Saker är inte alltid som de ser ut...

Nu snurrar det mycket i mitt huvud. Saker är inte alltid som de ser ut att vara. Det händer alldeles för mycket dramatiska och hemska saker i vår närhet utan att vi har någon aning om det. Allt kan se bra ut utåt och verka bra men verkligheten kan se helt annorlunda ut.

Många av oss lever under trygga förhållanden under vår uppväxt precis som vi ska kunna göra. Vi har känt oss älskade av våra föräldrar och känt deras stöd på alla sätt. Många barn får aldrig uppleva det här. Istället utsätts många barn för våld, både fysiskt och psykiskt, på ett eller annat sätt i sina egna hem. Dag efter dag blir dessa barn utsatta utan någon egentligen anledning. Föräldrarna har ofta problem på ett eller annat sätt och det går ut över barnen som trycks ner istället för att få känna den trygghet som de så väl behöver. Ungefär var tionde barn utsätts för våld i hemmet men mörkertalet är förmodligen stort. Av 30 barn i en klass utsätts alltså i genomsnitt var tredje barn för våld. Det är knappast något vi går och tänker på och än mindre tror.

Och samhällets förmåga att möta dessa barn har allvarliga brister. Alltför många fall läggs bara ner och barnen blir totalt hjälplösa. Ofta sker dock allt i det tysta. Barnen vågar inte berätta vad som händer varken för sina kompisar och än mindre för någon vuxen. Och när vuxna väl misstänker någonting så är det många som inte ens ingriper. Mest tragiskt är det när lärare som har skyldighet att anmäla inte ingriper utan avvaktar för att verkligen vara säkra... Det här SKA inte få hända. Barn ska kunna berätta vad som händer utan att vara rädda och de ska få den hjälp de behöver. Inget barn ska behöva leva i ett hem där föräldrarna använder våld. Och barn som lever under dessa förhållanden måste försöka förstå att det aldrig är deras fel. Jag blir arg, lessen och frustrerad varje gång jag får höra att någon drabbas av våld i sitt eget hem och mest smärtar det givetvis när det handlar om någon jag känner. Men ni som känner mig vet att jag vägrar ge upp det här utan att ta strid..

Jag kände att jag behövde få ventilera det här lite. Vad man ska göra för att minska våldet i hemmen vet jag inte riktigt. Problemen hos föräldrarna ligger ofta i hur de själva växt upp eller olika problem som de hamnar i. Men socialtjänsten måste ta sitt ansvar och ta barns problem på allvar...

En annan sak som jag går och funderar mycket på är framtiden. Det är snart val och som jag ser det blir det svårt att rösta på något annat än den röda sidan. För så länge arbetslösheten ser ut som den gör går det inte att sänka A-kassan som moderaterna vill göra. Det går inte att trolla fram jobb utan just nu är det en ganska stor klick som går arbetslösa och många av dom skulle göra vad som helst för att få ett jobb. Varför då öka klyftorna genom att sänka bidragen till dessa samtidigt som de som tjänar mest ska få behålla sin lön eller få påökt samtidigt som de få mer pengar över pga att skatten sänks. Jag trodde vi skulle försöka få bort det klassamhälle som vi trots allt lever i. Samtidigt kommer naturligtvis även socialdemokraterna göra vad de kan för att se till så att alla får ett jobb, det är deras viktigaste punkt.

Och på tal om valet så är det första ämnet jag skrev om i bloggen inget som partierna pratar särskilt mycket om. Det kommer långt ner i deras lista på vallöften trots att det är ett oerhört allvarligt problem. Undantaget verkar vara Miljöpartiet där följande går att läsa i deras första punkt inför valet:
1. Barns bästa
Alla barn har rätt till ett liv i kärlek, respekt och utan diskriminering. Varje barn måste bli sedd och få möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Vi vill införliva FN:s barnkonvention i svensk lag.