Den stora dagen

Äntligen är dagen här som vissa av oss väntat på så länge. Kent släppte sin box som sammanfattar allt dom gjort från 1991-2008. Jag har inte haft tid att lyssna än men jag kan knappt vänta. Ska bli underbart att få höra deras mästerverk och se alla deras nya omslag på deras gamla skivor.


Boxen med en liten Simba bakom...



Sen var det ju då skivsläpp för Agnes. Den skiva som vi lyckades komma åt redan i söndags och därför blev det ju inte riktigt samma effekt som om vi fått tag i både boxen och skivan samma dag. Men skivan är riktigt grym och den förtjänar några egna rader.

Agnes hade som mål att göra en förfestskiva och en skiva som folk vill lyssna på när dom ska träna eller tränar. Inget snack om att hon lyckats. På skivan finns det några riktiga guldkorn och discorökare. Flera låtar där jag själv känner att jag vill upp och dansa eller ge mig ut och springa. Jag har aldrig någonsin sprungit med musik i öronen men är det någongång jag ska göra det så är det med den här skivan. För man blir sjukt peppad!

Release Me, On And On, Love Me Senseless är tre favoriter men How Do You Know är nog den jag fastnat för mest så här långt. Så klockren! Sen är Big Blue Wall som avslutar skivan så smäktande och fin. Agnes fantastiska röst får möjlighet att briljera i flera av låtarna och det är väl det jag var rädd för att den inte skulle få göra. Så skivan blev snäppet bättre än jag trodde. Den har en helt annan helhet än vad någon av hennes tidigare skivor haft. Där har det varit alltför splittrat. Jag har jagat recensioner till min Agnes-sida under nästan hela dagen och det har sett bra ut. Kan känna mig stolt som östgöte eftersom Norrköpings Tidningar och Östgöta Correspondenten hittills är dom enda som satt en 4:a i betyg. Annars är det mest 3:or. Själv skulle jag nog sätta en 4:a i betyg.


Imorgon bär det av på ett nytt konsertäventyr. Elin Ruth Sigvardsson är det som står på programmet igen. På Mejeriet i Lund, mindre än en vecka efter att vi såg Amanda där. Jag hoppas att det kommer en del folk trots att det inte är en så bra dag och att Elin haft lite problem att locka folk tidigare av någon underlig anledning. Cicci har iallafall lyckats locka med Niklas och det är vackert så. Själv hade jag också velat plocka med mig några stycken men ni är ju så långt borta. Sofia som verkar missa Krunegård hade jag ju gärna plockat med. Varför ska vårat land vara så avlångt?

Bildkavalkad

Några bilder från helgens bravader. Först Amanda och sen Agnes om nu någon skulle ha missat hur dom båda ser ut...


Amanda med sin drömgitarr!




Pär Wiksten, eller Pappa-Pär...




Amanda låter Elina från Idol 2005 sjunga i Amarula Tree.
Ne, hon har inte rosa hår längre...



Vänersborgs stolthet!






Mycket folk hade kommit för att se Agnes!


Dance Love Pop

How Do You Know

Ännu en dag ute i den vida världen är till ända. Jag insåg häromdagen att vi inte alls var så långtifrån Växjö som jag trodde och då öppnades möjlighet att dra iväg på Agnes signering av nya albumet idag. Så det gjorde vi! Albumet släpps ju inte förrän på onsdag i handeln och då är det så klart roligt att redan ha införskaffat det.

Tyvärr började inte dagen på bästa sätt då jag vaknade och inte kände mig helt kry. Redan under gårdagen kände jag att jag hade en infektion i kroppen och nu bröt den ut. Kände mig helt matt i kroppen och det värkte i benen. Vi drog dock iväg och jag insåg nog inte riktigt hur illa det var förrän vi var på plats i Växjö. Efter mycket om och men hittade vi fram till bilfirman som hade bytt lokal och firade med artistuppträdanden och signeringar under helgen. Väl därinne där det tydligen var ganska varmt började jag frysa och känna mig riktigt dålig. Så med andra ord drog jag väl iväg med feber vilket kanske inte var helt lyckat.

