Augustifesten

Dags att skriva lite igen och för omväxlingsskull så blir det lite av det andra som hänt förutom EM. Jag ska göra en sammanfattning av EM sen men den får nog komma imorgon. Beklagligt bara med alla skandaler som varit och att media ska förstora upp allting gör mig förbannad.
Hur som helst så hängde Cicci med mig upp från Göteborg och vi var hemma i Norrköping vid fyra på natten. Vi sov ett bra tag innan vi gick upp för att se Carro fortsätta sin sjukamp. Resten av dagen spenderades i stort sett bara vid tvn. Vi var lagom sega efter gårdagen så vi orkade inte med så mycket mer. Framåt kvällen kom vi iallafall iväg och hyrde en film, Instängd. Innan berättade Lina att hon inte gillade den men vi tyckte den var helt okej. En lagom läskig film om ett gäng som blir instängda i en grotta där det händer ett och annat. Ska inte säga för mycket om den för er som vill se den för det kan den vara värd.

Lite mer hände iallafall under onsdagen. Först blev det tv-tittande men sen började Augustifesten här i stan så då begav oss Cicci och jag ner till den. På dagens program stod Rix FM-festivalen och den är ju alltid trevlig, det vet ni som varit på den. Det smärtade dock en del att åka ner eftersom Stefan Holm hoppade final i höjd samtidigt men det går inte att vara med på allt. Holm är visserligen min idol men jag ville se Rix-tjosan och Cicci också och så fick det bli. Vi kom dit ungefär en halvtimme innan det började och fick platser ganska långt fram. Ja, så långt fram så att jag tydligen fastnade på någon tv-kamera också. Har inte sett inslaget själv än men ska försöka leta upp det och kanske återkomma med adress dit.

Dagen till ära var det bara 2/3-delar av Rix Morgon Zoo som ledde showen, Titti laddade upp inför sitt rekordförsök att ta sig i båt från Ystad till Haparande på ca. 15 timmar. Kan tilläggas att rekordet lyckades då Titti, Robert Aschberg + nån mer tog sig hela vägen på nya rekordet 15 timmar och 40 minuter. Men Roger Nordin och Gert Fylking klarade sig utmärkt ändå. Lite taskigt att gå till attack mot Titti för det ena och det andra när hon inte kunde försvara sig, men Gert är ju som han är. Vi fick oss en del skratt iallafall bl.a. när han ville att vi skulle sjunga nån snusksång och We Shall Overcome som allsång... Först ut på scen var bandet Ramsells som körde en massa covers i ca. 40 min. Det blev lite lagom segt till slut men men... den som väntar på något gott. Först ut på scen var Evan. Han fick typ noll respons från publiken och jag har svårt att se att han ska bli någon större artist. Sen följde Bosson och med honom blev det mer fart både på scen och bland publiken. Han har rätt sköna låtar och han ger allt på scen och det är kul att se.

Sen följde underbart vackra Jessica Andersson vars röst jag gillar men hennes låtar är ändå inte dom bästa. Tyckte dock hon gjorde bra ifrån sig men någon stjärna på att få igång publiken var hon inte. Sen kom Ola Svensson från Idol ut på scen, han som alla tjejer väntade mest på och det märktes kan jag säga. Han fick inte helt oväntat bra respons från publiken och det förtjänade han nog också. Han bjuder på sig själv och har en helt okej pojkbandsröst som kan föra honom ganska långt. Ja, jag kan inte säga att jag gillar honom så jättemycket men han går helt klart att lyssna på. Och Agnes, jag tänkte på dig en hel del då... Du får påminna mig om bilder och filmklipp.

Det hela fortsatte med Peter Jöback som definitivt har en av Sveriges bästa sångröster, och den klart bästa rösten bland alla som framträdde den här kvällen. Det går verkligen att njuta till hans låtar. Sen var det dags för dagens glada överraskning Velvet. Jenny Petterson som hon heter, från Helsingborg dessutom, gav järnet på scen och var riktigt bra på att få igång publiken. Att hon dessutom har låtar som lätt fastnar i huvet gör inte saken sämre. Det ska bli intressant att följa hennes öde framöver. Shirley Clamp tänker jag inte orda så mycket om eftersom jag aldrig gillat henne och aldrig kommer gilla henne heller. Desto bättre var avslutningen med BWO och Patrik Isaksson som också fick störst jubel av publiken. Dom körde låtar som alla kände igen och BWO:s lättsamma låtar är svåra att inte dansa loss och sjunga med i. Patrik Isaksson har jag alltid gillat och det gick rysningar genom kroppen när han sjöng Hos dig är jag underbar och Du får göra som du vill. En grymt bra avslutning på Rix FM-festivalen.

Innan vi begav oss hemåt gick vi och såg på SM i musikfyrverkeri som genomfördes här under fyra dagar. Riktigt vackert och otroligt stämningsfullt med musik till fyrverkerierna. Kvällen avslutades för övrigt framför tvn där vi såg på allt från EM som gått under kvällen. Jag hade förmodligen inte kunnat sova om jag inte fått veta hur det gick för Holm. Torsdagen tänker jag inte skriva så mycket om mer än att Cicci åkte hem på förmiddagen. Det känns alltid lika tråkigt men ännu en gång hade vi haft det riktigt roligt.

Stora delar av torsdagen och fredagen ägnades så klart åt EM men på fredagkvällen drog jag ner till stan lagom för att se The Poodles uppträda. Ända sen Melodifestivalen har jag velat se dom och äntligen fick jag möjlighet att göra det och jag blev inte besviken. Deras pudelrock eller hårdrock vad man nu ska kalla det är riktigt bra. Dessutom verkar dom gå hem bland både yngre som äldre publik. I Norrköping körde dom hårt. Först en matinéshow kl. 18, ett gästspel på Diggiloo därefter och till sist ett kvällsgig. Det är dumt att ligga på latsidan... Blev grymt imponerad av deras trummis som körde en liten egen show på 5 min medan övriga bandet var och bytte om. Han körde en historia om 08:or medan han dunkade på bastrumman, ja vad låter den som? Jo, som det låter på Stureplan under hela natten när folk är ute.. och hur orkar folk med det? Han påpekade att 08:or är dryga också... Men nu vet jag att det finns vissa som bor däruppe som läser här och ni behöver inte ta åt er. Tycker om er allihopa! Och det är Emmys förtjänst att jag börjat bry mig så mycket om trummisar. Hur som helst, Metal Will Stand Tall.

Made of steel we fly.
Like an eagle in sky.
United we stand.
Raising our hands.
Nations fall.
Metal will stand tall.
The Poodles - Metal Will Stand Tall