måndag, juli 21, 2008

Håll Ditt Huvud Högt

Bara för att Jocke lyckats skriva ännu en galet bra låt
så väljer jag att lägga in texten. Nu är det bara att
börja plugga in den. :P Knorren på slutet är härlig...

Allt som är och allt som varit
Allt vi tänkt och allt vi drömt om
Alla våra högtflygande planer
Dom sprack på små detaljer som man glömt

Jag trodde att jag visste vad jag ville
Men vad fan jag var så ung och dum och full då
Allt värt att veta har du lärt mig
Men du säger att jag inte står i skuld

Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära

Jag vet att du gav mig all din kärlek
Utan krav på en motprestation
Åh, som jag önskar jag var värd dig
Att jag kunde ge dig nånting lika stort

Men håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Åh, håll ditt huvud högt
Jag har allt man kan begära

Lalalala…
Åh, det var då, som nu, till sist, för alltid
Lalalala…
Åh, det var då, som nu, till sist, för alltid
Lalalala…

Och det var allting som du fann
Allting du tänkte, allt du vann
Allting du drömde, allt du kände
Allt du varit

Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Åh, håll ditt huvud högt
Jag har allt man kan begära
Det är allt man kan begära
Det är allt jag har nånsin begärt

tisdag, juli 15, 2008

Solen i ögonen

En sen men utlovad recension från Winnerbäck-konserten i torsdags. Cicci och jag åkte dit så fort vi kunde efter att jag slutat jobbet och vi kom dit i lagom tid. Mycket folk och lång kö men ingen panik på något sätt. Däremot fick vi inte chansen att stå längst fram då dom infört ett system om att dom 800 första som kommer dit får tillgång till en fålla närmast scen. Nu spelade det ingen större roll då scenen var väldigt hög och då är det behagligare att stå en bit ifrån. Kontakten med scen gick att känna ändå.

För att ta det från början så har dom satsat stort på turnén. Flera förband och ett stort område med bl.a. skivbutik, cafétält, mattält, amnestytält, merchandise-tält och lite andra småställen där dom sålde korv, remmar m.m. Mysigt och trevligt att gå runt där även om vi fick kryssa oss fram mellan alla som satt och åt picknick. Det är inget jag känner är nödvändigt på en konsert. Innan allt började hade vi köpt på oss några skivor, bl.a. Lasses nya liveskiva, bränt krut vol. 3, som endast säljs på turnén. Vi hittade även en skiva med Billie The Vision & The Dancers.

Innan allt började så hade vi även köpt på oss en del merchandise. Linne till Cicci, t-shirt till mig, en tygväska, en wunderbaum, badges, tygmärke och anteckningsblock. Lite till mig, lite till Cicci och lite till oss båda. Var dom tvungna att fixa fram så många bra saker?
Vi tog oss vidare fram till stora scenen och hittade en bra plats ganska mitt i. Precis i mitten hade dom ställt ett kamerastativ och det visade sig mycket riktigt att dom filmade konserten. En live-dvd till så småningom kanske? Vi såg alla förband där Maia Hirazawa uppträdde på stora scenen och övriga på den mindre en bit ifrån. Miss Li är grymt bra med sina svängiga och härliga låtar men även Hirasawa hade flera bra låtar. Jag har knappt hört henne innan.

Sen var det då äntligen dags. Efter att ha varit där från 18 och väntat i tre timmar så gick Lasse på scenen vid 21. Till tonerna av Mareld! Jag har väl inte lyssnat så jättemkt på den låten men visst kände jag igen den, även om det tog ett tag. En oväntad men smart öppning att väcka intresset med en låt som inte spelas så ofta. Lasse körde vidare med Dom Tomma Stegen och Stockholms kyss innan han välkomnade och berättade att det var en ära att få börja turnén på just Sofiero. Bandet var på strålande spelhumör och Johan Persson briljerade som vanligt genom att spela på flera olika instrument. Lasse såg nöjd och glad ut och hade en riktigt bra röst dessutom. Tycker att han haft en tendens att få sliten röst men nu var det ju första spelningen.

Nästa oväntade låt var Dom Sista Drömmarna i en inledning som var relativt lugn. För efter den sa Lasse att nästa låt kunde var en presentation av honom för dom som inte vet så mycket om honom och drog han igång Söndermarken. Hur fin och vacker som helst. Att dessutom ha vandrat runt i Linköping på alla dom där platserna gör ju inte saken sämre om man säger så. Första gången jag fick rysningar under konserten. Efter Om det blåser genom hallen spelats var det dags för Elegi. Den vackra, magiska låten som är så fin.

