Berg & Dalvana

En börda har släppt även om det känns delat... Det var tvunget att komma ut så småningom. Nu kanske jag slipper den press jag känt och alla problem som det fört med sig. Livet är inte lätt alla gånger. Det har jag fått erfara. Jag tror på en lösning. Det kan inte vara meningen att det ska fortsätta så här.

Trots allt så finns det dom som har det värre. Att mista en nära anhörig måste vara det värsta som finns. Tryggheten försvinner och allt bara går i kras. Det är vad som hänt i Six Feet Under. Visserligen bara en serie men som trots allt har ett budskap. Ofta går det att få sig en tankeställare när man ser den serien. Hur hade jag hanterat den situation osv. Dagens avsnitt gjorde en rörd på flera sätt. Var rädda om varandra.... Man vet aldrig när någon rycks ifrån en.

Det här blev väldigt allvarligt känner jag men allt kan inte vara glatt jämt. Ett år sedan jag, Cicci, Anneli, Fanny m.fl. såg kent i Malmö. En oförglömlig dag. Pratade med Cicci om det igår och det är härligt att minnas tillbaka. Min första kent-konsert. Allt från tågresan ner, mötet med folk, vandring på stan, färden till konsertplatsen, all väntan... Anna Ternheim var förband, kan det bli vackrare? Så oerhört perfekt med Anna innan en konsert med kent. Har inte riktigt tänkt på det så förrän nu. Nedräkning på storbildsskärm och till tonerna av 400 slag lyftes skynket bort och där stod pojkarna från Eskilstuna. En grym konsert som jag alltid kommer minnas... Efteråt blev det en snabb promenad genom Malmö för att till slut hinna fram till ett tåg... Vi andra väntade lite längre innan vårat tåg tog oss tillbaka till Helsingborg. Minnen, minnen, minnen...

När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?
kent - Berg & Dalvana