Black Sunday Afternoon

Veckan har gått riktigt snabbt och det mesta har handlat om jobb. Åtminstone månd-fred. Det var ju min tur att planera på jobbet och jag tycker faktiskt att det gick riktigt bra. Vi hade lite däckbyten att ta hänsyn till som ställde till det men i övrigt gick det bra. Hade en upplärning också och den verkar ganska lovande. Återstår att se hur det går när hon får pröva sina egna vingar imorgon men det ska inte behöva vara några större problem. Tyvärr blev det sent i fredags pga. olika omständigheter. Mycket post och för lite personal vilket inte berodde på mig.

I tisdags fick jag ett trevligt sms när jag var på väg att avsluta min jobbdag. Cicci hade lyckats få tag på Anna Ternheims nya skiva som skulle släppas dagen efter. Hon var så klart helt till sig eftersom det är hennes absoluta favoritartist. Det går nog att kalla Anna för Ciccis idol. Men givetvis blev jag också glad eftersom vi båda längtat efter den. Anna har bytt sound lite men fortfarande är det hennes unika röst som står i fokus och texterna. Ofta mörka och dystra texter om kärlek och svek men som går att känna igen sig i.

För att ta allt om Anna på en gång så var vi på signering med henne i lördags och det var riktigt trevligt. Det var meningen att hon skulle spela tre låtar men det blev en fjärde som Cicci fick önska. Andra gången hon önskar en låt av Anna faktiskt. Cicci var ju typ den enda som hunnit lyssna på albumet ordentligt. En riktigt trevlig stund och jag blev imponerad av hur fantastiskt hon sjunger live. Låter lika bra som på skivan. Inte ens i närheten av någon falsk ton. Sen var det så klart kul att träffa henne och byta lite ord med henne när hon signerade våra skivor. Cicci hade tagit med sig ett antal som hon samlat på sig. Så nu vet hon vart vi dyker upp härnäst vilket hon tyckte var riktigt kul!

I fredags var vi på ytterligare en konsert och ännu en gång såg vi Amanda. Den här gången i Malmö. Ännu en gång blev det dessutom något att bära med sig. För hon är så grymt bra! Även om låtlistan ser likadan ut så är alla konserter unika vilket beror på att är så spontan på scen. Sen är hennes samspel med gitarristen Pär Wiksten unikt. Nu såg hon t.ex. till så det blev två fanfarer spelade för att hylla Skåneland. Det var galet ös under dom fartiga låtarna. Så galet att Pär Wiksten ramlade av scen när han gjorde ett hopp och tappade balansen. Det verkade ha gått bra men gitarren fick sig tyvärr en smäll.

Sista konserten med Amanda för den här gången. Förhoppningsvis dröjer det inte för lång tid till nästa gång. Hon är unik och dom nya låtarna lovar gott inför nästa album. Lite smakprov från konserterna tänkte jag lägga upp på bloggen under morgondagen.

Söndagen har till viss del spenderats hos Ciccis familj där vi var bjudna på middag. Vi fick gås och det är riktigt gott. En skånsk tradition för det äts inte alltför mycket i övriga delar av landet.
Nu laddar jag inför en ny vecka. En tuff jobbvecka för det väntas mycket post.