Men vad gör man inte för Agnes? Några minuter efter att vi var på plats så tog hon plats på scen och rev av senaste singeln "On And On". Den följdes sedan upp av en ny låt från albumet "How Do You Know" som var riktigt härlig. Fartfylld och kanske, kanske nästa singel? Den verkar iallafall växa ju mer man hör den. Även om jag nu bara lyssnat igenom albumet en gång än så länge. Sist men inte minst valde Agnes att sjunga Right Here Right Now och så fantastiskt bra hon gjorde den. Med stor inlevelse och sin fantastiska röst gjorde hon den makalöst bra. Helt klart bästa vinnarlåten i Idol. Ingen annan är ens i närheten.

Sen var det då dags för själva signeringen och i vanlig ordning valde Cicci och jag att ställa oss ganska långt bak för att få lite mer tid när vi väl var framme. Vi fick signerat både våra album och dom exklusiva On And On-singlarna. :-) Och naturligtvis kände hon igen oss. Så det blev riktigt lyckat.

Kändes sådär att åka den långa vägen hem igen men efter ett stopp i Ljungby gick det bra.
Väl här hemma har jag försökt ta hand om mig själv så gott jag kunnat. Stoppade i mig en alvedon och känner mig bättre men det är lite dumt för man lurar sin kropp med dom där tabletterna. Det är svårt att riktigt veta hur man egentligen mår. Nu är det dock dags att sova och ni glömde väl inte att ställa tillbaks era klockor i natt?

The end

Igår var den ultimata konserten med Amanda. På hemmaplan i Lund där hon hade alla nära och kära runtomkring sig. Hon kunde känna total trygghet och gav allt och lite till på scen.
Konserten inleddes i totalt mörker där bandet spelade introt på första låten som för övrigt var ny. Amanda har ju sagt att hon skriver nya låtar för fullt och att hon helst skulle vilja spela allihop. Sen tändes scenljuset och Amanda gick ut på scenen iförd en mörk klänning, röda handskar, rött läppstift och snygg håruppsättning. Låten var riktigt fin och följdes av My Raspberry Man. Även det en låt som tillkommit efter att första skivan släpptes men som hon hade med under sommarturnén.

Sen försöker Amanda gör ett försök att förklara för publiken hur skönt det känns att uppträda på hemmaplan. Det Lund som alltid kommer vara hemma även om hon emigrerat till Stockholm som hon uttrycker det. Hon presenterade sedan första singeln "Do You Love Me" som en gammal låt. Början av konserten hade betydligt mer scenografi och det kändes verkligen som Amanda utvecklats på just den biten. Vartefter så släppte hon dock loss mer och mer och det var riktigt häftigt när hon körde For The Sun och Amarula Tree, två singlar som spelats flitigt på framförallt P3, och som är grymt bra live. Att sedan hela Amandas familj fanns med i publiken gör ju inte det hela sämre när hon sjunger mami, papi och brother i Amarula Tree och låter dom svara tillsammans med övriga publiken. Skön stund! Publiken gav sin hemmahjälte rejält med stöd konserten igenom och det blev magisk stämning när hon sjöng "Our Last Goodbye" och "Greetings From Space" efter varandra i mitten av spelningen.

Samspelet mellan Amanda och gitarristen Pär Wiksten, som varit med och skrivit flera av låtarna på albumet, är riktigt härlig att se. Han är någon sorts mentor för henne och dom har en härlig relation. Det märks framförallt i låten "Someday" där Pär och Amanda sjunger mot varandra. Den låten fanns med även under sommarturnén och dom sjunger lite olika saker till varandra och med blickar och rörelser blir den hur mysig som helst.

