barber tvingades bryta sjukampen. Trestegsfantomen Christian Olsson visste inte om han skulle kunna hoppa i EM för tre månader sedan pga. den fotskada som besvärade honom i två år. Han hittade tillbaks till sin hoppning nästan direkt och till EM hade han skaffat sig den där argsinta blicken och det där enorma lyftet i stegen som bar honom ända till 17,67. Där dödade han tävlingen och hans manager skickade ut en inbjudan till guldfest redan efter tre omgångar! Stort!


Barber känner på sin baksida som fick henne att bryta
medan Carro klappar åt en konkurrent i bakgrunden.

Övriga två medaljer kom i höjd genom Kajsa Bergqvist och Stefan Holm. Holm var glad för sitt brons eftersom han var nära att missa medalj medan Kajsa var fullständigt bedrövad då hon "bara" fick brons. För henne var det bara guld som räknades. Surt var det däremot för Linus Thörnblad som satte personbästa med 2,34 och bara blev fyra.

Det var medaljörerna. Det fanns dock ett gäng till som gjorde riktigt bra ifrån sig. Jenny Kallur och Robert Kronberg t.ex. Båda hade haft usla säsonger innan EM och jag hade sagt max semifinal om någon frågat mig innan EM, båda gick till final och Kronberg var riktigt nära medalj. Och det är riktigt kul att se hur besviken han blev till skillnad från en del andra svenskar som verkade nöjda trots att dom var en bra bit från sin högsta kapacitet. Resonerar man så blir man förmodligen aldrig riktigt riktigt bra.
Ett stort plus till Ida Nilsson som blev sjua på 3000 m hinder. En ganska okänd tjej som jag dock haft koll på en längre tid. Vem har inte jag koll på inom fridrotten? :P Ida slog svenskt rekord både i försöken och i finalen och det är starkt att prestera två så bra lopp på så kort tid.


EM:s maskot Allwin

Erica Mårtensson gjorde en av de bästa svenska prestationerna i EM när hon tog sig vidare från försöken på 400 m häck. Hon hade inte en chans på förhand men tog chansen, satte personligt rekord, och gick vidare. Dessutom är det roligt att se någon bli så spontant glad och visa det i tv-rutan.
Jag såg Mårtensson på plats på Ullevi och två andra jag såg var Thomas Nikitin, 400 m och Rizak Dirshe 1500 m, som spurtade riktigt bra och fick hela Ullevi att tända till. Dirshe oväntat till final och Nikitin personbästa från den svåra innerbanan.


Erica Mårtensson som överraskade positivt

Sen är det svårt att inte lida med en sån som Emma Green, Yannick Tregaros flickvän. Hon hade sett framemot EM på hemmaplan i flera år och sen får hon inte ut det hon har i kroppen. Visserligen tog hon 1,92 vilket är lika med hennes årsbästa men hon hade så mycket mer att ge.
Likaså stavhopparen Alhaji Jeng som tvingades bryta finalen efter en skada i låret. Han hade definitivt haft chans på medalj om han varit hel. För chansen att vinna medalj på hemmaplan lär aldrig komma igen....
Joni Jaako från min klubb Tjalve sprang startsträckan för Sverige i stafetten 4x400 m och gjorde säsongens bästa lopp vilket var riktigt kul. Mindre kul var att det gick dåligt för laget men det går inte att få allt.

EM:s största skräll stod finländaren Keskisalo för som vann 3000 m hinder. Vi hade förhoppningar på Mustafa Mohamed men han slutade på en snöplig fjärdeplats och att finländaren skulle vinna, eller ens ta medalj, fanns inte på kartan innan.



Vem som gjorde EM:s bästa prestation är svår att säga. Christian Olssons 17,67 är ett grymt resultat, damernas höjdfinal var den bästa genom tiderna, Francis Obikwelu vann 100 och 200 m på 9,99 resp. 20,01.
Det största favoritfallet stod nog tyvärr Kajsa Bergqvist för. Grekisan Fani Halkia på 400 m häck var ett tungt favoritfall även det men det är svårt att inte bli imponerad av ryskan Isakova som vann på 53,93. Hon har sänkt sitt personbästa från 55,62 till 53,93 på två säsonger!


