Två vackra flickor...

1,5 vecka sen jag bloggade senast och mycket har hänt. Det är ganska omöjligt att skriva om allting och åtminstone få med allt så utförligt som jag brukar skriva. Men allt har åtminstone gått riktigt bra.

Första jobbveckan av två är över och det har gått över förväntan. Det är visserligen inte så svårt att stå och dela ut en tidning men jag trodde nog det skulle bli segare och tråkigare än vad det är. För tidningen är riktigt uppskattad. Många tar emot den med ett leende på läpparna och fäller en trevlig kommentar. Fler tar emot den än vad jag trodde och allt flyter på. Det tråkiga är dock att vissa av mina medarbetare inte gör det dom ska. Till slut fick jag nog och skickade ett mail där jag påpekade att dom inte skött sig.. Jag gillar inte att klaga på andra men den här gången kändes det befogat.

Men fortfarande är jag ingen morgonmänniska och har haft en tendens att lägga mig för sent. Jag gick upp 04.50 tre gångar under veckan och jag har varit rikigt seg under kvällarna. Två eftermiddagar har jag lagt mig när jag kommit hem och sovit/vilat ett par timmar. Annars hade det aldrig slutat väl. Benen blir riktigt sega och värker när man ska stå rätt upp och ner flera timmar i sträck men det är det värt... Jag tjänar ju trots allt en hel del och det är välkomna slantar.

Jag slutar jobbet på fredag och tar bussen direkt hem för att ladda inför kommande helg. Då ska jag liverapportera på Svenska Friidrottsförbundets hemsida från JSM inomhus i Nyköping. Det ska bli grymt kul. Hoppas bara att internetuppkopplingen fungerar bättre den här gången än vad den gjorde i somras.

Förra helgen såg Cicci och jag Melody Club i Malmö tillsammans med Anneli och hennes pojkvän och två till. Det var en liten favorit i repris eftersom vi sett dom där tidigare och det var grymt häftigt. Dom har samlat på sig en hel del hits nu och lyft sig ett snäpp sen förra gången vi såg dom. Kristoffer gör sig bättre på scen och dom fick med sig publiken på ett grym sätt. Hits som Palace Station, Electric, Covergirl, Take Me Away, Destiny Calling och Fever Fever radades upp.

Igår var vi ute här i Helsingborg. Jag kände mig seg hela dagen och tvekade länge om jag skulle med, men om jag inte gjort det hade jag ångrat mig kan jag säga. För när jag väl kom ut kände jag mig betydligt fräschare och blev nästan piggare ju längre natten led. Cicci och jag flummade runt med lite folk först och sen tog vi några varv på dansgolvet. Härlig musik som vanligt på stora golvet. För övrigt såg vi Laleh när vi kom dit eftersom hon hade konsert precis innan. Hon stod och signerade lite prylar åt folk.

Framåt två hände det stora saker. Helt plötsligt fick Cicci en helt annan blick och när jag fångade in vad hon såg så var det en riktigt trevlig syn. Sandra, som Cicci känner, tillsammans med Ciccis ögongodis. Flickan som numera bor i Landskrona och som Cicci blir helt till sig över. Ja, jag är inte ett dugg svartsjuk om nu någon tror det. Tycker bara det är kul. Så vi tittade en del på dom, båda väldigt söta, medan vi yrade runt. Så småningom var det dags att dra sig hemåt och hur det nu kom sig så skjutsade vi hem dessa båda tjejer till Sandra. En något märklig situation men väldigt omtänksamt av Cicci att ta det initiativet då det är en ganska mörk och läskig väg hem till dom annars... Så vi hade en grymt rolig natt.

Vi kom i säng runt halv sex och jag konstaterade att jag ska upp två gånger inom ett dygn. Börjar nämligen 6 imorgon och ska upp 04.50. Idag sov vi till två ungefär så nu har jag lyckats vända på dygnet igen men det var det värt. En något lugnare vecka stundar nu. Jobbar 6-10 tre dagar och 7.30 - 9.00 på tisdag. Nu får det vara nog för den här gången...