Kärlek.

Sen jag kom hem i tisdags har jag inte gjort så mycket vettigt. Har pratat mycket med folk på msn om både roliga och mindre roliga saker. Jag har återknytit en gammal bekantskap vilket var väldigt trevligt och det har faktiskt saknats någon att prata med som är så insatt i sportens värld. Emmy lyser upp stora delar av mina dagar. Det är svårt att förklara men när jag gräver ner mig, tänker för mycket och känner mig halvt fördärvad då studsar hon in med sitt underbara sätt att vara, hon får mig att le, skratta och tänka bort allt det jobbiga... Vad hade jag gjort utan dig? Sen finns det givetvis andra där som fyller viktiga funktioner för att jag ska kunna klara av det här på ett någorlunda bra sätt.

Sen är jag ansvarig för våran klubbstuga den här veckan så jag har varit där och kollat läget ett par gånger, hämtat posten och lite såna saker. Och så har det uppdaterats en del på hemsidorna. A-C.nu och ÖFIF... En massa resultat har lagts in i statistiken, en del artiklar har skrivits och fortfarande råder det en salig röra angående Agnes medverkan i RIXFM-festivalen eller inte.
Jag har även försökt få lite ordning på alla bilder som tagits den senaste tiden. Har ju varit sjukt mycket konserter och det tar tid att få ordning på det men det börjar synas en ljusning när det gäller det också. Tänkte försöka få upp ett gäng bilder här också så att ni kan ta del av några av dom.

Annars funderar jag på om jag blivit lite snurrig. Vet inte om det är värmen eller allt annat men idag har jag mest lyssnat på Håkan Hellström och Lena Philipsson. Det fanns inte på kartan för något år sedan. Nu blir nog Agnes glad för Håkan, och för övrigt så hittade hon hem idag, och det var riktigt roligt att höra att hon hade det så bra på sitt läger. Hon förtjänar verkligen att ha det helt underbart efter alla tråkigheter. Och hon har varit saknad. Men på något sätt så kanske det var lika bra att hon var borta just den här veckan... För hennes eget bästa.

Sen planeras det för Allsång på Skansen på tisdag. Jag hoppas verkligen kunna ta mig dit och sen får vi se vilka jag får vid min sida. Agnes får man inte missa och sen är det nog något visst med att ta sig till Skansen under en allsångskväll.

Det är ofattbart hur livet kan vara så grymt mot någon. Nästan allting har gått emot J. under de senaste åren. Inte nog med att två av hennes bästa kompisar dött nyligen utan det finns ytterligare ett par närstående som hon tvingats se försvinna ifrån henne... Och lägg därtill föräldrarnas stora svek. Var fanns hennes trygghet? Var kunde hon bygga upp sin självkänsla, sitt självförtroende och sin personlighet? Vem hjälpte henne och fanns för henne när hon mådde som sämst? Hur ska man klara att gå vidare när folk försvinner runtomkring en dör på ett eller annat sätt och när man inte ens kan känna sig trygg i sitt eget hem? Det känns omöjligt...
Och det enda hon vill är att få vara lycklig... Något hon knappt vet vad det är...

Visa mer kärlek och omtanke till era närmaste...

Jag trodde aldrig livet var så svårt
Jag trodde aldrig hjärtat var så hårt
I människor som älskade varann
Jag trodde på att drömmen den var sann

Nu står jag här och orkar inte mer
Nu undrar jag om Gud hör när jag ber
Alla mina ord har tagit slut
Det känns som allt mitt hopp har runnit ut
Och alla mina tårar
Carola - Vem kan älska