Carolina Klüft på storbildsskärmen inför 200 m!

EM:s tråkigaste händelse? Ja, det behöver jag väl knappast skriva. Knarkskandalen under Christian Olsson guldfest. Hur dum får man bli? Och hur smart är det att gå och supa sig redlöst berusad i landslagskläder? Det jag däremot blir förbannad på det är tidningarna som ska förstora upp allting och skriva hur många artiklar som helst. Hur intressant är det t.ex. att veta att Patrik Sjöberg inte lämnade sin lägenhet under måndagen, att han pratade i telefon på förmiddagen och sedan drog ner persiennerna och att någon kom och lämnade en matkasse till honom på kvällen? Det är bland det löjligaste jag någonsin läst. Lämna honom i fred!

Winnerbäck sommarens turnékung!

Dagens stora glädjeämne är att Jassi kommit hem igen. Jag blev så oerhört glad när jag gick in på msn och fick ta emot ett "häääääääj" ifrån henne. Kändes nästan lite overkligt och det har verkligen gjort min dag. Hon verkade piggare än vad jag trodde och vi har pratat en hel del under dagen om både det ena och andra... Känns bra att hon är tillbaks även om hon har en bit kvar tills hon mår som allra bäst igen.

Annars har det varit en regnig och tråkig dag och särskilt mycket har inte hänt. Har mest suttit vid datorn och underhållit lite folk och blivit underhållen själv. Såg på Morden i Midsomer också, ett bra avsnitt, och lite på en träningsmatch i hockey, Linköping-Frölunda, som sändes på en lokal kanal. Och jag fortsätter att få bra musik av Emmy, Sonata Arctica och Axel Rudi Pell. Metal får man väl kalla det för det är lagom lugn "hårdrock". Ja, lyssna så förstår ni vad jag försöker förklara. Tycker allt lite synd om Agnes som pajat revbenet men hon får tänka tilbaka på fotbollsmatchen mot Moheda då hennes Vislanda vann med 15-0!! Det om något är propaganda!

Flera sommarturnéer börjar ta slut. Carola har avslutat sin och i lördags avslutade Lars Winnerbäck sin turné inför sin största publik någonsin på Zinkensdamm i Stockholm. Han är verkligen sommarens turnékung men undra på det så mycket som hans låtar och texter berör. Winnerbäck ville tydligen ha konserten på något ställe på söder eftersom han bor där men kunde väl knappast drömma om att hela 18 000 pers. skulle komma dit. Det måste varit riktigt grymt att vara där och en hel del kändisar hade letat sig dit som hockeyproffset Mats Sundin, Stefan Sundström och Anna Ternheim. På tal om Anna så är det 42 dagar kvar tills hennes andra och även Agnes andra skiva släpps. Annas är precis klar och Agnes håller på och spelar in för fullt. Den första singeln från Anna, Girl Laying Down, har gått ut till radion och den är riktigt vacker. Hon lyckas verkligen göra riktigt fina låtar.

Och sen har jag invigt mina nya löparskor. Det skedde igår och det kändes helt okej trots att jag inte sprungit på nästan två veckor. Jag hoppas kunna få det att flyta på bra framöver så får vi se om jag inte kan tävla något ibörjan av september det skulle var kul. Imorgon ska jag skriva lite mer om EM för er som väntar på vad jag har att tycka och tänka om det. Tänkte också försöka få in en del bilder framöver som kan vara kul att se.

Dagens grattis till häcklöparen Robert Kronberg som fyller 30!

