Så underbart...

Jag har varit hemma i några timmar nu men fortfarande har jag svårt att sätta ord på allting. Många är det som inte hängt med i svängarna nu och jag får väl börja med att förklara att jag varit uppe i Stockholm igen för att se och höra Anna Ternheim framföra sin nya skiva i Musikjournalen live i P3. Alla hade möjlighet att se det då dom livestreama spelningen på Musikjournalens hemsida men att vara där var naturligtvis något extra. Anna berörde i lördags men vad gjorde hon inte nu. Det är enormt modigt att framföra en ännu icke utgiven skiva framför publik och live ut i radion. Hon kallade det själv galet och läskigt. Kvällen inleddes med att hon spelade två gamla låtar och kunde det bli bättre när hon inledde med Troubled Mind. En av mina favoritlåtar. Då var det så att tårarna letade sig fram i ögonvrån. Men det kändes ju lätt märkligt att börja gråta redan under första låten så jag lyckades hålla dom borta. Sen körde hon Better Be innan Salem Al Fakir kom upp på scen och körde några låtar.

Sen intervjuades Anna och några av dom i publiken fick ställa en fråga till henne. Och hon är så oerhört skön. Hon är eftertänksam och kommer med bra svar och beskriver allt på ett målande sätt... Sen är hon riktigt flummig ibland men det gör ju inte att man tycker mindre om henne.
Under den andra timmen var det då dags för Anna att framföra hela sin nya skiva och hon inledde med sin nya singel, Girl Laying Down. Staffan Andersson, som spela gitarr, är alltid lika skön att se. Han lever sig in i musiken på ett härligt sätt och går in i en egen liten bubbla när han spelar. Och Anna fortsatte med att spela en medryckande låt som förmodligen kommer bli en av mina favoriter på skivan, Today Is A Good Day. Sen fortsatte hon med sina mörka, deppiga låtar med helt fantastiska texter. Många tycker att musiken gör låtarna men ju äldre man blir desto mer uppskattar man och bryr man sig om texterna. Hur kommer det sig annars att jag har Lars Winnerbäck, kent, Anna Ternheim och Elin Sigvardsson som några av mina favoriter.

Precis som på första skivan så spelade Anna piano på en av låtarna. Måhända att slutackordet blev fel men den låten var verkligen fin precis som Halfway To Fivepoints där Annas gitarr och ett piano var det enda ackompanjemanget. Och känslan i hela studion var att alla var väldigt tagna av låtarna som framfördes. Det var t.o.m. så att applåderna blev något tama efter vissa låtar pga. att folk bara satt och njöt och verkligen sög åt sig av allt. Mitt under spelningen märkte jag att Josef Zackrisson, basist i Hovet, satt mittemot mig vid samma bord. Sen märkte han nog att jag kände igen honom eftersom min blick råkade gå åt hans håll lite väl många ggr. Ja, så blir det när man känner igen nån.

Hur som helst en helt underbar stund i Studio 4 i radiohuset som är obeskrivbar i nuläget. Anna är betydligt bättre än vad hon tror själv. Det går lugnt att konstatera. Hon är väldigt blygsam i sin framtoning men hennes musik är så grymt bra. Efter det hela var över gick jag fram och bad dom att hämta Anna så jag kunde tacka och lämna över en blomma. Vad som sades då behåller jag för mig själv men jag kan iallafall säga att hon blev väldigt glad och det var ju meningen. Och givetvis var det värt resan upp. En oförglömlig kväll som alltid kommer finnas med mig. Sen var det trevligt att P3 bjöd på fika, godis, nyckelband och t-shirt också. Det är aldrig fel att vara givmild.

Found love, last summer it faded away
All marks on my body vanished in a day
Unwanted, late September when you are eager to find
Wait to last winter, love of any kind

You have no one on your side, fight your own troubled mind
And no help to come by, fight your own troubled mind.
Anna Ternheim - Troubled Mind