Allt avslutas med två extranummer. Ytterligare en ny låt som jag hade lite svårt att få grepp om och så Hallelujah. Den här gången berörde den mig extra mycket. Vet inte riktigt vad det berodde på om det var Amanda, att hon sjöng den inför sina nära och kära på hemmaplan eller om det var att det var inomhus vilket ger större effekt. Förmodligen ett samspel mellan dom sakerna. Helt fantastiskt vackert. Gåshud med tårar i ögonen.

Simba

Måste bara skriva lite om vår underbara katt. Simba är lite lustig av sig när det kommer hit folk för då springer hon och gömmer sig direkt och vägrar komma fram. Hon är riktigt blyg och rädd av sig och ser ofta ut att ha panik innan hon verkligen ser att det är jag eller Cicci som kommer hem. Alla katter är olika. Vissa hanterar nya människor hur bra som helst medan andra är som Simba, rädda och ängsliga. Men här hemma är hon hur gosig som helst.

Hon följer efter oss var vi än är. Sitter vi och äter så hoppar hon upp på en stol och sitter och tittar och luktar lite för att se om det verkar vara något gott.
Sitter vi i soffan i vardagsrummet så hoppar hon oftast upp och lägger sig bredvid och myser. För det mesta brukar hon lägga sig lite halvt på Cicci eller mig och mysa till det lite. Närhet är viktigt... Går jag sedan ut i köket för att fixa något så skuttar hon nästan alltid efter. Förut hade vi stängt om oss på nätterna för att få lugn och ro men sen ett par veckor tillbaka har vi haft dörren öppen och det har fungerat hur bra som helst. Simba har vuxit upp lite och är inte lika busig längre. I stället lägger hon sig antingen på sin handduk under sängen eller på Cicci :P

Ville bara förmedla hur underbart mysigt det kan vara med en liten katt. En Simba-katt som döpts av en idol...

Hemmaplan...

Är uppe i Norrköping över helgen för att fira födelsedag och springa en tävling imorgon.
Smiter iväg lite från gästerna nu för att få ner några rader här. Cicci och jag tog bilen upp och det gick bra. Vi tog det lugnt och efter en matpaus i Värnamo så flöt det på bra hela vägen. Vi kom upp ganska sent men jag är ju en nattmänniska och hade haft en ganska lugn dag på jobbet.

Häruppe har det varit fullt ös stora delar utav dagen. Gästerna avlöser varandra och ett stort gäng från pappas jobb har precis varit här. Det är alltså pappa som fyller. Han är uppe i 60 nu. Åren går fort och nästa år är det min tur att fylla jämnt. Det har ätits en massa och jag har redan fått i mig flera bitar smörgåstårta och marängtårta.

Imorgon ska jag springa Höstmilen. Jag har sprungit väldigt sparsamt i år men jag får ju väldigt mycket träning på jobbet med all cykling så det ska säkert gå att ta sig runt. Tiden är oväsentlig. Det ska ju tydligen regna i natt också så det lär bli halt i skogen. Springer loppet för 21:a året i rad så det är ju mer av tradition än något annat jag deltar. Känns lite sådär och jag kommer säkert få grym träningsvärk men men... Förmodligen går det väl bra att jobba på måndag ändå.

Nu ska jag tillbaks till gästerna...

Greetings From Helsingborg

Lördagar är veckans skönaste dag för tillfället. Den dagen då man äntligen kan sova ut och slipper känna stress över det ena och det andra. Visst borde jag städat men det får faktiskt vänta tills imorgon. Cicci har åtminstone varit duktig och tvättat. Så inser ni lite hur det är uppdelat här. Hur som helst har det varit en riktigt lugn dag. Jag har inte gjort mycket vettigt utan mest hängt vid datorn eller tvn. Var ute en liten sväng i alla fall.

