Älskade Lasse!

Dagens bästa nyhet är att Stefan Holm ska fortsätta med sitt höjdhoppande ytterligare två säsonger. Han sätter OS i Peking 2008 som sin slutpunkt om nu inget oförutsett inträffar innan dess. Risken är väl att även Kajsa Bergqvist slutar efter den säsongen då hon är född -76 precis som Stefan. Så mycket äldre än 32 går det väl knappast att vara som höjdhoppare på elitnivå. Om man nu inte heter Javier Sotomayor och är världsrekordhållare. Men nu ser jag iallafall framemot att få se Stefan hoppa ytterligare ett par år.

Har haft en ganska lugn dag annars. Sov ut riktigt ordentligt efter gårdagens bravad då jag knappt sov nånting på natten. Sen har jag pillat med de gamla vanliga, hemsidor mest. Har funderat en del på idol också. Den här gången känns ju finalen riktigt spännande. Visst att det var spännande att följa Agnes förra året. Men för två år sedan var Daniel Lindström klar favorit och förra året var det Sebastian som var den klara favoriten. Dom såg självklara ut att ta sig till final. Skönt att Agnes snuvade Sebastian på segern men nu känns det nästan som att vem som helst kan vinna och vem som helst kan åka ut. Visst finns det några som är favoriter men ingen som är solklar favorit. Så det lär bli kul att se hur dom klarar sig och vem som kan stå för den största utvecklingen den här gången.

Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck. I varje låt han skrivit så finns det någonting som berör en på ett eller annat sätt. Det går att känna igen sig så ofta i hans låtar. Tänker tillbaka på när jag såg honom första gången. Lite pinsamt kanske att skriva att det var först 4 sept 2004 och att jag då knappt kunde en enda av hans låtar. Att gå på konsert med en artist då man kan knappt en enda låt är alltid speciellt och ofta inte lika roligt som när man kan sjunga med i låtarna. Men det här var magiskt. Cloetta Center hade invigts dagen innan. Och dom hade tagit dit Linköpingssonen Lars Winnerbäck på lördagen. Fullsatt arena, 11000 åskådare, och stämningen var magisk. Cicci och jag stod rätt långt fram och gungade med till låtarna. Vi flöt runt bland en massa folk då det var riktigt trångt men det var det värt. Massa allsång, Thåström som gästartist, Thorsten Flink läste upp en av Lasses nya låtar som inledning, och Lasse var helt rörd flera gånger. En enormt häftig upplevelse som jag önskar att fler hade fått uppleva. Och sen var jag verkligen fast. Tog Lasse till mitt hjärta och nu kan jag väldigt många låtar.

För att inte tala om förra hösten då han var där igen på sin 30-årsdag och bjöd på konsert, han gav oss ett presentpaket och hade gästartister som Anna Ternheim, Håkan Hellström och Nicke Borg i Backyad Babies. Det är svårt att ranka konserter då artister berör på olika sätt men det här var definitivt två av dom bästa jag varit på.
Hösten lär säkert bli rolig den också eftersom det finns ett antal konserter som lockar. Men jag återkommer när det närmar sig dom.

Vill avsluta med att säga att livet inte alltid är lätt. Ibland säger kroppen ifrån, ibland är det olika relationer som krånglar på ett eller annat sätt och ibland är det andra saker. Vissa av mina vänner har det inte helt lätt men ni ska veta att jag tänker på er och att jag finns för er i alla lägen. Tycker om er så mycket!