Augustifesten

Dags att skriva lite igen och för omväxlingsskull så blir det lite av det andra som hänt förutom EM. Jag ska göra en sammanfattning av EM sen men den får nog komma imorgon. Beklagligt bara med alla skandaler som varit och att media ska förstora upp allting gör mig förbannad.
Hur som helst så hängde Cicci med mig upp från Göteborg och vi var hemma i Norrköping vid fyra på natten. Vi sov ett bra tag innan vi gick upp för att se Carro fortsätta sin sjukamp. Resten av dagen spenderades i stort sett bara vid tvn. Vi var lagom sega efter gårdagen så vi orkade inte med så mycket mer. Framåt kvällen kom vi iallafall iväg och hyrde en film, Instängd. Innan berättade Lina att hon inte gillade den men vi tyckte den var helt okej. En lagom läskig film om ett gäng som blir instängda i en grotta där det händer ett och annat. Ska inte säga för mycket om den för er som vill se den för det kan den vara värd.

Lite mer hände iallafall under onsdagen. Först blev det tv-tittande men sen började Augustifesten här i stan så då begav oss Cicci och jag ner till den. På dagens program stod Rix FM-festivalen och den är ju alltid trevlig, det vet ni som varit på den. Det smärtade dock en del att åka ner eftersom Stefan Holm hoppade final i höjd samtidigt men det går inte att vara med på allt. Holm är visserligen min idol men jag ville se Rix-tjosan och Cicci också och så fick det bli. Vi kom dit ungefär en halvtimme innan det började och fick platser ganska långt fram. Ja, så långt fram så att jag tydligen fastnade på någon tv-kamera också. Har inte sett inslaget själv än men ska försöka leta upp det och kanske återkomma med adress dit.

Dagen till ära var det bara 2/3-delar av Rix Morgon Zoo som ledde showen, Titti laddade upp inför sitt rekordförsök att ta sig i båt från Ystad till Haparande på ca. 15 timmar. Kan tilläggas att rekordet lyckades då Titti, Robert Aschberg + nån mer tog sig hela vägen på nya rekordet 15 timmar och 40 minuter. Men Roger Nordin och Gert Fylking klarade sig utmärkt ändå. Lite taskigt att gå till attack mot Titti för det ena och det andra när hon inte kunde försvara sig, men Gert är ju som han är. Vi fick oss en del skratt iallafall bl.a. när han ville att vi skulle sjunga nån snusksång och We Shall Overcome som allsång... Först ut på scen var bandet Ramsells som körde en massa covers i ca. 40 min. Det blev lite lagom segt till slut men men... den som väntar på något gott. Först ut på scen var Evan. Han fick typ noll respons från publiken och jag har svårt att se att han ska bli någon större artist. Sen följde Bosson och med honom blev det mer fart både på scen och bland publiken. Han har rätt sköna låtar och han ger allt på scen och det är kul att se.

Sen följde underbart vackra Jessica Andersson vars röst jag gillar men hennes låtar är ändå inte dom bästa. Tyckte dock hon gjorde bra ifrån sig men någon stjärna på att få igång publiken var hon inte. Sen kom Ola Svensson från Idol ut på scen, han som alla tjejer väntade mest på och det märktes kan jag säga. Han fick inte helt oväntat bra respons från publiken och det förtjänade han nog också. Han bjuder på sig själv och har en helt okej pojkbandsröst som kan föra honom ganska långt. Ja, jag kan inte säga att jag gillar honom så jättemycket men han går helt klart att lyssna på. Och Agnes, jag tänkte på dig en hel del då... Du får påminna mig om bilder och filmklipp.

Det hela fortsatte med Peter Jöback som definitivt har en av Sveriges bästa sångröster, och den klart bästa rösten bland alla som framträdde den här kvällen. Det går verkligen att njuta till hans låtar. Sen var det dags för dagens glada överraskning Velvet. Jenny Petterson som hon heter, från Helsingborg dessutom, gav järnet på scen och var riktigt bra på att få igång publiken. Att hon dessutom har låtar som lätt fastnar i huvet gör inte saken sämre. Det ska bli intressant att följa hennes öde framöver. Shirley Clamp tänker jag inte orda så mycket om eftersom jag aldrig gillat henne och aldrig kommer gilla henne heller. Desto bättre var avslutningen med BWO och Patrik Isaksson som också fick störst jubel av publiken. Dom körde låtar som alla kände igen och BWO:s lättsamma låtar är svåra att inte dansa loss och sjunga med i. Patrik Isaksson har jag alltid gillat och det gick rysningar genom kroppen när han sjöng Hos dig är jag underbar och Du får göra som du vill. En grymt bra avslutning på Rix FM-festivalen.