Sedan berättade han om ett sms han fått och presenterade Miss Li och då var det dags för nästa höjdpunkt, Om Du Lämnade Mig Nu. Visst var den fin även med Anna Stadling men att få höra den med Miss Li var givetvis snäppet bättre. Så fulländat och perfekt. Publiken vrålade rejält efter att Miss Li sjungit sin inledande vers och då såg Lasse och Miss Li riktigt nöjda ut när dom tittade på varandra och log. Här låg konsertens bästa del för efter den kom Tvivel. Tror inte jag hört den live tidigare och det är en av mina absoluta favoriter med Lasse. Lasse spelade inte så många låtar från senaste skivan men en av dom han inte spelade på turnén i höstas kom nu, Jag Fattar Ingenting. Den är riktigt, riktigt bra.

Då var vi ungefär halvvägs genom konserten och sedan väljer jag att inte skriva så mycket mer. För resterande del är som slutet av Lasse-konserterna brukar vara. Nästan samma låtar som vanligt, fullt ös, grym allsång och härlig stämning. Men väldigt förutsägbart. Varför kan han inte överraska genom att köra lite andra låtar och plocka bort fler av dom givna? Det bästa var givetvis att få höra nya singeln, Strimmor, som första extranummer och sista låten, För Dig. Han körde även Kom och Kom Ihåg Mig som extranummer, men inte den långsamma versionen av den senare låten, som är bättre än originalet.

En lång blogg men väl värt det för att beskriva hur bra det var och beskriva allt runtomkring. Lasse sa några väl valda ord och lite lagom mycket för att vara han. Han lyckades även tappa text två gånger, på Stockholms Kyss och Strimmor. Två av dom nyaste låtarna som han tydligen inte pluggat in ordentligt än. För han sjöng ju faktiskt fel på Stockholms kyss även när vi såg honom i Malmö för ett par år sedan. Nu får vi väl se om vi inte kan få äran att se honom någon mer gång innan turnén är över. Vill till Linköping men det går med största sannolikhet inte.

Vill ni se bilder från konserten kan ni gå in på Ciccis bilddagbok, pepsi83.bilddagboken.se

måndag, juli 14, 2008

A new day has begun

Några videoklipp som jag tagit de senaste dagarna.

Amanda Jenssen - Hallelujah


Amanda Jenssen - For The Sun


Lars Winnerbäck - Mareld



Mer går att hitta på min youtube, www.youtube.com/mackesmacke

söndag, juli 13, 2008

Hallelujah!

Amanda, Amanda, Amanda...
Tredje gången jag såg henne på sommarturnén, Malmö, Borlänge, Svedala. Snart blir det även Helsingborg. Vissa frågar varför jag ser samma artist flera gånger. I det här fallet så är det lätt att svara. För den här gången blev det speciellt. För det första så var det riktigt mycket folk och härlig stämning och Amanda och bandet såg ut att trivas riktigt bra.

Sen hade dom gjort om i låtlistan. Hon avslutade med den låten, en ny låt, som hon tidigare kört som extranummer och vad skulle det då bli som extranummer? Jag var helt övertygad om att det skulle bli den underbart vackra Numb, som hon inte spelat, men i stället blir det den magiska Hallelujah som hon gjorde idoljuryn totalt mållös med. Som hon framförde den! Med känsla utöver det vanliga som gav rysningar och gåshud... Det kändes djupt. Riktigt häftigt att få höra den live.

Efteråt ringlade en låång kö med folk som ville köpa merchandise och jag och Cicci köpte oss en skiva som vi fick signerad. Viktigt att få en signerad trots att vi redan har en varsin.




Amanda sjunger med enorm känsla...

Under gårdagen var givetvis Sahara Hotnights höjdpunkten. Måste dock nämna lite om Timo Räisänens spelning som jag såg framemot. Han har ju utsetts till bästa liveartist i P3-Guldgalan och han gav verkligen järnet på scen. Däremot var det märkligt lite publik. Jag har lite svårt för hans musik men det var ju inte alls dåligt på något sätt. Timo gav sig för övrigt på en vakt som var riktigt idiotisk. Han såg nämligen hur vakten sa till en pappa som tog upp sin lilla son på axlarna för att han skulle se bättre. Det är ju vanligtvis inte tillåtet på konserter av säkerhetsskäl men när det var så lite folk som det var så var det knappast någon risk för att något skulle hända eller att han skulle skymma någon. Lite sunt förnuft borde råda.

