Årets turnékung och turnédrottning har korats av Aftonbladet. Ungefär 15 000 var med i omröstningen och om kungen var väntad så var drottningen desto mer oväntad. Lasse Winnerbäck är kung i Sverige på somrarna. Han drar tusentals till alla sina spelningar och spelade nyligen för sin största publik någonsin på Zinkensdamm i Stockholm. Så att han blev utsedd till turnékung var inte oväntat men helt välförtjänt. Visst kan Håkan Hellström och Jocke Berg i kent utmana men Lasse är Lasse. Även om han inte har bäst show så får han publiken hänförd och berörd genom sina fantastiska texter.Just nu sitter jag och lyssnar på hans senaste skiva, liveskivan "Vi var där blixten hittade ner", som enbart säljs på hans nuvarande turné. En turné som lider mot sitt slut och som bara har två stopp kvar. Växjö i morgon och Linköping på fredag. Jag hade gärna velat se honom i Linköping men nu är det omöjligt så jag lurar fortfarande lite på Växjö imorgon. Så långt är det trots allt inte. Men är det värt det?
I omröstningen om årets turnédrottning var det inte Robyn eller Miss Li som vann. Det var nog någon av dom jag hade tippat på om jag fått välja men i stället blev det nykomlingen Amanda Jenssen. Hon vann omröstningen, 0,8%, före Miss Li. Helt sjukt egentligen att en så färsk artist kan ha fått så stort genomslog på så kort tid. Men så är det och givetvis är jag glad för det eftersom jag sett henne ett flertal gånger i sommar och gillar henne riktigt mycket. Hon bjuder på en grym show även om hon fortfarande har ganska få låtar att bolla med på sin turné. Att hon sedan börjat avsluta sina spelningar med "Hallelujah" gör ju inte saken sämre även om jag föredrar att hon plockar bort den nu för annars finns en risk att låten tappar den där magiska känslan som svävar över den. 
Så här ser mitt skrivbordsunderlägg ut nu...Är det jobbigt att tiden går eller kul att vara med? :P
Förhoppningar, spänning, chock, smärta, tårar, tomhet...Det är känslor som med all sannolikhet fanns hos Sanna Kallur efter dagens semifinal på 100 m häck i OS där hon stöp på första häcken. Men samma känslor fanns även hos mig.För är det någon jag unnar en framgång så är det den oerhört sympatiska och ödmjuka Sanna som haft sånt oflyt i flera stora mästerskap. Men oturen fortsätter att grina henne i ansiktet. Hur nu detta är möjligt? Hur kunde det hända ännu en gång? Efter att ha kämpat under två månader och övervunnit skador i baklåret och smalbenet så var Sanna framme vid säsongens stora mål, OS. Efter försöksloppet var möjligheterna goda att slåss om en medalj. Häck är visserligen en chansartad gren men hon har aldrig fallit tidigare utan alltid varit säkerheten själv. Givetvis har skadorna den här säsongen gjort att hon saknar lopp i kroppen och därmed blir det lite ringrostigt och då kan en sån här sak hända. Så här ser Sannas senaste stora mästerskap utomhus ut:- OS 2004: Sanna utslagen i semifinal efter att ha hamnat i "fel" lopp. Hennes tid hade räckt till final om hon sprungit i andra semifinalen. - VM 2005: Ett oväder drar in över stadion precis efter första semifinalen. Sanna sprang i den andra som drabbades av hård motvind och ösregn och hon blev utslagen. - EM 2006: GULD!!!- VM 2007: Sanna hamnar på en snöplig fjärdeplats i finalen efter att ha krokat i Michelle Perry på vägen vilket hindrade henne i slutet av loppet. - OS 2008: Sanna stupar på första häcken efter att ha kommit för nära och inte fått över första benet. Tungt, tungt, tungt... Visst har hon ett guld men Sanna har ännu inte lyckats i ett stort globalt utomhusmästerskap. Att sedan SVT:s reporter, väljer att inte nämna något namn, visar total brist på pedagogik och psykologi genom att ställa en massa jobbiga frågor efteråt när Sanna står med tårarna i ögonen är en stor skandal. Jag lyssnade på radion senare och där frågade t.o.m. reportern om hon orkade med en intervju och visade verkligen att han led med henne.Sverige har haft stolpe ut i det mesta i OS vad gäller våra stora medaljhopp. Hittills har vi tagit tre mindre väntade medaljer. Håller den trenden i sig blir det ingen medalj till Stefan Holm i morgon.