Innan vi begav oss hemåt gick vi och såg på SM i musikfyrverkeri som genomfördes här under fyra dagar. Riktigt vackert och otroligt stämningsfullt med musik till fyrverkerierna. Kvällen avslutades för övrigt framför tvn där vi såg på allt från EM som gått under kvällen. Jag hade förmodligen inte kunnat sova om jag inte fått veta hur det gick för Holm. Torsdagen tänker jag inte skriva så mycket om mer än att Cicci åkte hem på förmiddagen. Det känns alltid lika tråkigt men ännu en gång hade vi haft det riktigt roligt.

Stora delar av torsdagen och fredagen ägnades så klart åt EM men på fredagkvällen drog jag ner till stan lagom för att se The Poodles uppträda. Ända sen Melodifestivalen har jag velat se dom och äntligen fick jag möjlighet att göra det och jag blev inte besviken. Deras pudelrock eller hårdrock vad man nu ska kalla det är riktigt bra. Dessutom verkar dom gå hem bland både yngre som äldre publik. I Norrköping körde dom hårt. Först en matinéshow kl. 18, ett gästspel på Diggiloo därefter och till sist ett kvällsgig. Det är dumt att ligga på latsidan... Blev grymt imponerad av deras trummis som körde en liten egen show på 5 min medan övriga bandet var och bytte om. Han körde en historia om 08:or medan han dunkade på bastrumman, ja vad låter den som? Jo, som det låter på Stureplan under hela natten när folk är ute.. och hur orkar folk med det? Han påpekade att 08:or är dryga också... Men nu vet jag att det finns vissa som bor däruppe som läser här och ni behöver inte ta åt er. Tycker om er allihopa! Och det är Emmys förtjänst att jag börjat bry mig så mycket om trummisar. Hur som helst, Metal Will Stand Tall.

Made of steel we fly.
Like an eagle in sky.
United we stand.
Raising our hands.
Nations fall.
Metal will stand tall.
The Poodles - Metal Will Stand Tall

EM i Göteborg Dag 1

Nu återgår allt till det normala igen. Ni som känner mig väl, och det gör väl dom flesta som läser här, förstår vad jag gjort den senaste veckan. Jag har naturligtvis följt EM i friidrott. Det är inte många minuter jag har missat av dom sändningar som varit men det bästa upplevde jag trots allt på plats under första EM-dagen. Efter att ha avslutat allt i Nyköping under söndagen, det gick för övrigt riktigt bra sista dagen, sov jag några timmar innan det var dags att bege sig upp tidigt för avfärd ner till Göteborg. Min tågresa gick bra men värre gick det för Cicci vars tåg blev försenat en kvart. Vi hade ont om tiden redan innan och jag beslutade mig för att åka i förväg till Ullevi för att kolla vart vi skulle gå in och så. Det skulle jag inte gjort... Cicci hittar inte rätt bland alla spårvagnar och jag blir halvt hysterisk, eller kanske helt hysterisk, innan hon hittar rätt. Då är det mindre än tjugo minuter till Carro ska börja sin sjukamp med att springa 100 m häck.

Cicci hittar fram till slut och vi stressar in på arenan och hittar våra platser, längst ner lite till höger om mållinjen. Hur bra platser som helst där vi hade koll på allting som hände under förmiddagspasset. Med 7-8 minuters marginal sätter vi oss ner och det börjar mindre bra. Cicci öppnar en flaska Ramlösa så det sprutar runtomkring oss och det värsta var att vi hade fotografer framför oss så en kamera fick sig en liten dusch. Gaah, det kunde slutat riktigt illa men den klarade sig som tur var och fotografen muttrade något till oss som vi inte förstod. Sen var det då dags för Carro och jag nås av mindre roliga rapporter hemifrån strax före start. Carro i tårar på uppvärmningarenan pga smärta, visade sig senare vara en blandning av nervositet och känningen i baklåret. Hur som helst så får vi se Carro få en flygande start på sjukampen med 13,35 i häckloppet. Värsta konkurrenten Eunice Barber noterade bara 13,11 och Carro hade gått plus på första grenen.