Hur som helst så var Sahara Hotnights grymma som vanligt. En härlig spelning med mycket folk där dom körde järnet och trivdes utmärkt på scen. Dom har en förmåga att inte prata särskilt mycket mellan låtarna vilket gör att tempot hålls uppe och även stämningen. Mindre roligt var det dock att Josephine trummade sönder sin högerhand så den blödde en del. Men som den trumdrottning hon är så körde hon så klart vidare. Efteråt träffade vi halva Hotnights, systrarna Jennie och Johanna Asplund. Nice!



Systrarna Asplund, Jennie och Johanna!


Maria Andersson!

lördag, juli 12, 2008

Sommarrock

Var är jag nu då när det inte blev något skrivet om Winnerbäck igår?
Jo, på SommarRock i Svedala. Såg Timo Räisänen och Sahara Hotnights igår
och idag blir det Calaisa, Amanda Jenssen och ev. Hellsongs.

fredag, juli 11, 2008

Vi ska åt samma håll...

Roligt, fantastiskt, extas, lycka, kärlek och alldeles, alldeles underbart!
Lasse Winnerbäck är kung!
En grymt bra spelning från magiska Mareld som förstalåt ända fram till För Dig som sistalåt. Skriver mer och lägger ut låtlista imorgon.

När du står ensam kvar på tå
När ytan inte går att nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

onsdag, juli 09, 2008

Kom ihåg mig då...

Ja, imorgon är det då dags för ännu en turnépremiär. Jag har insett att den här sommaren kommer gå till historien. Förmodligen får jag aldrig vara med om att höra både kents och Lasse Winnerbäcks turnépremiärer under en och samma sommar någon mer gång. Sådant flyt har man nog bara en gång. Därför gäller det att bevara det till något fint.

Det som är så speciellt med premiärer är ju att man inte vet vad som ska hända. Vilka låtar ska Winnerbäck välja den här gången? Har han gjort några nya arrangemang och kör han några låtar helt själv? Annars brukar jag vara alldeles för nyfiken och leta upp en massa setlists (låtlistor) innan jag går på spelningar. Men det går ju inte nu.

Hur som helst så lär det med all sannolikhet bli helt fantastiskt ännu en gång. Att det dessutom är på Sofiero, Lasses favoritställe att spela på, gör ju inte saken sämre.

måndag, juli 07, 2008

Stjärnorna från psykbunkern

Måste passa på att tipsa om en sommarföljetong med kent. Per Sinding Larsen kommer varje dag från och med i dag och 25 dagar framåt att lägga upp små miniavsnitt på sin blogg på SVT. En serie han kallat "Stjärnorna i psykbunkern". För er som inte har koll så är psykbunkern kents inspelningsstudio.
Följ serien här: http://blogg.svt.se/psl/
Men bara för att jag är så snäll så publicerar jag första avsnittet i min blogg även om den är lite för smal för att riktigt hela bilden ska synas:



Folk går med åskledare

Det gick bra att jobba trots att det kändes lite ringrostigt. Det är mycket att tänka på och jag hade väl inte 100% koll på allting men jag kommer nog snart in i det igen. Sen var det spännande att se vilka som över huvud taget intresserade sig för hur min semester varit. Men jag är inte förvånad över dom som inte gjorde det. Förvånansvärt lite post för tillfället. Lite småsaker och en stor Ellos-katalog men dom där katalogerna lär vi ju få leva med ett tag. När vi delat ut en kommer nästa.

Avslutade jobbdagen med att köra en av våra bilar till service i Helsingborg. Då slapp jag ju ta tåget. Men i stället hamnade jag i värsta åskovädret när jag kom fram. Jag var ute och gick i det när det värsta dragit förbi och det mullrade nästan hela tiden och sprakade i luften. Så det var full laddning om man säger så. Visst kan jag förstå om folk vill skydda sig med paraplyer men det kan vara ödesdigert när dom fungerar som åskledare. Är oturen framme kan man råka illa ut så det är något fler borde tänka på även om det väldigt sällan händer något. Men folk lever väl som vanligt i tron att "det händer aldrig mig".

Somnade ett par timmar när jag väl kom hem. Det var ju inte alldeles lätt att gå och lägga sig tidigt igår när man vridit dygnet en massa under semestern. Sen har vi ätit god sillmiddag, slötittat på tv och myst med katten. Vår söta Simba! Gissa vem som döpte henne till det? :P

fredag, juli 04, 2008

Den öde stranden

Borta bra men hemma bäst. Så sägs det och så känns det. Men visst är det skönt att vara hemma också. Få hälsa på folk och bara vara utan att tänka på att det ska städas, fixas mat etc.
Något jag saknat är alla jordgubbar som jag varit bortskämd med att äta varannan dag under jordgubbssäsongen under min uppväxt. Mina föräldrar har en kolonilott där dom odlar en massa. Så nu var det riktigt härligt att få komma hem och sätta i sig så mycket jordgubbar jag bara orkade. För det har man ju knappast råd med annars. 30-35 kr/l är ju svindyrt i jämförelse. Så det unnar jag mig inte alltför ofta.