Idag har det varit en tung dag. Det har varit och är ganska mycket post nu även om det varit tunna blad som vi delat ut. Men utskick från Kappahl, H&M, Lindex och Josefssons har delats ut och det är ju inte några som ska ha dom. Hur som helst så tog min runda ca. 3 timmar vilket den brukar göra när det är mycket post. Men inte nog med det. På väg in till kontoret så fick jag ett samtal om att jag skulle ut och hjälpa en ny tjej med hennes runda. Hon skulle inte ha så mycket kvar att dela ut men det var betydligt mer än vad både jag och någon annan kunde drömma om. När jag hjälpt henne i en trekvart och insåg att vi behövde hjälp från nån mer så hade i stort sett alla andra dragit hem. Så vi fick snällt dela ut resten också. Kändes rejält i benen efteråt. Det blev en timmes övertid också och det är väl först nu jag känner att jag börjar återhämta mig. Slängde in en lasagne i ugnen till kvällen. Pallade av förklarliga skäl inte ställa mig och göra någon mat. Men lasagne är en av mina favoriträtter så det blir riktigt gott iallafall. Vi lagar sällan halvfärdiga produkter som bara ska värmas men ibland är det nödvändigt när båda jobbar sent.Sitter och lyssnar på härlig musik. Nicole Atkins för tillfället. Hon har bara släppt en skiva men den är riktigt bra. Lyssna och dröm er tillbaka i tiden för det är riktigt skön musik. Nicole och Melissa Horn var två riktiga guldkorn som upptäcktes inför Peace & Love och båda uppfyllde med råge de höga förväntningarna.Måste passa på att göra lite reklam för Agnes nya singel, On And On, som släpptes i måndags. Den har inte börjat spelas på radion än men jag skulle tro att den börjar göra det snart. En riktigt fartig hitlåt. Gillar inte såna låtar egentligen men den här har något extra. Jag är dock inte totalt galen i den utan gillar mer när hon sjunger ballader då hennes röst kommer till sin rätt på bästa sätt då. Hur som helst så kan ni höra låten på www.agnescarlsson.se och missa inte Sommarkrysset på lördag där Agnes uppträder med låten.
Dagarna flyger iväg och jag hänger inte riktigt med. Än mindre hinner jag skriva här så ofta som jag skulle vilja. Senast skrev jag om kent och sedan dess har det faktiskt inte blivit någon mer konsert. Men nu laddar vi inför sista rycket i sommar som inleds på fredag eller lördag då Malmöfestivalen drar igång samtidigt som Parksommar gästar Helsingborg på lördag med Backyard Babies, Takida och Von Benzo. Dom senaste 10 dagarna har det dock hänt en del som är värt att uppmärksamma. Den stora anledningen till att jag åkte uppåt landet för en dryg vecka sedan var ju inte konserten med kent. Utan en släktträff på pappas sida. Han och hans systrar fyller nämligen 170 år tillsammans i år och alla fyller dessutom jämnt. Sen kan ni ju fundera på hur mycket var och en fyller. Så förra lördagen åkte vi upp till Dalarna och närmare bestämt Djurås. Där blev vi totalt 15 st. Fem från varje familj. Det var ett tag sen jag träffade några av mina kusiner så det var kul att se dom och prata lite. Vi åt god mat, umgicks, sjöng roliga sånger och hade lite tävlingar. Familjen Hägglöf vann femkampen. :-) Gissa vem som avgjorde? Är man tävlingsmänniska så är man. En trevlig helg var det hur som helst. Cicci och jag velade sedan fram och tillbaka kring om vi skulle åka till Kolmårdens Djurpark eller inte och framförallt vilken dag vi skulle välja eftersom det såg ut att bli en del regn. Men vi valde hur som helst att åka dit förra måndagen och det blev faktiskt ganska lyckat. Vi hann med att se allt det viktiga som tigrarna, elefanterna, aporna och så klart delfinerna innan regnet började. Sen ökade det bara mer och mer och vi blev totolt dränkta innan vi hann ut till bilen. Men det kändes faktiskt som det var värt det för det var riktigt mysigt att se alla fina djur. Tigrarna har ju fått det riktigt fint och delfinshowen var riktigt bra. Sen var det kul att se den lilla gorillan Enzo som hunnit bli 2 år nu.Sent på tisdagskvällen bar det av ner till Helsingborg igen och efter att vi tagit igen oss lite under onsdagen tog vi en dagstur upp till Halmstad i torsdags. Där började vi en bit ovanför Halmstad där vi besökte en av Nordens största väderkvarnar från 1895 och vi gick även runt i ett naturreservat i närheten. Riktigt mysigt! Väl inne i Halmstad tog vi oss en tur på Nissan med "Paddan" som båten så fint kallades. En guidning om Halmstad och dess platser runt Nissan. Vi fortsatte sedan till en liten Medeltidsby som byggts upp. Det var ingen större aktivitet där så det gav inte så mycket. I jakten på "Norreport", stadsporten från 1601, som Per Gessle sjunger om, så tog vi oss förbi vackra "Norra Katts Park" där dom även hade ett litet katthem med små söta katter som blivit övergivna. Till slut så hittade vi fram till porten och den var riktigt mäktig att se. Vi avrundade besöket i Halmstad med att ta oss till platsen där Lasse Winnerbäck skulle ha sin konsert under kvällen. Ett tag hade jag en tanke på att vi skulle gå in också men så blev det inte. Ett klokt beslut skulle det visa sig då det började regna och åska under spelningen. Men dagen blev riktigt lyckad! Under helgen har vi sedan tvättat, städat och fixat i ordning lägenheten inför veckan då vi båda börjar jobba igen. Det känns ganska bra på sätt och vis. Men jag har ju lyxen att vara ledig nästa vecka igen så den här veckan lär nog gå av bara farten. OS har inletts också och vad det betyder vet nog dom flesta. Nu sitter jag inte klistrad vid tvn hela tiden eftersom mycket avgörs på nätterna men det tar ju sin tid iallafall. Men för min del börjar OS på riktigt först på fredag då friidrotten drar igång.