Sedan begav sig sjukampstjejerna till höjdhoppet och vi såg på en del andra lopp. Vi fick se Erica Mårtensson sätta personbästa och högst oväntat gå till semifinal på 400 m häck och vi såg Thomas Nikitin slå personbästa från innerbanan på 400 meter vilke var anmärkningsvärt då han är så lång och hämmas av att springa på bana 1. Vi såg första omgången på herrarnas 100 meter och redan där såg den blivande segraren Francis Obikwelu riktigt bra ut. Men det är något att se det live. Visst hör man att det är bra stämning på tv men det är ingenting mot att vara på plats och uppleva allt. Det ger rysningar i kroppen och det kittlar lite extra i magen. Att få se alla live och dessutom så nära är också riktigt häftigt, Carro, Barber, Francis Obikwelu, Dwain Chambers, Fani Halkia, Marc Raquil m.fl. Vi såg Tracey Andersson och Cecilia Nilsson bli utslagna i släggkvalet och Jimmy Nordin kvala i kula. Hur det gick för Jimmy vet nog dom flesta vid det här laget. Det är förbannat dumt att ge sig ut och supa med landslagskläderna på men media ska alltid förstora upp allt så otroligt mycket, pinsamt.

Sen var det dagens höjdpunkt, åtminstone kände jag det så. Höjdhoppet i sjukampen. Stämningen var fantastisk och dessutom blev den ännu bättre eftersom Carro är så otroligt bra på att klappa i gång publiken och få alla att klappa i just den takten som hon vill. Carro hoppade dessutom riktigt bra och det kändes som det kunde bli en bit över 1,90 men tyvärr stannade det roliga på 1,89. Barber tog samma höjd och var sedan närmast att ta 1,92. Jag har två filmer från när Carro hoppa där man kan höra lite hur stämningen var. Sen passade jag naturligtvis på att ta en hel del bilder också. Lyckades få en bild på Barber när hon tar sig åt baksidan på låret, där en bristning gjorde att hon tvingades bryta sjukampen efter två grenar. Sen är det roligt att se att Carro står och applåderar åt sina konkurrenter när dom ska hoppa och att hon vill att dom ska lyckas bra hela tiden. Hon är en sån oerhört sympatisk tjej som vill allas bästa hela tiden. Istället för att se det negativa ser hon hela tiden möjligheter och det positiva. Att hon sen lyckas prestera som bäst i pressade lägen visar vilken enorm tävlingsmänniska hon är.

Sedan var det roliga slut men både Cicci och jag fick mersmak. Vi ville se mer! Efter lite funderande och tvekan valde vi till slut att köpa biljetter även till kvällspasset. Det gäller ju att passa på när man är på plats. Chansen lär ju knappast komma tillbaks. Under de timmar som återstod fram till kvällspasset såg vi till att få lite mat i oss och så gick vi en runda förbi Götaplatsen och på Avenyn. Hur mycket folk som helst och en hel del aktiviteter.

Vi var tillbaka på Ullevi runt fem och begav oss upp till våra platser som den här gången var nästan så högt upp man kunde komma. Det var ju en viss skillnad att sitta på rad 2 och 34 men det var häftigt att sitta högt uppe också. Det gick ju att ta del av allt som hände på arenan på ett bättre sätt men samtidigt så kom man väldigt långitfrån allting. Det gick inte att se några ansiktsuttryck eller få den där riktiga känslan av att vara nära. Hur som helst började det med kula i sjukampen och det var då som vi fick reda på att Barber tvingats bryta. Väldigt tråkigt givetvis men känner man Carro så vet man att hon fortsätter att göra så bra resultat som möjligt ändå. I kula lyckades hon få till en bra stöt på 14,56 och en ännu längre på kanske 15,30 som dock blev ogiltig eftersom hon inte lyckades hålla sig kvar i ringen. Sen drog höjdkvalet i gång för herrarna och givetvis följde jag Stefan Holm så gott jag nu kunde. Jag såg att han tittade på hur dom andra hoppade, att han hade stenkoll på hur många som tagit resp. höjd och vad som skulle krävas för att ta sig till final. Han hoppade dessutom över alla kvalhöjder, 2.15, 2.20, 2.23 och 2.26 i första försöket och därmed var finalplatsen klar. Lika lätt och fint såg det ut för Linus Thörnblad på den andra höjdhoppsbädden.