Nu är det dock sista året dom har kolonilotten så vi får väl se hur det blir framöver. Då får dom allt lägga ut en del extra på jordgubbar, potatis och andra grönsaker. Min pappa har ju bestämt sedan länge att han ska göra sig av med kolonilotten efter det här året. Precis som han bestämt när han ska sluta köra bil och när huset ska säljas. Tala om att leva i framtiden. Men samtidigt poängterar han alltid, "om vi får leva och vara friska". Jag hoppas att jag inte blir likadan även om jag gillar att ha koll på vad som ska hända men då i lite kortare perspektiv.

Idag har det varit ruskigt varmt vilket gjort mig lagom seg. Av någon anledning så känns det fortfarande som jag brände ut mig rejält förra veckan och att kroppen ännu inte riktigt återhämtat sig. Jag var i alla fall iväg en sväng och tog reda på lite fakta kring bilradio och högtalare. Våra högtalare i bilen är totalt kassa och så har vi en bilradio utan cd så det blir väl att fixa det framöver. Det var i alla fall en rimlig kostnad för det. Sen kan jag ju tipsa om att Kenwood och Alpine är två av dom bästa märkena på marknaden just nu. Sony och Pioneer som många köper är av riktigt dålig kvalité.

Cicci och jag begav oss ut på en liten myskväll när det började mörkna i kväll. Vi åkte ner till den öde stranden och kände på vattnet. Det var faktiskt betydligt varmare än jag trodde.
Kärlek är det finaste som finns! <3

Hemmaplan

Så var jag nere i Helsingborg igen. Det känns skönt att landa hemma efter att ha varit iväg i en vecka. Åkte ner från Norrköping igår och det gick bra att köra den här gången också. Det går faktiskt bättre än väntat att köra så långt och jag gjorde bara några få korta uppehåll också. Annars är allt är sig likt härnere. Nu gäller det bara att försöka få ordning på lite saker innan det är dags att börja jobba igen på måndag. Men det är skönt att pyssla med småsaker och göra saker och ting när man känner för det.

Idag var Cicci och jag på fotboll. Vi såg Helsingborg-GAIS och Helsingborg gjorde matchens enda mål. En märklig och ganska tråkig match där GAIS var det bättre laget men på något sätt lyckades dom inte få in bollen i mål. Det är ju trots allt det fotboll går ut på. Viktig seger för Helsingborg hur som helst. Nu hänger dom med i toppen ett tag till. Men det krävs nog att dom värvar en back och en forward om dom ska kunna blanda sig i toppstriden på allvar.

Har läst lite på kents forum de senaste dagarna och det roligaste är när Jocke Berg går in och skriver nån liten kommentar här och där. På spelningen i Borlänge fick kent börja om introt på LSD någon? och Jocke var inte sen med att svara när någon undrade vad som hände på forumet:
"Det var faktiskt Bovins keyboard som "hängde sig".
vet inte om ngn hörde det men det kom ett skitfult missljud direkt efter pianoritten på döda Vinkeln och sen hängde hela keyboardparken upp sig i 4-5 sekunder.
tillräckligt för att fucka upp introt på LSD.
Vi fick helt enkelt börja om eftersom Bovin inte kunde spela sin wurlitzer i LSD-introt som är ganska viktig för känslan."

Så kan det gå och missöden kan hända även dom bästa.

torsdag, juli 03, 2008

Peace & Love - Topp 5

För att avsluta allt bloggande om Peace & Love, grattis till er som orkat ta er igenom alla tre bloggarna, så är det dags för listan med dom fem bästa spelningarna. "Dom bästa" kan uppfattas på flera sätt men jag tar det utifrån intryck och förväntningar.

1. kent
2. Håkan Hellström
3. Jason Mraz
4. Nicole Atkins
5. Melissa Horn

Den bästa kentkonserten jag varit på, Håkan går in i mitt hjärta för varje gång jag ser honom, Mraz har riktigt sköna låtar, Atkins är ett singer-songwriter fynd med härliga låtar, Horn har en gudomlig röst och vackra låtar.
Möjligt att det kommer en blogg med bilder från P&L också.

tisdag, juli 01, 2008

Ni är det finaste jag vet...

