Anna Ternheim

En vecka sedan jag bloggade sedan och det är på tok för lång tid. Men det är så underbart att vara med Cicci att man inte vill ta upp en massa tid med att sitta och skriva blogg. Cicci åker hem imorgon bitti och vi ska snart mysa till det lite framför tvn. Jag har dragit på mig en rejäl förkylning som förstör glädjen lite men det är sånt man får leva med. Känns på något sätt bra att den äntligen brutit ut när jag gått runt och känt mig lite halvseg i drygt två veckor.

Fantastiskt, magiska ögonblick, pampigt, grymma arrangemang, kanonbra låtlista och en Anna som tar för sig mer och är mer spontan än vad hon vågar vara tidigare. Det enda som stör mig efter två så här underbara konserter är hur det ska kunna bli ännu bättre. Hur ska hon nånsin kunna göra en konsert som är bättre, som ger lika bra stämning och där man njuter av varenda liten sekund. Ja, för er som inte minns vad jag skrivit tidigare så har jag alltså sett Anna Ternheim med Cicci, två gånger på två dagar. Det började i Helsingborgs Konserthus i torsdags och slutade i Flygeln i Norrköping i fredagskväll.

Jag fick flashbacks i inledningen då hon öppnade med Girl Laying Down och sedan använde samma övergång till Today Is A Good Day som vid spelningen i Musikjournalen Live. Riktigt häftigt att dom använde sig av samma intro som på skivan vilket bygger upp en riktigt förväntansfull spänning och även gör att man hamnar i rätt sinnesstämning. Sedan rullar det på... Dom har verkligen byggt upp låtarna med riktigt svulstiga och härliga arrangemang. Staffan Andersson, ja han i Hovet, briljerar på sin gitarr i var och varannan låt. Han visar verkligen sin klass för han är grymt duktig. Sen visar han sån härlig känsla i låtarna där han går in i ett eget skal och framkallar det bästa av varje låt. Under A French Love och My Secret blev han lagom till sig och studsade runt på scen.

Naturligtvis spelades låtar som Such A Lonely Soul, Feels Like Sand, Tribute To Linn, One To Blame och vackra Halfway To Fivepoints. Men även en del från förra skivan, Hela skivan är så bra att man byter favoritlåt nästan för varje dag men nu har det varit Lovers Dream ett tag. Därför var det extra kul när Anna presenterade den låten som hennes favoritlåt på skivan. Hon körde den under sitt extranummer efter Calling Love. Sen satte hon sig vid sitt piano och tonerna till Shoreline strömmade ut. Stort jubel och helt magiskt... Hon har lärt sig att spela lite bättre nu också vilket gjort att hon ökat tempot litegrann i låten, rätt kul att märka.

Shoreline var ett fantastiskt slut där Anna reste sig upp först och gick fram och bugade och tackade publiken. En efter en av bandet gjorde likadant... Flera trodde att det var slut både i Helsingborg och här men Cicci som sett Anna i Malmö visste bättre. Efter ivrigt applåderande kom alla tillbaks ut på scen och körde My Secret som avslutning. Vad vore en konsert med Anna Ternheim utan den låten? Hon släpper verkligen loss till den låten och öser järnet.

I mitten av konserten i Helsingborg så gav hon publiken chansen att önska någon av hennes låtar som hon skulle spela. Cicci hade planerat det väl och var snabb med att reagera och önska Wedding Song. Varför det? frågade Anna lite fundersamt och Cicci svarade att den är så bra och så fin... Anna verkade vilja ha en utförligare förklaring men nöjde sig med det och spelade den fina låten. Riktigt kul! Jag skulle så gärna vilja ha höra den i ett speciellt sammanhang i framtiden.... Ja, nu ska jag inte säga för mycket här men så är det. I Norrköping sa hon att hon fått ett mail av en tjej som önskat Loneliness Is Gone så därför kunde vi inte önska Elegi som vi hade planerat. Det hade varit grymt att höra hennes reaktion då. Fast det var naturligtvis trevligt att höra Loneliness Is Gone också även om hon berättade att hon inte tycker att den känns färdig än.

Det är så himla svårt att skriva om det för en sån här konsert måste upplevas. Den är grym från början till slut. Så har ni möjlighet att gå på någon konsert och har den minsta känsla för att ni gillar Anna så ska ni göra det. Det rekommenderas starkt.

Sen var det riktigt kul att träffa henne efteråt också. I Helsingborg köpte Cicci sin sista Anna-Ep som saknades i hennes samling. Så nu har hon alla singlar, ep, och album som släppts. Inte illa va? Jag har också en del såklart. Anna log glatt när hon såg oss i Norrköping också och sa:
- Ni ger er inte! :-)
Men det märktes så klart att hon blev glad över att se oss. Så nu planerar vi nästa konsert... Galna eller inte? Men det är alltid lika grymt att följa utvecklingen av en artist från början... Anna och Agnes...

Nu ska det ses på lite film här innan det är dags att sova. Vi har hört Walk The Line så får vi se vad vi tycker om den. Cicci åker hem imorgon bitti så jag fortsätter väl mitt bloggande imorgon om allt annat som hänt den senaste veckan.