Grymt häftigt var det också att se spjutkvalet för herrar. Det är helt otroligt hur dom kan vräka iväg ett spjut på 800 g över 85 meter. Mäktigt att se live! Vi såg en del andra försökslopp också bl.a. en av mina kvinnliga favoriter slovenskan Jolanda Ceplak på 800 m innan det var dags för Rizak Dirshe på 1500 m. Han låg länge långt bak i klugan och det såg inte alltför ljust ut men när han ökade tempot på sista bortre långsidan, där vi satt, och sprang förbi löpare efter löpare in på upploppet så kokade Ullevi. Den ljudnivå som blir när en svensk löpare avancerar upp genom ett startfält är enorm. Förmodligen var det dagens högsta ljudnivå då. Carro avslutade den första dagen med att springa 200 meter, hon startade rakt nedanför oss, och gjorde ett ganska tamt lopp. Det såg segt ut in på upploppet och hon fick inte upp den där vanliga speeden som vi är bortskämda med att få se. Dagen avslutades sedan med 10 000 m för damer där norskan Susanne Wigene fick fart på publiken genom att springa till sig ett överraskande silver. På sista varvet ställde sig publiken upp.

Så var den stora dagen till ända. Helt klart ett stort minne för livet och min första friidrottstävling någonsin faktiskt med internationellt deltagande. Tidigare har jag varit på en del andra större svenska tävlingar, mest SM. Efteråt blev det ett par timmars väntan för Cicci och mig innan bussen hem gick och då satte vi oss och åt lite. Medan vi satt där gick flera friidrottare förbi som tävlat under kvällen, framförallt flera från Grekland. Lite roligt. Skulle givetvis velat vara därnere hela veckan men det hade blivit alldeles för dyrt så resten av veckan fick jag följa tävlingarna på tv.
Nu har jag givetvis en hel del annat att berätta som hänt under den senaste veckan, både EM och festivalen vi haft här i stan t.ex, men det får jag skriva om under de närmaste dagarna i stället. Den här bloggen är redan tillräckligt lång och jag kände att jag ville förmedla så mycket som möjligt av våran vistelse i Göteborg i måndags.

Friidrott för hela slanten!

Folk vill att jag bloggar och nu ska jag försöka få ner några rader när jag har några minuter över. Helgen har varit intensiv värre. All tid har i stort sett gått åt till att rapportera från Ungdoms-SM i friidrott från Nyköping där jag sitter just nu. Sista dagens tävlingar pågår fram till 19.00 och sedan återstår lite efterarbete innan jag kan lägga det här bakom mig. Tyvärr har det varit stora problem med uppkopplingen under fredagen och lördagen som gjort att jag inte kunnat rapportera så mycket live men idag går det bättre, än så länge iallafall. Det har hur som helst varit väldigt intensivt och jag har knappt hunnit äta, än mindre sova. Har blivit ungefär 4-5 timmars sömn flera nätter i rad nu och inte blir det bättre nästa natt då jag ska upp riktigt tidigt för att åka till Göteborg. Hur som helst har det varit väldigt roligt. Friidrott är roligt även på den här nivån, 15-17 åringar och jag har med all säkerhet sett en del som kommer bli riktigt duktiga även som seniorer. Skulle kunna räkna upp flera namn men jag låter nog det vara.