Lördagen, den sista dagen av Peace & Love, blev händelserik. Hur som helst så började den med att Cicci och jag försökte sova ut lite mer än dagen innan. Vi kom upp vid halv ett och åt egen frukost. Det gäller att vara sparsam och sen är det lite mysigt att gå upp och göra i ordning sin egen lilla frukost.

Dagens första grej blev att besöka skivmässan som fanns utan festivalområdet. Vi missade den förra året men nu tog vi oss dit och det var trevligt att kolla igenom skivor i olika format, cd, vinyl och lp. Det har ju hänt en del på den fronten och frågan är hur det blir nu när skivförsäljningen i cd-format sjunker. Är Marit Bergman på rätt väg när hon ger ut en låt i månaden till folk som kan prenumera på hennes tjänst? Det är möjligt att det blir så eller att det ges ut betydligt fler singlar och färre fullängdsskivor.

Strax före halv fem stod vi och väntade på dagens första spelning, Christian Kjellvander. En av Ciccis favoriter och en som jag också börjar gilla allt mer. Hans lågmälda folk/rock/indie-musik som går att kalla för rätt mycket är riktigt skön att lyssna på. Tyvärr kom festivalens enda regnskur under spelningen men det påverkade inte speciellt mycket. Jag valde att gå lite
tidigare för att titta lite på Veronica Maggio. Vi såg henne förra året och nu har hon ju släppt ytterligare ett album som jag inte hunnit lyssna så mycket på. Och det jag såg nu lovade gott.

Emmy joinade oss när vi stod och såg på Neverstore. Gillar deras musik och det blev ännu bättre live. Så är det ju inte alla gånger. Får ju mina ryck ibland då jag lyssnar på lite tyngre musik och då passar Neverstore bra. Vi drog iväg lite tidigare för att få bra plats till Nicole Atkins. En snart 30-årig amerikansk singer-songwriter som jag lyssnat in mig på några dagar innan. Trots höga förväntningar så överträffade hon dom. En riktigt bra och skön röst och kanonbra låtar. Tyvärr var det en alltför liten publik då hon var värd att bli upptäckt för betydligt fler.

Efter lite mat, tacos, som jag bjöd en och annan på, så tog vi oss an Woven Hand. Ytterligare ett
band jag lyssnat på i förväg då det inte var alltför många givna spelningar att se under lördagen. Ett folk/rockband som är svåra att beskriva. Sångaren driver bandet på ett grymt sätt trots att han satt ner genom hela spelningen. Bra var dom hur som helst och jag får försöka lyssna lite mer på dom framöver. Svårt att bedöma dom utifrån det jag hört hittills.

Det var också i den här vevan vi såg Susanna Kallur med sambo glida förbi oss. Av en ren slump hamnade vi bredvid dom på Johnossi sen. Åtminstone ett litet tag. Det var tydligen en av Sannas höjdpunkter under festivalen, enligt hennes egen blogg. Själv blev jag inte riktigt lika övertygad även om jag gillade det jag hörde. Ett tvåmanna-rockband som öser järnet med sång, gitarr och trummor. Behöver lyssna mer på dom också. Men bra var det även om vi gick tidigare även från dom.
Vi såg även W.A.S.P. under dagen, ett av Emmys favoritband. Hon kunde i stort sett alla texter och trivdes. Det här var en spelning jag absolut inte tänkt se från början men klart jag hängde på och jag kan ju inte säga att det var dåligt. Hårdrock är vanligtvis inte min grej men så länge man hör vad dom sjunger så... Gitarristen var riktigt grym.

Dagens och festivalens spelning väntade sedan och arrangörerna hade smaskat på rejält. Valet stod mellan Håkan Hellström och Hanoi Rocks och det var väl egentligen inget val. Jag och Emmy med för den delen hade gärna sett glamrockbandet men det blev givetvis Håkan. Ett val ingen av oss ångrade. Håkan bjöd som vanligt på sina allra största hits både från senaste skivan och tidigare skivor och stämningen var på topp. Folk dansade och sjöng med för allt vad dom orkade. Jag som haft svårt för Håkan tar till mig honom mer och mer för varje gång jag ser honom och han har riktigt bra texter och öser ju järnet på scen. Två låtar som fastnat lite extra hos mig är dom lugna, Nu kan du få mig så lätt och Det är så jag säger det. Dom berör. Särskilt i det sällskapet som jag var i också.

En lång festival var till ända men natten blev lång av olika skäl. Det var dock värt det mer än väl.
Ni är det finaste jag vet...