Igår var jag riktigt trött trots att det var ganska lugnt på jobbet. Vi drog iväg och handlade framåt kvällen när dom flesta redan är hemma och lagar middag. Kan inte förstå att så många ska handla samtidigt när det är så lugnt och skönt lite senare på kvällen. För att inte tala om hur det är sista timmen innan stängningsdags.

Vi har tittat på Världens Barn-Galan både igår och idag. Det är tragiskt att det ska vara så stor skillnad i världen. Att så många ska behöva leva i fattigdomen medan vi här i västvärlden kan leva någon form av lyxliv. Visst är det vissa som har det svårt och tufft här också men inte alls på samma sätt. Då får man lite dåligt samvete kan jag säga.
En hel del intressanta artister hade dom lyckats få dit också. Daniel Karlsson från Idol förra året och Darin hade premiärer för sina nya singlar. Båda lät faktiskt riktigt bra.

Biljetterna till Amanda-konserten om två veckor är hämtade och present till pappa är också ordnad. Känns bra att ha lite att se framemot. Norrköping nästa helg och Lund helgen efter. Samtidigt fortsätter jakten på en ny bostad. Vi har en intressant lägenhet som Cicci kolla in på tisdag. Återstår att se hur det blir.

Nu ska vi kolla in lite inspelade saker innan det är dags att sova!

Daladans!

Idag har det varit en tung dag på jobbet. Vaknade och kände mig hyfsat pigg och var för en gångs skull i god tid till tåget. Det händer ju inte alltför ofta. Jag lever ofta på någon minut eller sekundrar när jag hoppar på tåget. Post i olika format har vällt in under hela veckan så vi hade riktigt mycket att dela ut idag. Men det gick faktiskt bättre än väntat. Det känns ofta värre än vad det egentligen är och det är grymt skönt när man kommer in från rundan. Kontoret i sig hade väl ingen höjdardag annars. En moped och en cykel gick sönder men det är sånt som händer. Tyvärr håller väl inte cyklarna bästa kvalité för tillfället men det är bara att göra det bästa av situationen. Utan cyklar blir det ju lite svårt.

Slutade strax efter 16 men var inte hemma förrän halv sex efter att ha väntat på buss och uträttat lite ärenden. Pratade med mamma på vägen hem och fick klarhet i ett och annat inför nästnästa helg då vi ska upp och fira pappas 60-årsdag. Jag har lite svårt att förstå att åren gått så fort men nu är vi där. Kvällen har sedan fortsatt på bästa sätt med hockey. Säsongens första daladerby och Leksand var helt överlägsna Mora. Med ett högre tempo och effektiva avslut visade Leksand att dom för tillfället är Dalarnas bästa lag och det gjorde så klart att mitt leende blev större och större under kvällen. 5-3 slutade matchen till slut.

För övrigt så har jag lyckats med en bedrift idag. Jag har hört Agnes "On And On" tre gånger under dagen på tre olika radiostationer. Det ni!

Kan inte låta bli att lägga in ytterligare en bild på skönheten.

Living on a prayer

Mina senaste bloggar har varit lite skumma men så får det bli ibland. Vissa vet inte nånting medan andra förstår en del. Men hur som helst så behöver jag inte göra någon större hemlighet av att vi söker nytt boende. Vi började väl kolla runt lite för någon månad sedan och sedan dess har det bara blivit alltmer intensivt.

Nu bor vi i hyresrätt och som bostadsmarknaden ser ut nu med kärvare tider så går priserna ner och då är det läge att slå till. Så nu letar vi bostadsrätt med allt vad det innebär. Vi har varit på några visningar och fattade tycke för en riktigt fin 2:a. Men tyvärr så gled den oss ur händerna. Efter att allt varit så gott som klart så dök det upp en ny intressent som verkade villig att betala typ hur mycket som helst. Så vi fick ge oss där. Det kändes allt annat än bra men det kommer nya chanser. Nu dyker det ju upp nya bostadsrätter till försäljning varje dag.