Men för att återgå till Göteborg. Som många säkert räknat ut är jag ute efter att se lite av EM. Cicci kommer upp och vi ska se måndagens förmiddagspass där bl.a. Carro Klüft genomför två grenar i sin sjukamp, 100 m häck och höjd. Det ska bli riktigt roligt och jag hoppas att jag iallafall orkar med att engagera mig lite men det ska säkert inte vara några problem. Sedan får vi se vad som händer efter det. Förmodligen drar vi ut på stan och tar del av festligheterna som EM för med sig. Om jag orkar blir det Rix-FM festivalen senare på kvällen. Lina ska ju dit och det är ju dumt att missa ett tillfälle att träffa henne.

Så är läget just nu. Helgen har alltså bestått av att jobba för Svenska Friidrottsförbundets hemsida, www.friidrott.se

I miss you

Idag har jag fått lite uträttat till skillnad från igår då jag mest bara tog det lugnt. Vädret var värdelöst igår också med åska och regn, idag har det åtminstone varit lite bättre på den fronten.
Gårdagens stora grej var annars att Tony Rickardsson meddelade att han slutar köra speedway. Det var säkert ett klokt beslut med tanke på hans hälsa men det känns oerhört tråkigt och trist. Jag har följt honom i över 10 år, sedan han tog sitt första VM-guld 1994, och han har varit världens bästa förare nästan varje år. Han har gjort dom där omöjliga omkörningarna som ingen annan gjort, han har varit så totalt överlägsen så det finns ingen motsvarighet och det kommer man verkligen sakna. Han kan verkligen vara stolt över det han gjort för svensk speedway. Många ungdomar har börjat åka för hans skull och många med mig har fått upp ögonen för sporten enbart pga. av honom. Nu kommer jag naturligtvis inte sluta bry mig om speedwayen för att han slutar, för det är en grym sport, men det kommer vara ett stort hål efter honom.

Och igår var det en vecka sen vi såg Agnes på Skansen. En fantastisk kväll som jag kommer bära med mig under hela livet. Igår var Charlotte Perrelli med i programmet. Ännu en av mina favoriter och hon gjorde en vacker låt som hon tillägnade Monica Zetterlund. Trots att Robert Gustafsson var med så kändes avslutningen av årets allsång lite tam. Den där riktigt, riktigt stora artisten saknades även om Björn Skifs går hem hos många.

Och igår gjorde Emmy om min pres. på lunar. Den blev riktigt rolig och bra! Så den kan jag stolt leva vidare med ett tag.

Idag, onsdag, har jag varit och hämtat den bärbara datorn, inför det som komma skall i helgen. Det känns som att jag har det mesta under kontroll faktiskt. Ska bara läsa in mig lite på hur dom skrivit live-rapporterna tidigare år så att jag gör något i samma stil. Visserligen ska jag köra min egen grej men gäller ju att hålla sig inom en viss ram.
Efter att jag hämtat datorn så tog ju en sväng på stan och hittade två par skor! Det hör ju inte till vanligheterna att jag köper två par samtidigt men nu var det faktiskt ganska nödvändigt. Först blev det ett par vardagsskor, bruna Reebok. Riktigt snygga faktiskt. Det var väldigt längesen jag hade ett par Reebok men det är ju ett bra märke så... Sen behövde jag ju ett par nya löparskor och jag stod och velade ett bra tag innan jag till slut valde ett par Asics. Den mest sålda löparskon av alla så jag hoppas det ska vara värt pengarna för dom kosta ju en hel del om man säger så. Så dom inköpen känner jag mig nöjd med.

Här hemma sen har jag mest flummat vid dotorn, min vana trogen. Det var ju inget speciellt på tv så då kunde jag lika gärna sitta här. Valde att vila även idag från löpningen med tanke på vad jag kände i vaden senast så får vi se hur det går när jag testar imorgon. Jag har pillat lite med den bärbara datorn men annars så har jag haft en del riktigt allvarliga samtal på msn. Det är inget jag tänker gå in på mer här men jag börjar förstå saker lite mer och jag önskar verkligen att allt ordnar sig till det bästa för Dig! Vad som än händer så finns jag för dig hela tiden. Du betyder mycket för mig och jag vill att du ska vara lycklig.


Wherever you go
Whatever you do
I will be right here, waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here, waiting for you
Waiting for you
Richard Marx - Right Here Waiting