She´s a champion

Dagen har ägnats åt att lyssna på Agnes nya skiva, styrelsemöte med friidrotten, lost på tv och en hel del jobb med hemsidor. Agnes skiva kräver några lyssningar innan alla låtar sätter sig så det är svårt att säga så mycket om den än. Det finns flera riktigt bra låtar och just nu är mina favoriter Champion, Somewhere Down The Road och (What do I do with) All this love. Den sistnämnda har en stark text också där det handlar om ett sprucket förhållande. Och Agnes lyckas sjunga med så mycket inlevelse så det känns djupt in i själen.

Jag ska ta och skriva lite om helgen. Dagarna ramlar iväg och snart är det en ny helg och då är det bra att ha skrivit om den förra. Jag började färden ner till Trollhättan i lördags förmiddag och anlände dit tio i fyra på eftermiddagen. Vi åkte en jobbig omväg om Karlstad men jag roade mig bra ändå genom att lyssna på en massa skivor. Det blev blandad kompott, Sahara Hotnights, Backyard Babies och Lasse W. Väl framme så stod Sara, Emelie och Cicci och väntade på oss andra som kom med samma tåg. Mia och Marre hade alltså åkt samma tåg som jag utan att vi visste om det.

Sedan började problemen med att få in alla sex i en liten blå Seat, för det var väl en Seat? Emelie körde och ibland är det bra att ha långa ben för då får man sitta fram :-) Värre för dom andra fyra som skulle sitta i baksätet. Tre fick plats och den fjärde fick sitta i knät på någon. Såg nog lite roligt ut och var lagom otillåtet men vi klarade oss som tur var utan några ingripanden från polisen under helgen. Närmast var det när jag lyckades få syn på ett blåljus när vi satt och körde, Emelie gömde sig så gott hon kunde i baksätet, innan vi märkte att det var en ambulans.

Efter att ha handlat lite på ICA, bl.a. två sexpack cider och lite frukost till söndagen så åkte vi till vår stuga som vi hade hyrt. Den låg lite utanför Trollhättan och vi blev lite förvånade när vi såg hur liten den var. Runt tio kvadratmeter, med fyra bäddar, och ingen toa eller något vatten. Två bäddar var visserligen extra breda så det gick att ligga två i dom. Däremot fanns det ett kylskåp som vi kunde utnyttja. Så vi gjorde oss hemmastadda, så gott det nu gick, och gick ut och kollade läget angående toaletter och sånt. Sara stod för helgens roligaste händelse då hon tappade nyckeln till huset i toaletten. Det skrattade vi galet mycket åt och gissa om någon ville hålla i den nyckeln något mer? Ne, inte frivilligt. Mia lyckades i alla fall dokumentera nyckeln i toaletten genom att ta en bild. :-)

Vi roade oss i stugan ett tag, innan det var dags att börja göra oss i ordning inför kvällens äventyr, Bris-galan. Vissa hade beslutsångest angående vad dom skulla ha på sig men det är väl bara normalt när det gäller tjejer. :P Hur som helst så kom vi iväg strax efter sex och hade då en dryg timme på oss att äta innan det var insläpp. Vi yrade runt rätt mycket innan vi hittade ett ställe att äta på och där fick jag den största kebabtallriken jag någonsin ätit. Kan inte förstå hur dom trodde att man skulle orka äta upp den. Cicci hjälpte till lite när hon hade ätit upp sin mat men det blev ändå en hel del över. Sen gick vi mot Älvhögsborg där galan skulle äga rum och konstaterade att det var en riktigt lång kö utanför. Men vi kom in ganska snabbt ändå. För en gångs skull hade dom bra fart på insläppet, annars brukar det gå riktigt segt. Själva galan kommer jag skriva mer om i nästa blogg för det blir alldeles för mycket i den här annars.

Efter att vi kommit hem från galan tittade vi på dokumentären "En dag med Agnes" som Mia gjort. Den ligger uppe på Agnes hemsida nu och går att se om man har koden som följer med Agnes nya skiva. Så om det nu är någon som tänkt ladda ner skivan, ni skulle bara våga, så missar ni den fina dokumentären. Den är riktigt bra dessutom. Sen ordnade Mia lite te åt oss andra och vi började prata om både det ena och andra. Tänker inte gå in närmare på vad här. Men trevligt hade vi. Klockan drog iväg en bra bit in på natten innan vi insåg att det var dags att sova lite eftersom vi skulle upp relativt tidigt på söndagen.

Efter fem timmars sömn lyckades vi ta oss upp, se hela dokumentären som Mia gjort med Agnes, en ihopklippt version går att se på hemsidan, äta frukost och städa huset innan vi åkte därifrån vid halv elva. Vi fick upp en affisch om Agnes skivsignering i Trollhättan som var igår, onsdag, innan vi skildes åt. Marre och Mia tog bussen, jag och Cicci satte oss och väntade på tåget och Emelie och Sara åkte mot Vänersborg för att sätta upp lite affischer om Agnes. Allt var iallafall väldigt lyckat även vid sidan av Bris-galan som ni säkert förstår.

Cicci och jag tog tåget till Göteborg innan vi fortsatte färden ner till Helsingborg med buss. Vi var framme där runt halv fem och jag kände mig ganska trött. Cicci och jag tog vara på kvällen genom att gå ut på en promenad där vi passade på att hyra en film. Det blev Besatt, som var riktigt läskig. Att det är en sann berättelse gör ju att man börjar tänka en hel del. Hur fungerar exorcism egentligen och hur många är drabbade... Eftersom vi var trötta somnade vi ganska tidigt och vaknade tidigt eftersom jag skulle ta bussen hem strax före elva. Och så var det roliga slut... Hade givetvis velat vara kvar hos Cicci några dagar till men ibland måste man prioritera även mindre roliga saker. Många fina minnen finns iallafall beverade från helgen...

Cause I´m a champion
so much stronger than I was before
Cause I´m a champion
finally taking hold om my life
Agnes - Champion