If love can kill I´ll die for you

Det senaste dygnet har varit halvt kaotiskt. Skulle vara serveringsvärd hos min friidrottsklubb idag kl. 9-13 och behövde alltså gå upp runt halv 8. Problemet är bara det att nu när jag har så lustig dygnsrytm så blev det så att jag knappt sov nånting innan jag var tvungen att gå upp. Så jag gick var lagom trött och seg när vi hade serveringen men det gick det också. Under natten hade jag suttit uppe och skrivit ett protokoll från senaste styrelsemötet. Det tar sån enorm tid och är lagom tråkigt men nu är det iallafall gjort. Hann även få iväg ett mail till leverantören av eltidtagningen så att vi kan få alla fel åtgärdade. Så lite nyttig var jag trots allt. Väl hemma från serveringen idag så stupa jag i säng och sov några timmar. Vaknade av att telefonen ringde och har känt mig hur seg som helst under hela dagen. Men förmodligen kommer jag väl inte i säng i vettig tid idag heller.

När jag kom till Tjalvegården idag så hade dom haft fest under lördagskvällen och natten. Vi hyr ut en lokal där till fester och dyl. och inatt verkade dom haft ett riktigt fylleslag. Mängder med tomflaskor, flaskor som var oöppnade och riktigt grisigt. Kladdigt golv som vi fick tvätta av och det värsta av allt, ett fönster stod öppet. Det var inte helt bra om man säger så. Men annars så fungerade det bra. Det kom riktigt många och fikade i den härliga sensommarvärmen. Önskar dock att jag tagit vara på den här sista värmen lite mer. Jag har nog inte riktit fattat hur underbart det varit men än är det väl inte försent.

Carro ringde i fredags. Det var riktigt trevligt. Längesen vi hade något längre samtal men nu blev det en hel del sagt. Både trevliga och mindre trevliga saker men livet är ju inte en dans på rosor alla gånger. Carro förtjänar dock att ha det riktigt bra efter allt hon gått igenom. Saknar Dig och jag hoppas vi kan höras lite mer framöver.
Såg på Idol i fredags också och så mycket att säga om att Cissi och Erik gick till final är det inte. Jag hade gärna sett att det varit två andra men det går ändå inte att göra något åt det. Mina favoriter var ju i final sedan tidigare, tre tjejer. Någon som är förvånad?

Sen såg jag The Pianist senare under natten till lördag. En film av Roman Polanski som verkligen berör. För er som inte sett den så handlar den om en judisk pianists kamp för att överleva andra världskriget. Det är en sann historia och såna känns alltid extra mycket. Oerhört dramatiska scener utspelas och det är ofattbart hur det kunde få hända...

Däremellan hann Cicci ringa från Rom. Hon hade det riktigt bra därnere och hade t.o.m. ett eget badkar på hotellrummet, det är lyx! Kändes skönt att få höra hennes röst. Den får mig att känna mig lugn och trygg. Fler och fler tycker att vi borde göra något åt vår situation och det är väl lika bra att erkänna att det varit läge för det ett tag.
Och så ringer Cicci precis när jag sitter och skriver... Har längtat efter att få prata med henne och så bryts samtalet efter några minuter och det är omöjligt att få kontakt igen. Blir arg och lessen...

Orkar inte skriva mer utan avslutar med en låt som säger en del. Elin Sigvardsson är underskattad. Hon är värd så mycket mer uppmärksamhet än vad hon fått hittills efter två album.


Elin Sigvardsson

At the first day I wanted you
and I still do want you baby
At the first kiss I got afraid
and I feel the same about your love baby

It's like a drug, dear, that swollows me
now I can't be without you baby
So give something to hold on to
some hate would do
'til your love saves me

We've had a hopeless start, but I think we can fix it
'cause if we fall apart, I know you would miss it
just as much as I would do too
I've had a homeless heart, but I'm ready to seattle it
and this restless body,I'll be able to still it
there's nothing I wouldn't do
If love can kill I'll die for you
Elin Sigvardsson - If love can kill I´ll die for you