Ni är det finaste jag vet...

Lördagen, den sista dagen av Peace & Love, blev händelserik. Hur som helst så började den med att Cicci och jag försökte sova ut lite mer än dagen innan. Vi kom upp vid halv ett och åt egen frukost. Det gäller att vara sparsam och sen är det lite mysigt att gå upp och göra i ordning sin egen lilla frukost.

Dagens första grej blev att besöka skivmässan som fanns utan festivalområdet. Vi missade den förra året men nu tog vi oss dit och det var trevligt att kolla igenom skivor i olika format, cd, vinyl och lp. Det har ju hänt en del på den fronten och frågan är hur det blir nu när skivförsäljningen i cd-format sjunker. Är Marit Bergman på rätt väg när hon ger ut en låt i månaden till folk som kan prenumera på hennes tjänst? Det är möjligt att det blir så eller att det ges ut betydligt fler singlar och färre fullängdsskivor.

Strax före halv fem stod vi och väntade på dagens första spelning, Christian Kjellvander. En av Ciccis favoriter och en som jag också börjar gilla allt mer. Hans lågmälda folk/rock/indie-musik som går att kalla för rätt mycket är riktigt skön att lyssna på. Tyvärr kom festivalens enda regnskur under spelningen men det påverkade inte speciellt mycket. Jag valde att gå lite
tidigare för att titta lite på Veronica Maggio. Vi såg henne förra året och nu har hon ju släppt ytterligare ett album som jag inte hunnit lyssna så mycket på. Och det jag såg nu lovade gott.

Emmy joinade oss när vi stod och såg på Neverstore. Gillar deras musik och det blev ännu bättre live. Så är det ju inte alla gånger. Får ju mina ryck ibland då jag lyssnar på lite tyngre musik och då passar Neverstore bra. Vi drog iväg lite tidigare för att få bra plats till Nicole Atkins. En snart 30-årig amerikansk singer-songwriter som jag lyssnat in mig på några dagar innan. Trots höga förväntningar så överträffade hon dom. En riktigt bra och skön röst och kanonbra låtar. Tyvärr var det en alltför liten publik då hon var värd att bli upptäckt för betydligt fler.

Efter lite mat, tacos, som jag bjöd en och annan på, så tog vi oss an Woven Hand. Ytterligare ett
band jag lyssnat på i förväg då det inte var alltför många givna spelningar att se under lördagen. Ett folk/rockband som är svåra att beskriva. Sångaren driver bandet på ett grymt sätt trots att han satt ner genom hela spelningen. Bra var dom hur som helst och jag får försöka lyssna lite mer på dom framöver. Svårt att bedöma dom utifrån det jag hört hittills.

Det var också i den här vevan vi såg Susanna Kallur med sambo glida förbi oss. Av en ren slump hamnade vi bredvid dom på Johnossi sen. Åtminstone ett litet tag. Det var tydligen en av Sannas höjdpunkter under festivalen, enligt hennes egen blogg. Själv blev jag inte riktigt lika övertygad även om jag gillade det jag hörde. Ett tvåmanna-rockband som öser järnet med sång, gitarr och trummor. Behöver lyssna mer på dom också. Men bra var det även om vi gick tidigare även från dom.
Vi såg även W.A.S.P. under dagen, ett av Emmys favoritband. Hon kunde i stort sett alla texter och trivdes. Det här var en spelning jag absolut inte tänkt se från början men klart jag hängde på och jag kan ju inte säga att det var dåligt. Hårdrock är vanligtvis inte min grej men så länge man hör vad dom sjunger så... Gitarristen var riktigt grym.

Dagens och festivalens spelning väntade sedan och arrangörerna hade smaskat på rejält. Valet stod mellan Håkan Hellström och Hanoi Rocks och det var väl egentligen inget val. Jag och Emmy med för den delen hade gärna sett glamrockbandet men det blev givetvis Håkan. Ett val ingen av oss ångrade. Håkan bjöd som vanligt på sina allra största hits både från senaste skivan och tidigare skivor och stämningen var på topp. Folk dansade och sjöng med för allt vad dom orkade. Jag som haft svårt för Håkan tar till mig honom mer och mer för varje gång jag ser honom och han har riktigt bra texter och öser ju järnet på scen. Två låtar som fastnat lite extra hos mig är dom lugna, Nu kan du få mig så lätt och Det är så jag säger det. Dom berör. Särskilt i det sällskapet som jag var i också.

En lång festival var till ända men natten blev lång av olika skäl. Det var dock värt det mer än väl.
Ni är det finaste jag vet...