Så efter att ha tänkt till lite till och utökat området där vi kan tänka oss att bo så har vi nu ringat in ytterligare ett par intressanta lägenheter. Förhoppningsvis kan vi se ytterligare någon den här veckan. Så nu har jag skrivit lite mer i klartext kring det stora som händer just nu.

What Have I Done

Amanda, Amanda, Amanda. En stjärna! Och nu har jag beställt biljetter till hennes spelning i Lund om några veckor. Jag har saknat henne och konserter i allmänhet även om vi såg Mraz nyligen. Men blev sugen när Sofia messade och skrev att hon skulle se Markus Krunegård. Vill också se honom men vi får väl se hur jag ska kunna lösa det. Kanske får vänta ett tag helt enkelt. Måste även nämna att Anna Ternheims nya singel är så grym! What Have I Done! Leta upp och lyssna!

Dagen har varit till upp och ner. Den började turbulent då två lämnade återbud till jobbet i morse. Jag hade coachmobilen av nån anledning och fick ringa in en vikarie. Sen löste vi det så fint att vårt nyaste tillskott fick köra en egen runda. Det gick minsann helt okej. Hon kan nog utvecklas till något bra. Vi kom in runt 15 och strax efter började nästa turbulenta period. Telefonen ringde och det snurrade till i huvudet ett varv innan jag fattade.
Så nu är karusellen igång igen. Återstår att se hur det går den här gången.

Kom hem ganska sent och kände att jag inte kunde fokusera på så mycket på maten. Så vi tog hem pizza ikväll. Kanske inte det nyttigaste men men... Enkelt och gott. Imorgon blir det potatisgratäng och rostbiff för den som är intresserad av det. Om nu Cicci kommer ihåg att handla.

J. förstår mer och mer att det är så fel. Hon är en sån fin tjej trots allt och jag hoppas bara att hon lyckas klara sig ur allt på något sätt. Vill att hon ska få en trygg famn att luta sig mot.

Ja, What Have I Done? Ibland gör man rätt ibland gör man fel. Vet inte om det är rätt eller fel det jag gjort. Det får tiden utvisa. Jag har iallafall inte fegat den här gången.

Lugn helg

Ännu en helg till ändå och här sitter jag uppe senare än vad jag borde göra. Men det är många tankar som snurrar i huvudet nu och det är viktigt att allt blir som det ska. Viktiga beslut ska tas. Den närmsta veckan kan förändra en del i min situation men då till det bättre. Allt har gått väldigt fort och jag hoppas att jag trots allt hängt med lite. Vi får väl se om jag lyckas få ner något vettigt här.

Veckan har varit intensiv men spännande. På jobbet har jag gjort min första vecka som coach och det har gått utmärkt. I torsdags var jag t.o.m. ensam coach men som tur var behövde jag inte ta några större beslut då utan allt flöt på som det skulle. Det går nästan bättre än väntat. Bra va?
I övrigt har det som ni kan ana av det första stycket hänt en del som jag inte kan skriva så mycket om än. Men det har varit svåra beslut och mycket att tänka på och det i ett tillstånd då man känt sig helt utmattad. Som tur är har Ciccis föräldrar varit till stor hjälp.

I fredags var vi nära på att få besök när klockan var en bit efter 23 men jag var totalt slut i både huvud och kropp så jag avböjde det. Ibland orkar man helt enkelt inte och jag hoppas det var förståeligt. Lördagen spenderades mestadels i hemmets lugna vrå. Vi tittade på avsnitt från Andra Avenyn som vi missat i veckan och på film, Copycat. Filmen var bra och spännande men en riktig psykopatfilm. I övrigt har vi hunnit med att tvätta och städa under helgen. Vi har även fått två stora påsar med äpplen av Ciccis moster så nu har vi en del att äta och baka på. Förstår bara inte riktigt hur vi ska kunna göra av med allt.

Jag har lite dåligt samvete för att jag är så dålig på att höra av mig till vissa personer. Min älskade Emmy t.ex.