Mitt bloggande är under all kritik. Visst finns det lite tid att skriva men då har jag gärna annat för mig vid datorn. Annars hade jag tänkt skriva lite för längesen men det ena har avlösts av det andra. När jag väl fick en lugn stund så protesterade kroppen och jag fick en halsinfektion som inte var att leka med. Jag som sällan eller rättare sagt nästan aldrig haft ont i halsen tappade rösten ett par dagar och var allmänt utslagen ett bra tag. Men nu har jag lyckats återhämta mig. Mitt i min sjukdomsperiod var det även dags för kent + Håkan Hellström på Sofiero och Helsingborgsfestivalen och det kunde jag ju inte missa. Allt går med lite vilja. Men det är inte lätt att hålla igen när man vill sjunga en massa på konserterna. Sedan jag skrev senast har jag även hunnit med ytterligare en konsert med kent, i Norrköping i fredags. Det var speciellt att se dom i min hemstad även om det kanske inte var den bästa spelning jag sett med dom.På Sofiero var det riktigt mäktigt. Grym stämning, bra låtlista, roliga mellansnack av Jocke och ett taggat band. I Norrköping kändes det lite avslaget trots att det var sista spelningen i Sverige den här turnén och för lång tid framöver. Bandet körde igenom vissa låtar utan att vissa den där rätta gnistan och Jocke sa inte mycket vilket gjorde att närheten mellan publiken och bandet inte riktigt infann sig. Givetvis var det riktigt grymt för det och jag kan aldrig få nog av kent men någongång ska det ju vara mindre bra också. Låtlistan var snarlik bortsett från att dom inte spelade Klåparen och Celsius i Norrköping och det var givetvis ett minus. Dom är riktigt sköna. Nu blev det Vinternoll2 i stället och visst är den bra den också men den spelar dom ju trots allt ganska ofta. Inte ens den nya låten, Håll Ditt Huvud Högt, presenterades på ett vettigt vis. Tidigare har Jocke pratat om att han inte vet vad det ska bli av låten. I Helsingborg sa han att dom får se om dom tröttnat på den efter turnén eller om dom fortfarande gillar den för isåfall kan den bli inspelad och släppt någongång i framtiden. I Norrköping nämnde Jocke bara att det var en ny låt. En lustig grej som hände i Helsingborg var att någon kastade upp en massa Socker på scen under just den låten så en av bröderna Roos fick komma in med en kvast och städa av scen. Det flög även upp en påse bilar och då förklarade Jocke att dom inte äter bilar för att dom blivit så gamla att dom fått diabetes.Givetvis saknar man låtar under spelningarna. Jag hade gärna velat höra Ensammast i Sverige, Columbus, 400 slag, Chans, Pärlor och varför inte M? Det bästa var nog början av spelningarna med Stenbrott, Blåjeans och Socker. Sen är Berlin riktigt mäktig live precis som remixen av Vy från ett luftslott. Den Döda Vinkeln är min favorit från deras nästsenaste skiva och därför var det kul att dom spelade den. Sen är så klart Mannen i den vita hatten (16 år senare) helt magisk. Som Jocke sa i Norrköping. Det kan vara den bästa låten som skrivits på svenska.Håkan Hellström spelade före kent i Helsingborg och Markus Krunegård före i Norrköping. Håkan är ju nästan lika stor som Eskilstunas stolthet och han gjorde riktigt bra ifrån sig igen. Trots en sliten röst som inte riktigt bar alla gånger han skulle ta dom högsta tonerna så gjorde han en grym spelning. Han jobbade stenhårt för att få med sig publiken och både han och Jocke poängterade att det nog måste varit den finaste platsen dom spelat på. Håkans texter berör mig mer och mer.
