Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland

Mitt bloggande är under all kritik. Visst finns det lite tid att skriva men då har jag gärna annat för mig vid datorn. Annars hade jag tänkt skriva lite för längesen men det ena har avlösts av det andra. När jag väl fick en lugn stund så protesterade kroppen och jag fick en halsinfektion som inte var att leka med. Jag som sällan eller rättare sagt nästan aldrig haft ont i halsen tappade rösten ett par dagar och var allmänt utslagen ett bra tag. Men nu har jag lyckats återhämta mig.

Mitt i min sjukdomsperiod var det även dags för kent + Håkan Hellström på Sofiero och Helsingborgsfestivalen och det kunde jag ju inte missa. Allt går med lite vilja. Men det är inte lätt att hålla igen när man vill sjunga en massa på konserterna. Sedan jag skrev senast har jag även hunnit med ytterligare en konsert med kent, i Norrköping i fredags. Det var speciellt att se dom i min hemstad även om det kanske inte var den bästa spelning jag sett med dom.

På Sofiero var det riktigt mäktigt. Grym stämning, bra låtlista, roliga mellansnack av Jocke och ett taggat band. I Norrköping kändes det lite avslaget trots att det var sista spelningen i Sverige den här turnén och för lång tid framöver. Bandet körde igenom vissa låtar utan att vissa den där rätta gnistan och Jocke sa inte mycket vilket gjorde att närheten mellan publiken och bandet inte riktigt infann sig. Givetvis var det riktigt grymt för det och jag kan aldrig få nog av kent men någongång ska det ju vara mindre bra också. Låtlistan var snarlik bortsett från att dom inte spelade Klåparen och Celsius i Norrköping och det var givetvis ett minus. Dom är riktigt sköna. Nu blev det Vinternoll2 i stället och visst är den bra den också men den spelar dom ju trots allt ganska ofta.

Inte ens den nya låten, Håll Ditt Huvud Högt, presenterades på ett vettigt vis. Tidigare har Jocke pratat om att han inte vet vad det ska bli av låten. I Helsingborg sa han att dom får se om dom tröttnat på den efter turnén eller om dom fortfarande gillar den för isåfall kan den bli inspelad och släppt någongång i framtiden. I Norrköping nämnde Jocke bara att det var en ny låt. En lustig grej som hände i Helsingborg var att någon kastade upp en massa Socker på scen under just den låten så en av bröderna Roos fick komma in med en kvast och städa av scen. Det flög även upp en påse bilar och då förklarade Jocke att dom inte äter bilar för att dom blivit så gamla att dom fått diabetes.

Givetvis saknar man låtar under spelningarna. Jag hade gärna velat höra Ensammast i Sverige, Columbus, 400 slag, Chans, Pärlor och varför inte M? Det bästa var nog början av spelningarna med Stenbrott, Blåjeans och Socker. Sen är Berlin riktigt mäktig live precis som remixen av Vy från ett luftslott. Den Döda Vinkeln är min favorit från deras nästsenaste skiva och därför var det kul att dom spelade den. Sen är så klart Mannen i den vita hatten (16 år senare) helt magisk. Som Jocke sa i Norrköping. Det kan vara den bästa låten som skrivits på svenska.

Håkan Hellström spelade före kent i Helsingborg och Markus Krunegård före i Norrköping. Håkan är ju nästan lika stor som Eskilstunas stolthet och han gjorde riktigt bra ifrån sig igen. Trots en sliten röst som inte riktigt bar alla gånger han skulle ta dom högsta tonerna så gjorde han en grym spelning. Han jobbade stenhårt för att få med sig publiken och både han och Jocke poängterade att det nog måste varit den finaste platsen dom spelat på. Håkans texter berör mig mer och mer.